Å T E R K O M S T E N

DEN VANLIGASTE TOLKNINGEN

I vår tid så påstår två grupper kristna att vi kan vara (och troligen ar) i de Ytterst Dagarna. Å ena sidan har vi den ganska stora gruppen protestanter som högt förkunnar Jesu snara fysiska aterkomst. Å den andra sidan står Unificationist kristna som också förkunnar historiens fullbordan kan ske i var tid. Men eftersom det är betydande skillnader mellan protestanternas budskap och Divine Principles förkunnelse, så är det viktigt att inte blanda samman dem.

Protestanter - som Hal Lindsey - utvecklar en förtusenårig tolkning av Bibeln. ¹ Vilka är de viktigaste känntecknen av denna apokalyptiska teologi? För det första, när Jesus återvänder skall han sätta upp ett jordiskt rike. Genom att regera som en messiansk konung, kommer han att skapa en perfekt samhällsordning där det kommer att råda absolut fred, rättfärdighet och rättvisa.

För det andra, Jesus återkomst i kroppslig form kommer att ske plötsligt och dramatiskt på grund av en serie häpnadsväckande övernaturliga händelser som skall förebåda Återkomsten, så att alla kommer att kunna se Återkomsten av Kristus. De som inte tror skall omedelbart förstå att tusenårsriket har kommit som ett resultat av dessa ackompanjerande mirakulösa händelser.

För det tredje, Kristus nyskapade rike kommer inte bara att vara en utökning och ett fullbordande av existerande jordiska traditioner. Tvärtom, eftersom återkomsten kommer att ske oväntat i en tid av utbrett moraliskt förfall och religiös likgiltighet.

För det fjärde, Kristus återkomst kommer att föregås av en "stor kamp". Alldeles innan fysiska Återkomsten, kommer mänskligheten och naturen att gå igenom häpnadsväckande katastrofer. Jesus kommer att uppträda i en tid av kosmisk kamp såval som social oro och intensivt lidande. En del tror att kristna mirakulöst skall föras bort från denna världen före den stora kampen, medan andra känner att kyrkan skall bli kvar på jorden under dessa övernaturliga uppståndelser. ²

För det femte, Återkomsten innebar krossandet av all ondska och att satan binds under tusen år. Men vid slutet av dessa tusen år skall satan släppas fri och han kommer att starta en desperat sista kamp. Därefter kommer han och hans demoniska medhjälpare att besegras och bli kastade i en sjö av eld och svavel som Gud har förberett som deras eviga straff.

För det sjätte, hävdar de att denna beskrivning av de Yttersta Dagarna stämmer med vad Skriften säger. De hävdar också att genom att noggrannt studera profetiorna av Daniel och Hesekiel såväl som de apokalyptiska delarna av Nya Testamentet så kan man finna de konkreta politiska händelserna som pekar på ögonblicket för Jesu Återkomst.

Denna bild av den Yttersta Tiden har gjorts till en del av en dispensationell tolkning av Skriften av många lekmän och präster som befinner sig utanför huvudströmmen av protestantism. Vi skall därför kortfattat studera deras tolkning av den bibliska tron. Modern nationalism har sitt ursprung i förkunnelsen av pastor John Nelson Darby (1800-1882), präst som blev ledare för Plymouth bröderna, och en kongregationalist pastor C.I. Scocfield (1843-1921) som publicerade en mycket populär kommenterad Referens-Bibel vilken blev den av Fundamentalisterna accepterade auktoriteten. ³

Vad förkunnade dessa Scofield bibelkristna? ⁴ Den första och viktigaste påstaendet de gör är att Skriften måste tolkas bokstavligt. Därför kommer alla profetior i Bibeln att uppfyllas bokstavligt. Om Skriften säger att den återvändande Kristus skall stå på Oljeberget och att det skall dela sig, så kommer också Kristus att stå på detta berg som då boktavligen kommer att dela sig. (Sak. 14:4).

Den andra viktiga doktrinen hos Scofield bibelkristna är att de skarpt skiljer mellan kyrkan och Israel. Gud gjorde ett ovillkorligt förbund med judarna som inte kan brytas. Gud kommer till sist att skänka dem alla de välsignelser han en gång lovade Abraham och hans säd. Kyrkan övertar inte platsen som Guds utvalda folk. Kyrkan förutsågs inte i Gamla Testamentets tid, och startade inte förrän efter Pingsten och blev bara nödvändig därför att judarna förkastade det jordiska rike som Jesus erbjöd dem. ⁵

För det tredje, särskiljer de mellan ett himmelrike och ett Guds rike. Det första är judiskt, Davidistiskt och messianskt. När judarna på Jesu tid förkastade honom, så förlängdes detta rikets ankomst till tusenårsriket. Tvärtom så är Guds rike universellt, och innebär Guds allomfattande herravälde över hela mänskligheten.

För det fjärde, så delar de upp Guds frälsande aktiviteters historia i separata "dispensationer". Steg för steg så uppfyller Han sina syften. Guds förhållande till människan skiljer sig i Abrahams steg, Mosaiska steget, tiden for Jesus och den kristna kyrkans period. Hur som helst så finns det endast ett sätt att förena sig med Gud, oavsett dispensationen. Frälsning sker alltid genom tro alena. Dessutom förblir det grundläggande värdet i morallagen detsamma genom alla stegen. Men i många fall vad som är obligatoriskt i ett steg av Guds dispensation gäller inte längre i de följande stegen. Till exempel, de judiska ceremonilagarna var påbjudna av Gud under det Gamla Testamentets period men krävs inte att kristna skall hålla i den senare delen av dispensationen.

Det sista karaktäristiska draget hos Scofield-kristna är dess förkärlek för typologiska tolkningar av Gamla Testamentet. Stor uppfinningsrikedom tillämpas för att visa hur ofta "Kristus-typer" eller absoluta förutsägelser om den kommande Kristus göms bakom den judiska texten. Till exempel, Isak, Josef, Moses och även Mordokai i Ester pekar speciellt mot Kristus. Isak är en Kristus-typ eftersom han precis som Jesus, blev offrad som ett offer. Och Moses är som Kristus eftersom båda som nyfödda nätt och jämnt undkom att dödas av grymma härskare. Med andra ord, även om skriftens profetior skall uppfyllas bokstavligt, så innehåller Gamla Testamentet en mycket djupare mening än den bokstavliga betydelsen.

Nu måste vi utvärdera Fundamenralisternas historieteologi. Varför är den bortglömd av de flesta betydelsefulla teologer och dess förkunnelse begränsad till "Bibelstudier" på den yttersta kanten av tradionell protestantism? ⁶ För det första därför att dispensationalister är inte verkligt hängivna tolkare av Skriften, trots vad de själva hävdar. Nya Testamentet, till exempel, kräver inte en bokstavlig tolkning av Gamla Testamentets profetior. Låt mig ge tre exempel. Profetian om Elias återkomst före Messias ankomst uppfylldes inte bokstavligen, eftersom Johannes Döparen tjänade som profetens andliga substitut. Apg.4:21-28 tolkar fängslandet av Petrus och Johannes som uppfyllandet av Psalt 2, men detta är inte ett bokstavligt förverkligande av förutsägelserna om att konungar skulle sätta sig emot den Messias som Gud hade upphöjt till tronen på berget Sion. Till sist, aposteln Jakob liknar Amos profetia om återupprättelsen av det fallna Davidstemplet med omvändelsen av hedningar till kristna och skapandet av Guds andliga rike. (Apg. 15:13-18). ⁷

Från dessa bevis, kan man dra slutsatsen att även från Nya Testamentets tid, så har kristna uttryckligen förnekat Fundamentalistemas krav att alla Gamla Testamentets profetior om judarna som en etnisk grupp måste bli bokstavligen uppfyllda.

Scofield-bibelkristna presenterar också ett svagt bevis då de försöker finna bekräftelser av Bibelns profetior i dagstidningarnas rubriker. Låt mig här citera Hal Lindseys tvivelaktiga jämförelse mellan apokalyptisk text och dagliga politiska händelser. ⁸ Han hävdar att Bibeln förutspår som tecken på Messias snara återkomst skapandet av den Europeiska gemensamma marknaden, arabernas fiendskap mot Israel, de ryska kommunistiska intressena i Mellanöstern och det militära hotet från kommunist-Kina. Var och en av dessa händelser bekräftar exakt någon viss biblisk profetia.

Har Lindsey rätt? Man har anledning att vara skeptisk eftersom Luther, en betydligt kunnigare skrifttolkare, använde exakt samma text för att bevisa att 1500-talet var de yttersta dagarna. För honom så syftade dessa bibelställen på påvedömet, sammarbetet mellan de tyska lokala prinsarna emot protestantismen och de avancerande ottoman-turkiska arméerna. Därefter under 2:a världskriget, använde fundamentalist-förkunnare samma texter för att övertygat förutse att Hitler var anti-Krist, att nazisterna skulle bli satans allierade i det kommande slaget om Armageddon och att de mystiska horderna från öster var japanska armén. När sådana dispensationstolkare som Lindsey så ofta har haft fel, är det inte att undra på att de flesta kristna avfärdar sådana fantastiska spekulationer.

Varför är fundamentalistemas scenario om de yttersta tiden inte med i skrifterna av vår tids mest betydelsefulla teologer som Barth, Bultmann och Tillich eller deras efterträdare, Moltmann, Pannenberg, Cobb, Ogden och Rahner? Emil Brunner förklarar varför Jesu kroppsliga återvändande på skyarna har glömts bort i vår tids förkunnelse. Bibelns apokalyptik baseras på en föråldrad kosmologi helt skild från vår vetenskapliga världsuppfattning. Det är löjligt att koppla samman skriftens världsbild med vår moderna uppfattning.

Vi kan inte tro att i den Yttersta Tiden kommer stjärnor att bokstavligen falla från skyn eller att kristna skall lyftas upp för att möta Jesus på skyarna. Trots detta så kan man värdera de eskatologiska fantasierna i Nya Testamentet som symboler för värdet av varje människas livsöde och också den universella betydelsen av hela mänsklighetens öde. ⁹

En kommentar om dispensationalism

A. Ursprung

Som en distinkt och detaljerad tolkning av Bibelns plan för frälsning, så är dispensationalismen till största delen ett arbete av tre män. John Nelson Darby (1800-82) lämnade den anglikanska prästerskapet för att bli en ledare av Plymouth-bröderna år 1827. I hans böcker och predikningar som en internationell evangelist, så systematiserade och populariserade han den dispensationalistiska synen. C.R. Scofield (1843-1921), en pastor vid First Congregational Church i Dallas, använde dispenationalistschemat i sin väl spridda Reference Bible.
Lewis S. Chafer (1871-1952) grundade Dallas Theological Serninary år 1924 och förkunnade dispensationell teologi där, även om hans åsikter fördömdes av General Assembly of the Presbyterian Church (Southern). Samma dispensationalism fortsattes genom hans efterträdare John F. Walvoord (f. 1910).

B. De grundläggande idéerna

Dispensationalism tolkar Bibeln som en serie av separata historiska perioder, som var och en får ta emot en gudomlig uppenbarelse att lyda Gud på något visst sätt. Ordet "dispensation" kommer av den latinska översättningen av ett av Nya Testamentets grekiska ord som betyder "att tjäna som omhändertagare av uppgifter åt sin ägare." Teologiskt så är en dispensation ett steg i Guds progressiva uppenbarelse som innebär ett visst omhändertagande eller levnadsregler (L.S. Chafer). I Scofields Reference Bible, så är en dipensation en tidsperiod under vilken människan testas när det gäller lydnad till någon viss uppenbarelse av Guds vilja (fotnot till 1Mos. 1:28). Eller för att uttrycka det enkelt, i varje tidsålder av Skriftens historia så testar Gud människan genom speciella order och dömer henne om hon är olydig.

Enligt dispensationalisterna så är det sju tidsåldrar i mänsklighetens historia (1) Adams dispensation, (2) Noas, (3) Abrahams, (4) Moses, (5) det Palestinska förbundet, (6) Davids förbund, (7) den Nya Nådens dispensation. Detta är Scofields uppdelning.

Chafers är lite annorlunda: (1) oskuldens dispensation i Eden, (2) medvetandets dispensation i Adam, (3) Noas dispensation av mänskligt herravälde, (4) löftet till Abraham, (5) Mose lag, (6) Nya Testamentets nåd, (7) det slutliga Guds rike.

Genom att använda Scofields tolkning låt oss se vad varje tidsperiod innehåller. Först den oskyldiga människan utsatt för en enkel test. När Adam och Eva inte lydde Guds bud, så drevs de ut ur Eden. Därefter uppmanades den fallna människan att följa sitt samvete, göra gott, hålla sig undan från ondskan, och möta Gud genom offrande riter. När människan misslyckades att utföra dessa gudomliga order, så straffade Gud dem med floden. Därefter under förbundet med Noa, stod människan för första gången under mänskligt herravälde - Denna dispensation innehåller sju element:

1) Gud bekräftar människans positiva förhållande till jorden (1 Mos. 8:21).2) Gud bekräftar naturens ordningsfulla rytm (vers. 22). 3) Mänskligt herravälde skapas (9:1-6). 4) Jorden kommer aldrig igen att förstöras genom vatten. 5) Det profeteras att Hams son skall bli en underlägsen ras (9:24-25). 6) Sems avkomma kommer att få en speciell relation till Gud (9:26-27). 7) Till sist förutspås det att Jafets avkomma skall bli berömd för deras förmåga att leda, konst och vetenskap (9:27).

Det fjärde eller förbundet med Abraham har också sju delar: Abrahams avkomma skall bli en stor nation. Gud skall välsigna dem världsligt och andligt. Abrahams namn skall bli världsberömt. Gud skall välsigna alla som välsignar Abraham och förbanna alla dem som förbannar honom. Genom Abraham så skall alla familjer på jorden välsignas eftersom Jesus Kristus skall komma ur Abrahams säd.

Lagens dispensation börjar med Moses och slutar med korsfästelsen av Jesus eller upplevelserna vid pingsten. Gud ger sina bud (2 Mos. 19:3-4). Människans ansvar stakas ut {19:5-6). De misslyckas och fängslas. Den mosaiska lagen består av tre delar: de tio budorden reglerna för Israels sociala liv, och de religiösa behoven.

Nästa dispensation kallar Scofield det Palestinska förbundet som sätter villkoren för israeliternas intåg i det utlovade landet. Detta har också sju delar: Israel kommer att bli skingrat om hon sviker Gud (5 Mos. 28:63-68). När de väl är skingrade, så kommer de att ångra sig. Kristus skall komma till dem för att leda dem mot deras fiender. Judarna kommer att kunna återvända till sitt hemland. Alla kommer att omvända sig (Rom. 11:26-27) genom Messias och han skall döma deras förtryckare. Till slut kommer Israel att bli ofattbart blomstrande (5 Mos. 30:9).

Det sjunde eller Davids dispensation (2 Sam. 7:8-17) ger grunden för det ärorika Kristi rike som föddes ur Davids säd. Gud välsignade kung Davids familj. Han lovar dem en tron, kunglig makt och evigt herravälde. Om de kungliga sönerna av David faller bort från Gud så kommer de att straffas men deras riken är garanterade dem av Gud för evigt. På denna punkten så är dispensationalisterna oense med de flesta kristna. De flesta kristna anser att Guds löfte till judarna blev upphävt när de förkastade Jesus så det finns ingen skriftens grund för tron att en judisk Davids dynasti skall återskapas i Jerusalem som en del av den messianska tidsåldern, skulle de säga - Den sista dispensationen för riket börjar med Jesu död på korset eller ankomsten av den Helige Ande vid pingsten. Detta Nya Förbund av nåd och riket vilar på Kristus offer och försäkrar evig välsignelse för alla som tror (Scofield Bible, fotnot till Hebr. 8:8).

Enligt Chafer, misslyckades nåden att skapa ett världsaccepterande av Kristus eller en triumferande kyrka. Därför är det nödvändigt för Kristus att komma tillbaks, och börja den slutliga dispensationen för riket. Efter en period av stor uppståndelse och kyrkans ekstas, så kommer Kristus att binda satan under tusen år och därefter sätta upp ett Gudscentrerat rike - ett jordiskt Guds rike med ett nytt offer-system och prästerskap (Jes. 60:21-23, Hes. 40-48). Efter tusen år, skall satan släppas fri för att göra sin sista atack på människan (Upp. 20:7-9). Gud skall straffa de rebelliska med eld (Upp. 20:9) och den gamla jorden och himlen skall upplösas i eld (2 Petr. 3:7, 10-12).

C. Utvärdering

Vilka är fördelarna av den dispensationella tolkningen av Skriften och vad är dess svagheter? Det finns flera positiva drag i en dispensationell tolkning.
För det första så försöker de att ge en vettig plan för Guds syfte med historien.
För det andra så lär den om progressiv uppenbarelse. Gud arbetar med människan i varje dispensation på ett bestämt sätt. Varje historisk tidsålder har sitt speciella ansvar och unika uppenbarelser av Guds vilja för vår tid.
För det tredje, så ger dispensationalisterna en tusenårs-rikes tolkning av Bibeln. Historien kommer att kulminera i skapandet av en ny himmel och en ny jord.

Vilken är den vanliga kritiken av dispensationalism?
För det första att det inte är vad Bibeln förkunnar, utan är ett skapat tolkningssystem påtvingat Bibeln.
För det andra, dispensationalism förkunnades inte av den tidiga kyrkan eller de protestantiska reformatorerna. Jesu förkunnelse är inte dispensationell. Inte heller Paulus, Augustinus, Luther eller Kalvin tolkade skriften.

Dispensationell tolkning är en mycket sen uppfinning, ett system skapat på slutet av 1800-talet av sektledare som John Nelson Darby från Plymouth-bröderna.
För det tredje, dispensationalism försvaras inte i huvudreligionerna Ostortodoxa, Romerk katolska, Anglikanska, Lutheranska eller Calvinska - utan omhuldas bara av fristående förkunnare och rubrikhungriga fundamentalist-kyrkor.
För det fjärde, dispensationalister är inte överens om antalet och karaktären hos de olika perioderna av Guds uppenbarelser. Till sist så är dispensationalisterna trångsynta och vilseledda präster och lekmän vars huvudarbete är att så frön av splittring bland de kristna.

Av dessa skäl så är även protestantiska evangelister som Billy Graham eller författarna till Christian Today mycket försiktiga att inte få sina arbeten identifierade med dispensationalism.

På vilket sätt liknar dispensationalisternas teologi Divine Principle? Båda delar upp den providentionella historien i separata perioder. Båda betonar att vi testas genom vårt ansvar och Gud straffar en tidsålder som sviker sitt ansvar till Gud. Båda betonar det messianska syftet och målet med historien.

Till sist så förkunnar båda att Guds slutliga mål får inte begränsas till förkunnandet eller gudstjänsterna i kyrkan utan måste inkludera skapandet av ett jordiskt himmelrike. Skillnaderna mellan protestantisk dispensationalism och Divine Principle är emellertid lika stora som det finns likheter. På grund av fundamentalisternas tro på en exklusivt bokstavlig tolkning av Skriften, så hävdar dispensationalisterna jungfrufödseln, fysisk uppståndelse, kroppslig återkomst och Jesu återkomst på skyarna. Av samma skäl håller de inte med Divine Principle om människans fall, den absoluta tillräckligheten i Jesu död på korset, helgonens ekstas, den totala förstörelsen av jorden i de Yttersta Dagarna, och det eviga straffet för de dömda.

Dispensationalister förstår inte återupprättelse genom gottgörelse. De kan inte se hur Nya Testamentets tidsålder är en parallell till Gamla Testamentets. De tror att judarna förblir Guds utvalda folk trots förkastelsen av Jesus. De tror att Israel är platsen för Kristus återkomst. Och de definierar de Yttersta Dagarna och ankomsten av den messianska tidsåldern med en mängd övernaturliga under och naturkatastrofer. Dessutom är de inte alls intresserade av att förena vetenskap och religion eller att förena alla religioner. Till sist, i dessa grundläggande frågor, så är Divine Principle och den dispensationalistiska tolkningen lika oförenliga som olja och vatten.

"TIDENS TECKEN"

Hjälp från ovan

Den största majoriteten av kristna - bortsett från protestanterna ¹⁰ - har alltid trott på att det pågår en ständig kommunikation mellan invånarna i andliga världen och människor på jorden. Så långt som antropologer kan upptäcka så är denna tro på ett regelbundet utbyte mellan dessa båda dimensioner, en av de äldsta inslagen i den mänskliga tron. En sådan uppfattning kan man finna i det gamla Persien, Indien, Kina, Sydamerika, Egypten och Europa. ¹¹ Som ett resultat av modern forskning om övernaturliga upplevelser och parapsykologi, så har ett växande antal liberala kristna också börjat acceptera de grundläggande sanningarna av denna gamla tro. ¹²

Men varför sker då sådan kommunikation mellan dessa båda världar? Katoliker och öst-ortodoxer skulle säga att de ber till Sankt Antonius, Sankt Franciskus eller Jesu moder för inspiration, ledning och praktiska råd på trons pilgrimsfärd. Enligt Divine Principle så är också detta sant: vi på jorden kan bli mycket hjälpta genom stöd från andliga världen. Men förutom detta så ger Divine Principle ytterligare en förklaring som ofta glöms i den trditionella kristna tolkningen. Skapelsens princip slår fast att den mänskliga själen bara kan växa till fullkomlighet i förening med sin egen fysiska kropp i detta livet, eller senare genom sammarbete med någon person på jorden.
Ande-människor som inte uppnådde fullkomlighet måste därför komma tillbaks till jorden och sammarbeta med människor som har en liknande mission för att fullborda sin egen återupprättelse. ¹³

Som en konsekvens av detta sker vid kritiska punkter i frälsningens historia ovanligt stort utgjutande av psykiska fenomen. Detta förklarar varför Matteusevangeliet rapporterar att efter Jesu död, många kroppar av avlidna heliga kunde ses av många i Jerusalem (27:52-53). ¹⁴ Av liknande skäl, blev den första kristna församlingen uppfylld av andliga gåvor, som talande i tungor, profeterande, helande, extaser och visioner.

Vid en tidpunkt av stor betydelse för Guds återupprättelse, så strömmar avlidnas andar till jorden för att sammarbeta i förverkligandet av den gudomliga viljan. Genom att göra så, så kan de själva göra stora framsteg i sin egen tillväxt. ¹⁵

Nästan varje observatör av vår tids religiösa liv märker att idag är vi vittnen till en mycket anmärkningsvärd utgjutning av psykisk kraft. 1900-talets stora andliga sökande är mycket mer betydelsefullt än den stadiga nergången av intresset för gamla etablerade trosuppfattningar. Religiöst sökande och en personlig upplevelse av Guds närvaro är förvånansvärt utbrett trots tomma kyrkor, prästernas sekularisering, stängningen av ett flertal församlingsskolor och det växande ointresset för konventionella kyrkor när det gäller medelklassen och de flesta unga.

Den svenske teologen Wingren kan ha rätt när han drar slutsatsen att vanliga kristna är en lika stor minoritet idag som deras föregångare var i det hedniska romarriket. ¹⁶ Men detta innebär inte att vi har blivit sekulariserade människor. Vi är lika Gudssökande som någonsin förr. Vad som skiljer oss från perioden före 1960 är att stora skaror människor söker sig inte längre till de traditionella kyrkorna och synagogerna för andlig näring.

Vår tid verkar också vara hotad av en hord onda andar. Hur kan vi annars förklara de psykiska problemen i vår tid? Vår tids samhälle verkar bokstavligen vara plågat av vild, känslomässig osäkerhet och social nöd. Psykiatrer som Karen Horney talar om Vår tids neurotiska personlighet, och höll ofta med teologerna att den moderna människan verkar lida av religiös ångest. Därför återuppväcker Tillich begreppet demoner ¹⁷ för att förklara de nedbrytande orimligheterna som besätter vår tids själ.

För Divine Principle så är den ovanligt starka psykiska aktiviteten hos vår tids generation ett klart tecken att mänskligbeten håller att gå in i en ny tidsålder. Just nu så upplever vi födslosmärtorna av den messianska tidsåldern. Snön håller på att smälta, isen bryts sönder, saven börjar flyta i träden allteftersom vi närmar oss början av den kosmiska våren.

Modern Ekumenik

Ytterligare ett bevis på att den Nya Tidsåldern närmar sig kan vi finna i födelsen av den religiösa ekumeniska andan. En fransk jesuit har skrivit att till sist efter 19 århundraden och 21 genomförda ekumeniska möten, så erkänner äntligen kristna att även ickekristna har verkliga upplevelser med Gud. ¹⁸ I vår tid så är kyrkliga sammanslutningar och religiöst bigotteri lika omodernt som rasism och chauvinism.

Som ett kristet fenomen, kan den moderna ekumeniska rörelsen spåras till sammansmältningen av fyra något olika tendenser under de första årtiondena av detta århundrade: samarbetet mellan olika protestantiska missionärer för att göra möjligt för världens evangelisation, tillväxten av protestantisk liberalism som erkände värdet av teologisk och sammarbete utanför församlingarna , anglikanernas försök att tjäna som en bro mellan katoliker och protestanter, och inte minst viktigt, önskan av den ekumeniske patriarken i Konstantinopel om att stödja sammarbete bland alla kristna om frågor av praktisk betydelse. Som ett resultat, föddes Världskyrkorådet och ett gradvis sammarbete med Vatikanen uppnåddes.

Alltsedan mötet i Amsterdam 1948, så har de flesta stora samfund belutat att det är nödvändigt att förena sin förkunnelse varhelst det är möjligt. Troligen överdrev ärkebiskop Temple bara lite när han kallade den ekumeniska rörelsen den stora nya händelsen i vår tid.

Ännu viktigare är den alltmer växande upplevelsen av gemenskap mellan kristna och alla människor med god vilja i andra religioner. ¹⁹ Vilka fantastiska händelser har inte skett sedan 2:a världskriget, till exempel i relationerna mellan kristna och judar! ²⁰ Få teologer och religiösa ledare skulle längre officiellt hävda att judar måste bli kristna för att bli frälsta.

På ett mycket smalare plan så, verkar det finnas liknande rörelser mot vänskap mellan muslimer, buddister och andra icke-kristna. Man skall inte underskatta de nästan ofattbara hindren på vägen mot en ny världsomfattande tro för hela mänskligheten. Samtidigt skall vi inte glömma bort det pressande behovet av religiös enhet. Rättrogna protestanter såväl som ultrakonservativa katoliker och ortodoxa har ofta förkastat ekumenik som ett förräderi emot deras "enda sanna lära". Divine Principle skulle snarare hålla med dem som efterlyser en religiös öppenhjärtlighet som Guds vilja för vår tid. Faktiskt så är för Enighetsteologin-rörelsen mot religiös enhet ett klart tecken på gryningen av den tidsålder som skall börja.

Utvecklingen Av Mänskligt Liv

Gud manifesterar Sitt syfte genom Sina mäktiga gärningar i den heliga historien, fick vi lära av bibliska teologer för inte så länge sedan. ²¹ Detta var det viktigaste i deras tolkning av Skriften i termer av frälsnings-historien. Deras svaghet, som Pannenberg pekar på, är det sätt som de begränsar "Guds gärningar" till Biblisk tid och Bibelns folk. Vi borde istället se på hela historien som spelplatsen för gudomlig aktivitet och uppenbarelse.

Det är av detta skäl som Enighetsteologin använder mönstret från Skriftens historia för att finna betydelsen av den efter-bibliska tiden och världshändelserna.

Genom att upptäcka parallellerna mellan vår tid och vad Bibeln skildrar, så kan man upptäcka att vi står på tröskeln till det messianska fullbordandet av historien. Står vi inte inför skörden av alla de frön som planterats sedan Reformationen? ²³ Om det är så, så måste vi just nu hålla på med upprepningen av den 400 år långa förberedelsen för Jesu ankomst.

Om tiden från exilen till Babylon fram till födelsen av Nazaréen bär omisskännliga likheter med mänskligt liv alltsedan Luther, så närmar vi oss återigen ett dramatiskt ögonblick i Guds dispensation. Således, som en skarpsynt intellektuell som Koestler har upptäckt, har människan nått en punkt av nödvändigt val. Han måste antingen omsakapa sig själv ganska drastiskt och skapa en ny social samhällsordning vida bättre än något tidigare upplevt - eller så kommer människan att förinta sig själv. ²⁴

Enligt Divine Principle, skapade 1:a världskriget scenen för Guds nya och avgörande inträde i historien. Spengler trodde att det gav signalen för den oundvikliga nedgången av Väst. Ganska signifikativt, inom ett år efter att fördraget i Versailles undertecknats, publicerade nobelpristagaren, den mystiske författaren W.B. Yeats en dikt med titeln "Återkomsten" (1920). ²⁵ I spillrorna av 1:a världskriget låg fyra imperier i ruiner och ytterligare två var svårt skadade. Efter att Lenins kommunister fått kontrollen över Ryssland, så kände personer som Yeats att saker och ting höll på att falla samman, anarkins anda var lös och mörkret höll på att sänka sig över världen.

För Enighetsteologin markerar kampen mellan kommunism och demokrati, satans sista attack mot Gud. Men genom att hävda detta så utlämnar vi oss för hån och förakt. De flesta intellektuella föredrar att betrakta kommunismen som ett rent ekonomiskt och politiskt fenomen. Varför krångla till begreppen genom att dra in främmande begrepp som Gud?, skulle de säga. Av detta skäl så måste attityden hos Divine Principle emot kommunismen förklaras med stor försiktighet. Över allt annat så måste Enighetsteologin skiljas från andra former av anti-marxism som reaktionär politik, överklass-kapitalism eller borgerliga åsikter.

På liknande sätt som Kain och Abel, kämpar demokrati och marxism emot varandra om världsherravälde. Kampen har enormt allvarliga andliga komplikationer. Fram till nyligen så höll kristna med om att marxismen är totalt oförenlig med den Bibliska tron. Till exempel, när fortfarande Vatikanen var stark nog att säga sin egen mening, så deklarerade påven Pius XI att kommunismen är i grunden felaktig och att ingen som vill rädda den kristna civilisationen skulle sammarbeta med marxister på något sätt. ²⁶ Nästan lika starkt fördömande av Sovjetsystemet och dess ideologi kom från Världskyrkorådet vid dess möten i Amsterdam och Evanston.

Från det kristna perspektivet, vilka är de grundläggande felen i den marxist-leninistiska filosofin och dess tillämpning? Låt mig få räkna upp huvudpunkterna som de ekumeniska teologerna enades om:
a) Marxister förnekar Gud och Hans herravälde över all mänsklig historia.
b) Marxismen antar felaktigt att en enda klass -proletariatet- är fri från synd.
c) Marxistisk materialism och determinism är helt oförenliga med det kristna begreppen att människan är skapad som fri, ansvarsfull person skapad i Guds avbild.
d) Marx hade fel när han hävdade att ett perfekt samhälle kan skapas bara genom att ändra vårt ekonomiska system.
e) Den totalitära marxismen kräver att alla ger ovillkorligt stöd till kommunistpartiet. Detta strider mot Guds suveräna herravälde. ²⁷

Precis som andra kristna, skulle Unificationister acceptera dessa förklaringar av Världskyrkorådet. Dessutom, Enighetsteologin går ännu längre i att peka på de grundläggande felaktigheterna i marxistemas argument.

För det första måste en realistisk livsfilosofi baseras inte på en dielektal princip om oundviklig kamp, utan snarare principen om ömsesidig polaritet. För det andra, centralpersonen som startar nästa steg i mänsklighetens framåtskridande kommer inte att vara någon politisk revolutionär eller ekonomisk reformator utan snarare en Guds-centrerad ledare som kommer att skapa en absolut Guds-centrerad familj som basen för skapandet av en bättre värld. (Se S.H. Lée, Communisms A Critique and Counter Proposal, 1973).

¹⁰ Enligt siffror från 1978, så går det minst två protestanter på varje katolik och östortodox i världen idag.
¹¹ Jmfr. M. Eliade, Shamanism (1970) och andra arbeten.
¹² Se t. ex. situationen i den engelska kyrkan som är speciellt signifikativt på grund av dess institutionella form, sociala status och dess teologiska skarpsinnighet. Accepterandet av verkligheten hos parapsykiska fenomen bland episkopal teologer kan ses på ett dramatiskt sätt i liven hos biskop James L. Pike och kanik J.B. Phillips såväl som skrifterna av pastor Morton Kelseyl A Spraggett, The Bishop Pike Storr (1970), Philips självbiografi Ring of Truth (1967), Kelsey's Encounter with God (1972) och The Christian and the Supernatural (1976).
¹³ Märk väl att Divine Principle inte förkunnar en tro på reinkarnation, som en del kritiker ibland anklagat oss för.
¹⁴ Även om denna text kan ha en viss historisk sanning på grund av sina skillnader från de andra evangelierna, så visar det att Matteus väntade att ett kritiskt ögonblick i Guds förhållande till människarna skulle åtföljas av övernaturliga fenomen.
¹⁵ Märk att Divine Principle talar om tre typer av uppståndelse
1) Jesu uppståndelse,
2) andars utveckling till ett högre stadium genom sammarbete med fysiska människor och
3) de som uppnår uppståndelse till fullkomlighet på jorden genom att sammarbeta i Guds slutliga återupprättelse-dispensation (Upp. 20:6).
¹⁶ G. Wingren, Creation and Gospel (1979), sid. 153-155.
¹⁷ Äldre liberala teologer har förkastat all referens till satan och demoner. Tillich återvände till att referera till det gamla ordet "demonisk" och tyckte det var ett av hans största bidrag till teologin. Detta tas upp i The Religious Situation, hans första bok på engelska. Han menar inte tro på personliga onda andar utan irrationella, destruktiva krafter som kontrollerar individer och vissa tider hela nationer (ex. Nazismen).
¹⁸ G. Deleury, "A Hindu God for Technopolis" i J.B. Metz, ed. New Questions on God (1972), s.135.
¹⁹ Jmfr. W.E. Hocking's Living Religions and a World Faith (1940); S.J. Samartha, ed. Dialogue betwéen Men of Living Faiths (1971) och hans Living Faiths and Ultimate Goals (1974).
²⁰ Jmfr. J.M. Cuddihy, No Offenses Civil Religion and Protestant Taste (1978) för att se hur protestantiska, katolska och judiska intellektuella har behövts för att komma över de trångsynta värderingarna hos deras religiösa traditioner.
²¹ Jmfr. G.E. Wright, The challenge of Israel's Faith (1944), B.W. Anderson, Rediscovering the Bible (1951), F.V. Filson, The New Testament Against Its Environment (1950); 0. Cullman, Christ and Time (1951). För en kritisk analys, se B.S. Childs, Biblical Theology in Crisis (1974).
²² D.H. Olive, Wolfhart Pannenberg (1973), sid. 44-45.
²³ För stimulerande studier av Luther på samtida tänkande, jämför J. Maritain, Thrée Reformers (1929) och G. Santayana, Egotism in German Philosofy (1940) med W. Pauck, Heritage of the Reformation (1950).
²⁴ A. Koestler, Janus s A Summing Up (1978).
²⁵ M.L. Rosentnal, Selected Poems and Two Plays of Yeats (1962), s. 91.
²⁶ Encyclical Divini Rdemptoris (1937).
²⁷ Man's Disorder and God's Design (1948), s. 194; The Christian Hope and the Task of the Church (1954), s.35. Jmfr. Y.O. Kim, Unification Theology and Christian Thought (1975), sid. 191-195.

BEHOVET AV LEDARSKAP

Enligt Divine Principle så blir den som skall fullfölja förkunnelsen av Återkomstens Herre, en människa precis som Jesus var. Som den slår fast, "det är helt oförenligt med den moderna människans förnuft att Herren skall komma på molnen." ²⁸ De flesta teologer och många eftertänksamma kristna i de större församlingarna, samt de tio miljontals som idag står utanför tradionell kristendom i väst, finner det otroligt att tro att Jesu kroppsligen uppsteg till en fysisk himmel där han nu levat 2000 år och från vilken han skall sjunka ner till jorden på molnen. ²⁹ Denna slags tro har inte förkunnats i många församlingar åtminstone inte de senaste århundradet. Få teologer bryr sig om att hålla fast vid en så underlig uppfattning och ännu färre skulle offra tid på att försöka försvara den. Som en konsekvens kräver inte längre Vatikanen av katoliker att de skall tro på Jesu fysiska återkomst. ³⁰

Men de flesta kristna som ger upp denna föråldrade uppfattning om Jesu Återkomst glömmer då ofta även bort det eviga värdet av löftet om tusenårsriket. Liberaler ersätter exempelvis hoppet på den återkommande Kristus med tron på den evigt närvarande Kristus ande. Kristus är alltid med oss, leder och inspirerar goda människor. Han arbetar i och genom sin nya kropp kyrkan. Kristus är speciellt närvarande i den heliga nattvarden, hävdar en del. I fallet med evangeliska protestanter, så hävdar de att Kristus alltid är närvarande och vill komma in i vårt mänskliga hjärta eftersom han vill leva för evigt i var och en pånyttfödd själ.

Medan modern teologi har tagit bort ett stort hinder mot att acceptera uppfattningen hos Unification Church, så verkar den att ha lagt till två istället. För det första, så har vi den vanliga uppfattningen att Guds rike aldrig kan förverkligas i historien. Reinhold Niebuhr, till exempel, hävdade medvetet att riket representerade ett övernaturligt mål utom jordiskt räckhåll. ³¹ Det skall visserligen erkännas att Niebuhrs teologi byggde på alla besvikelser med förusägelserna av den ytterta tiden under 1800- och 1900-talen.

Men trots detta så rättfärdiggjorde han sin "tämjda cynism" i termer från den Lutherska doktrinen. Luther lärde att det fanns ingen möjlighet för samhället eller individen att bli fullkomlig under jordiska villkor. Även kristna måste erkänna att deras förlåtelse sker genom tro enbart. De förblir fortfarande både rättfärdigade och ändå syndare. Genom nåd alena, så glömmer Gud människans syndfullhet och ger henne förlåtelse genom Sin nåd.

Denna förkunnelse är en mycket realistisk värdering av den mänskliga naturen och hennes öde, ansåg Niebuhr. Hade Luther rätt? Vi måste förstå att hans doktrin växte fram ur villkoren under 1500-talets kristendom. Vad han gjorde uppror emot var de officiella doktrinerna hos den meceltida kyrkan att den representerade Kristus jordiska rike och att påvedömet var den synliga kroppen av Guds vilja. Denna uppfattning var mycket svårt att hålla fast vid, så han motsatte sig den genom läran om frälsning genom tro allenast.

Men vad har varit de sociala konsekvenserna av denna Lutherska tes? De har varit åtminstone tre:
1) tro är begränsat till vars och ens personliga förhållande till Gud;
2) samhället kommer att sakna allt positivt värde, det mesta familjen, staten och lagen kan göra är att tjäna som en fördämmning som håller tillbaka det vilda vattnet av universell fattigdom;
3) de kristna skall därför passivt acceptera existerande sociala institutioner istället för att blanda sig i den hopplösa uppgiften att förbättra dem. ³²

Som tur är så har Calvinisterna instinktivt motsatt sig en sådan undflyende social konservatism. I Geneve, så var Calvin besluten att starta ett kristet världsrike. Hans senare lärjungar Puritanerna var också övertygade att Kristus rike kunde skapas i Storbritanien eller New England. ³³ Under 1900-talet blev samma barnsliga tro återuppväckt först genom det Sociala Evangeliets kristna, strax innan 1:a världskriget och därefter av hoppets teologer efter 2:a världskriget. Därför finns det till en viss del redan ett fundament förberett för Divine Principles förkunnelse att Guds rike kan förverkligas här och nu.

Denna moderna "värdsliga teologi," för att använda en katolsk term, skapar tyvärr ytterligare ett hinder på vägen mot accepterandet av Divine Principle. Varför? Genom att anta att förverkligandet av riket kan ske i vår tid utan en Messias. Allt vi behöver göra är att tillämpa Jesu förkunnelse på vår tids politiska och ekonomiska liv.

"Befrielse-teologer" i synnerhet förstår hur fruktbar en kristen dialog med marxister kan vara, eftersom båda är hängivna en kommande utopia. Det som de kristna kallar riket, beskriver marxister som det klasslösa samhället som skall garantera fred, rättvisa, värdighet och säkerhet för alla människor. Dessa teologer ser helt riktigt att både kristna och marxister är hängivna delar av Hoppets Princip. De värderar också riktigt de värdsliga komplikationerna med en apokalyptisk tro. ³⁴

Men kommunisterna har betydligt mer än de revolutionära kristna upptäckt de avgörande betydelsen av en central person för att kunna starta den Nya Tidsåldern. ³⁵ Vi kan inte skapa en messiansk tidsålder utan inspirationen, ledningen och påtryckningarna från en Messias.

Vår värld har redan den teknologiska kunskapen, de ekonomiska resurserna och utbildade människorna för att bygga ett nytt samhälle baserat på idealen av "jämlikhet, allas lycka och ett gemensamt mål." Allt vi behöver är en inspirerande av Gud utnämnd person som kan leda oss.

VAR SKALL HAN KOMMA?

Hittills så har vi pekat på hur Enighetsteologin och andra av vår tids kristna tolkningar sammanstrålar. Nästa steg kan verka förbluffande. Divine Principle påstår att det av Gud utvalda mänskliga instrumentet att skapa den kommande tidsåldern redan har visat sig i Korea. Detta påstående kan vara svårt att acceptera och har upprepade gånger förlöjligats.

Är inte Divine Principle bara en produkt av naiv koreansk nationalism, som kritiker har hävdat?

För att förstå denna del av Enighetsteologin så kan det vara till hjälp att åter citera några Bibelställen. För det första, Gud är skaparen av alla människor, så ingen nation är automatiskt ovärdig att vara Hans utvalda redskap. För det andra, ända sedan Paulus tid, så har kristna i allmännhet vägrat att begränsa Guds utvalda folk till judarna. För det tredje, om Gud är allsmäktig, så är Han också helt fri att göra som Han vill för att förverkliga Sin vilja. Speciellt Barth har påminnt oss om denna Guds frihet. Alla dessa grundläggande judiskt-kristna påståenden borde bevisa att det inte är helt uteslutet för Gud att välja en korean.

Om nu Gud har frihet att utvälja vem Han vill som central person i den kommande tidsåldern, hittar vi några antydningar om Hans möjliga val? Under många århundraden så har civilisationen rört sig åt väster; de gamla rikena i mellanöstern ersattes med rommarriket. Detta ersattes i sin tur av de stora makterna i västeuropa som i sin tur har lett till den dominerande positionen som nu uppehålls av USA. Om denna växling av kulturer fortsätter, så borde nästa blickpunkt hamna någonstans i Ostasien. En sådan slutsats verkar inte orimlig.

Således förutspår de flesta som studerar politiska trender idag att i en nära framtid så kommer Japan eller Kina att dominera världens affärer på samma sätt som USA gjort alltsedan 1917. Men Enighetsteologin påpekar att varken Kina eller Japan har det nödvändiga andliga fundamentet för att bli ett nytt Israel. Om Gud behöver en stark kristen bas för ett nytt utvalt folk, så kan sådana kvalifikationer bland östasiater bara bli funna i Korea. ³⁶

Vilka är de speciella egenskaperna hos Korea som gör det till den främsta kandidaten för gudomligt val? Divine Principle försvarar sin ståndpunkt i huvudsak på förnuftets grund. Historiskt så har många länder hävdat att vara Guds utvalda folk. Japaner tror att de härstammar från solguden. Kineser säger att deras land ligger i centrum av universum. Ryssarna hävdar att Moskva skall bli det tredje Rom. Tyskarna brukade i 1:a världskriget sjunga "Deutschland, Deutschland Uber alles," därför att den blåögda, blonda nordiska rasen skulle bli den främsta rasen. Detsamma gäller egyptier, Assyrier, Indier, Greker, Engelsmän, Fransmän, Amerikaner och andra. Således är inte koreaner annorlunda än de flesta människor när de hävdar att Gud utvalt dem att vara Hans speciella instrument.

På vilket sätt liknar då Korea det gamla Israel som ju verkligen tjänade Gud på ett unikt sätt? På samma sätt som de bibliska hebréerna, har Korea lagt ett nationellt fundament av gott-görelse. Dvs. Korea har spelat rollen som Guds lidande tjänare. Eftersom båda länderna ligger vid geografiska vägkorsningar, så har de båda lidit av utländsk aggression. På så sätt har den koreanska karaktären upprepade gånger testats och förfinats under elden av utländskt hot och förtryck. Som ett resultat liknar koreaner på många sätt bibelns judar genom deras djupa nationella religiösa känsla och deras absoluta vilja att överleva.

Utan en obesegrad tro på sig själva och absolut tro på religiös hjälp, så hade koreanerna för länge sedan blivit ett av historiens många "förlorade" folk. Hur ofta har de inte fått uppleva vad det innebär att bära sitt kors!

Faktum är att det finns massor av likheter mellan andan hos den koranska nationen beskrivna i den klassiska historien skriven av abbot Ilyon ³⁷, och tolkningarna av den hebreiska historien beskriven av Bibelns kungliga krönikörer.

Precis som Bibelns historiker, så sammanställer Ilyon de gamla muntliga traditionerna från sitt land och lägger till dem tänkvärda berättelser om dess kungar, heliga män och hjältar. På samma sätt som de, tolkar han nationens förflutna från ett religiöst perspektiv, och betonar de övernaturliga undren från det förgångna. För honom som för jahvist- och Mosseboks historikerna, så är nationens religiositet ansedd som den allra viktigaste karaktären av dess liv. Enligt Ilyons uppfattning, så borde den koreanska historien bli ihågkommen därför att den avslöjar det ständiga utbytet mellan det andliga och det värdsliga - en verklig "frälsnings-historia" som liknar den vi finner i Skriften.

Dessutom har skriftkunniga som Philo, Origen och Augustinus upptäckt den mystiska betydelsen av vissa nummer i den bibliska historie-teologin. ³⁸ Av speciell betydelse är talet 40, som Divine Principle också pekar på: regnet som orsakade floden på Noas tid varade i 40 dagar; hebréerna vandrade under 40 år i öknen, den babyloniska fångenskapen varade också 40 år, Jesus fastade under 40 dagar i öknen för att övervinna satans frestelser. 40 måste alltså ha något att göra med Bibelns plan för frälsnings-historien.

För Divine Principle så innebär den en gottgörelseperiod som är en förberedelse för någon stor mission eller gudomlig Guds välsignelse. Är det då bara en slump att Korea har lidit under 40 år av japansk ockupation som en andlig förberedelse för dess roll i vår moderna tid? Om kristna verkligen tror att Bibeln kastar ljus på Guds frälsande aktivitet, så borde denna märkliga parallell mellan det gamla Israel och det moderna Korea få oss att tänka efter. Finns det inte en verklig möjlighet att Korea skulle kunna ge "ljus till hedningarna" i vår tid?

År 1905, undertecknade markis Ito från Japan och Man-Yong Lée, den japanvänlige koreanske utbildningsministern ett Eul-sa fördrag som berövade Korea dess suveränitet och gjorde landet till ett Nipponskt (japanskt) protektorat. År 1910 annekterade japanerna Korea med vapenmakt. Drottning Min blev avrättad och alla kända patrioter blev fängslade eller avrättde.

Trots detta så övergav aldrig koreanerna deras traditionella politiska frihet. I mars månad år 1919 i Pagoda Park i Seoul uttryckte en grupp kända koreaner officiellt en frigörelse från Japan, men denna nationella frihetsrörelse blev obarmhärtigt krossad av den militära ockupationsmakten. Många koreanska frhetskämpar flydde till Manchuriet där de fortsatte sin kamp för nationellt oberoende. Får att motarbeta denna populära underjordiska rörelse inom landet och inflytandet från flyktingar utomlands, så satte japanerna igång ett blodbad och ett förtryck som fortsatte fram till Japans nederlag i 2:a världskriget. ³⁹

Även om kända buddistledare och talesmän för den inhemska Chondogyo religionen ⁴⁰, stödde 1919 års befrielserörelse, så led ofta de kristna under den våldsamma japanska förföljelsen eftersom missionärer hade möjlighet att göra den koreanska saken känd i Amerika och England. Det är därför ingen överdrift att jämföra de kristnas 40 år av förtryck (1905-45) med de 400 åren av hebreiskt lidande under egyptisk fångenskap eller de 400 åren som kristna blev sporadiskt förföljda i det hedniska Rom. På detta sätt kan Korea verkligen kallas "det tredje Israel".

Enligt Divine Principle, så måste Guds speciella utsände, som skall utföra Hans frälsningsarbete i vår tid, stå i frontlinjen mellan Guds styrkor och den beväpnade makten hos Hans satanska motståndare. ⁴¹ Upprepade gånger så mötte det första Israel Guds motståndare Egypten, Assyrien, Babylonien och den hedniska grekisk-romerska världen. På liknande sätt har Korea alltsedan 2:a världskriget varit tragiskt delat mellan de rivaliserande krafterna av kommunistiskt tyranni och försvararna av demokrati. Därför kallar Divine Principle Korea för ett offer på Guds altare för att uppnå universell återupprättelse.

En sådan uppfattning kanske är extremt svår för en icke korean att acceptera. Varför så godtyckligt begränsa Guds frälsningsarbete? Vad är det som gör Korea mer värdefullt i Guds ögon än andra offer för Marxistisk tyranni som Kina, Tibet, Tyskland, Ungern, Viet-nam eller Kambodja?

Två anmärkningar skall göras i samband med sådana frågor. För det första, Divine Principle försvarar inte idéer om en överlägsen nation eller ras. Alla människor är skapade lika i Guds ögon eftersom alla är skapade att vara Hans barn. I detta avséende har inte asiens Korea eller det gamla Israel något avsevärd högre status. Israel i det förgångna liksom Korea i vår tid är bara utvalda för att uppfylla en mission. De är upphöjda eller särbehandlade från andra för att kunna tjäna mäskligheten.

För det andra, Divine Principles uppfattning om utvald nation är helt annorlunda den vanliga betydelsen av nationalism. I allmänhet så ger nationalister uteslutande och obetingad lojalitet till sitt land, om än rätt eller fel. Men alla nationer, även det utvalda folket, måste stå under den högre makten Gud. Inte på något sätt har Korea fått den gudomliga rätten att härska över världen i politisk, ekonomisk eller kulturell mening.

För att kunna fullborda en speciell mission i Guds plan för universell återupprättelse, måste en nation vandra en speciell väg kantad av blod, svett och tårar. Detta betyder att ett utvalt folk måste själva upptäcka Guds krossade hjärta, så som Israel gjorde. Gud har sörjt djupt, med krossat hjärta över egensinnigheten hos Hans barn. Så varje nation som tänker tjäna honom måste förstå att kamp emot satan leder oundvikligt till en historia av ofattbart lidande. Bara, genom att vandra lidandets väg, som Gud själv gör, så kan ett folk förstå Guds föräldrahjärta och därmed förbereda sig att tjäna som Hans speciella budbärare.

Hur kan vi förvänta oss att alltid kunna vara lyckliga och välsignade om vårt mål är att manifestera Guds smärtande hjärta, frågar sig Divine Principle? Hur kan en rik, bekväm och tillfredsställd nation kunna förstå vad det innebär att vara Skaparen av en otacksam och rebellisk värld?

Men lidande i sig själv är inte nödvändigtvis gottgörelse. Många gånger så kan nederlag istället bryta sönder en nations vilja och leda till misströstan. Precis som hebréerna, så har koreaner invaderats av många aggressiva nationer. Men trots detta har de överlevt tack vare deras orubbliga religiösa tro. I Jobs anda, så har de litat till Guds absoluta rättvisa och godhet trots nästan otroliga motgångar.

De grundläggande egenskaperna hos Koreas 4500-åriga religiösa liv kan också vara av ovärderligt värde om Gud utvalde Korea för en dispensationell mission. Aldrig har koreaner nöjt sig med att begränsa sin tro till att Gud bara finns manifesterad i naturen. Ända från början så har koreaner betonat hur angelägen andliga världen är över änniskans välbefinnande. Det var därför lätt för koreaner att uppskatta den etiska förkunnelsen hos Konfucianismen, eftersom de redan högt värderade de nobla mänskliga egenskaperna av lojalitet, respekt och rättfärdighet.

Samtidigt var de gamla koreanerna medvetna om deras andliga ansvar gentemot en osynlig Gud. Således blev buddistmissionärer varmt välkomna när de förkunnade värdet av meditation, stillhet och skönhet. Shamansk teism, Konfuciansk social-etik och buddistisk andlighet bidrog tillsammans att skapa den rätta jordmånen för att plantera evangeliet under det senaste århundradet. Därför har många protestantiska och katolska missionärer prisat koreanerna för deras varma, livliga kristendom. (ex. Stanley Sjöberg, Billy Graham).

Förutom dessa välkända positiva sidor av den koreanska karaktären, så påminner oss Divine Principle om att andligt öppna koreaner upprepade gånger tagit emot budskap från ovan att deras nation skall spela en unik roll i förverkligandet av Guds plan för mänskligheten.

Under alla deras bittra politiska vedermödor, så tröstades det koreanska folket genom messianska hopp. Hur naturligt var det inte för Enighetsrörelsen att uppstå i en nation så väl förberedd för dess förkunnelse.

³⁶ Fillppinerna är den enda andra starka kristna nationen i Ostasien. Men det landets religion är till största delen en spansk (och amerikansk) import, verkar det.
³⁷ The Samguk Yusa (E.T. 1912).
³⁸ Jmfr. V.F. Hopper, Medieval Number Symbolism (1969), sid. 69-88.
³⁹ Jmfr. F.A. McKenzie, Korea's Fight for Fréedom (1920).
⁴⁰ B. Wéems, Reform, Rebellion and the Heavenly Way (1966).
⁴¹ Divine Principle, sid. 523-525.

DEN SLUTLIGA HEMKOMSTEN

I ett av sina brev, så beskriver Augustintas de troende som medborgare i ett annat rike där sanningen är kung, kärleken är lag och dess varaktighet är evigt. ⁴² Vad kommer att hända när den himmelska staden är fast etablerad? Många kristna tror att när väl Guds herravälde är säkrat över hela skapelsen, så kommer helgonen att njuta av den eviga lyckan i himlen och syndarna kommer att lida evigt straff i helvetets lågor. Andra kristna har en helt annan uppfattning om slutet. För dem, är visionen om ett evigt helvete både omoralisk och oerhörd. Som Berdyaev påpekar, att tro på ett evigt helvete är som att erkänna den slutliga segern åt satan och att erkänna att Gud kommer att upptäcka att det är omöjligt att finna kärleken från alla Hans förlorade barn. ⁴³

Men vad är alternativet till himlen för de goda och förbannelse för de onda? En växande skara teologer skulle säga att det kristna hoppet logiskt kräver en doktrin om universell frälsning. ⁴⁴ Om vi tror att Guds kärlek är allsmäktig, så måste vi erkänna behovet av universell försoning mellan Gud och mänskligheten. Förr eller senare kommer alla människor att återvända till deras evige Faders hus med alla dess boningar. Gud kan aldrig bli fullständigt lycklig förrän Han gläds i återupprättelsen av allt som nu är fördärvat av stolthet och ärrat av lusta. Att bekräfta Guds hjärtas absoluta herravälde, innebär den oundvikliga triumfen av Hans agape över varje hinder som människan har placerat i dess väg. Denna tro har alltsedan tiden för Origene från Alexandria tekniskt kallats för doktrinen om apokatatasis. ⁴⁵

Vilka argument har förts fram för det kristna hoppet om universell frälsning? Varför har teologer som Schleiermacher avfärdat den urgamla tron på ett evigt helvete till fördel för tron på att genom Guds förlossande kraft en dag kommer att bli universell återupprättelse av alla själar? ⁴⁶

För det första, så tilltalar universalister Guds oemotståndliga kärlek. Om Gud är kärlek, så måste Hans kärlek vara obesegrad för att Han skall kunna utföra sin plan för alla människor. Varför begränsa Guds nåd? Är inte den gudomliga kärleken obegränsad och outtömlig? Enligt en av vår tids teologer på Nya Testamentet, Ethelbert Stauffer, så har Guds oemotståndliga nåt och vilja målet att segra över den mest hårdhjärtade opposition. ⁴⁷

Berdyaev's uppräkning av universell försoning med Gud grundad i hans tro på Guds slutliga seger. Alltför många kristna tror mer på Djävulens kraft än på Guds. Om vi verkligen är kristna, så måste vi tro att helvetet skall besegras av Kristus. Det sista ordet måste bli Guds istället för satans. Helvetet kommer att försvinna i det oändliga, ofattbara djupet hos Gud. ⁴⁸

Biskop Robinson använde samma slags bevis för apokatastasis. Kärleken är en nödvändighet hos Guds natur. Gud kan inte vara tillfredsställd med något annat än en total seger. Hans vilja att härska är outtömlig, så till sist måste alla syndare ge upp inför Hans kärlek. Ett evigt helvete skulle därför vara att smäda Guds viktigaste egenskap. Naturligtvis, så har människan fri vilja. Men det innebär inte att de för alltid kommer att förkasta längtan efter kärlek. Varje förlorad son kommer någon gång att återvända hem. ⁴⁹

Ytterligare ett bevis för universell återupprättelse grundar sig på det unika värdet hos varje människa. På samma sätt som en del grundar sin tro på Guds godhet, så tror andra på universell frälsning tack vare den grundläggande godheten hos varje människa. Om Gud är alltför god för att kasta någon i helvetet, så är också människan alltför god för att evigt förbannas. Poeten Tennyson skrev exempelvis att Gud skulle aldrig kunna kasta någon Han skapat på skräphögen efter att Hans arbete var fullbordat. ^5O

Nästan samtliga 18O0-talets liberala kristna hade denna uppfattning. De förnekade den traditionella bibliska doktrinen om evig förbannelse eftersom de var övertygade om det oändliga värdet hos varje mänsklig själ. Både Unitarians och Universalists vann tiotusentals tidigare Calvinister till sina kyrkor tack vare att de förkunnade en rimlig kristendom som hävdade Guds fullkomlighet och människans möjlighet att bli lika fullkomlig. Människan är skapad i grunden god, om hon misslyckas att förverkliga sin sanna natur, så beror det på fyliska, biologiska, sociala och historiska krafter utanför hennes kontroll. ⁵¹

En följd av detta vore att erkänna gemenkapen hos mänskligheten. Vi är alla medlemmar av en kropp, för att citera Paulus. ⁵² Kan ögat klara sig utan handen? Kan hjärnan överleva utan hjärtat? Eftersom alla människor är olika men beroende medlemmar av en enda social kropp, så är våra öden oskiljbart förenade. Hur kan någon vara lycklig när han vet att de flesta av hans medmänniskor är dömda till evig tortyr? Hur kan religiösa katolska teologer så enkelt acceptera fördömandet av Aristoteles bara därför att han råkade vara hedning, när så mycket av deras egen teologi bygger på Aristoteles visdom? Hur kan någon verkligt kristen sitta bekvämt bredvid någon annan som han vet kommer att brinna för evigt i helvetet? ⁵³

Två av de största av Bibelns personer förstod vikten av mänsklig solidaritet. Moses sa till Gud att om Han inte ville förlåta synderna hos Israel, så ville han själv få sitt namn borttaget ur livets bok (2 Mos. 32:31-32). På samma sätt uttryckte Paulus, sin ivriga önskan att bli förbannad om det skulle hjälpa till att frälsa det judiska folket. ⁵⁴

Således finns det en inneboende outtalad tro på apokatastasis i Paulus soteriologi; "Liksom alla dör genom Adam, så skall också alla få nytt liv genom Kristus" (1 Kor. 15:22). Eftersom vi är medlemmar av en kropp, så kan vi inte bli verkligen räddade utom som en allomfattande församling. Om vi längtar efter den största glädjen av förening med Gud, så mAste vi förstå att vår lycka blir ofullständig om inte våra medmänniskor delar oss i vår glädje.

Vilka är de största protesterna mot det större hoppet om universell försoning? För det första, så verkar det Nya Testamentet förkunna att den messianska tidsåldern skall komma med evig lycka till en del och evig förbannelse för andra. Vid den Yttersta Domen skall agnarna skiljas från vetet och kastas i flammorna. I liknelsen om Lasaros och den rike mannen, så skildrar Jesus att det skall vara en stor klyfta mellan de frälsta och de förlorade (Luk. 16:19-31).

Han varnar också för den oförlåtliga synden mot den Helige Ande. Dessa och andra texter antyder att Jesus höll med fariséerna om evig förbannelse. Schleiermacher och andra pekar emllertid på att Nya Testamentet innehåller antydningar om universell frälsning. Senare tids katolska teologer (ex. Hans Urs von Balthasar och Karl Rahner) insisterar därför att vi har en rätt att välja mellan idéen om evigt straff och universell försoning, eftersom båda har Skriftens stöd. ⁵⁵ Barth hävdade också att kyrkan inte har någon biblisk rätt att säga antingen att alla människor måste bli frälsta eller att människans ondska är alltför stark för att Guds nåd skall segra över den. ⁵⁶

Schleiermacher går ytterligare ett steg. Samtidigt som han erkänner båda tolkningarna i Bibelns Nya Testament så föredrar han det apokatastasiska hoppet. Även om Jesus använde det vanliga språket om ett brinnande helvete så gjorde han den inte till någon grundläggande del av sin förkunnelse. Allt han gjorde var att använda sådant målande språk för att upphöja och rena sina åhörares idéer. Dvs. han lärde en liknelse om straff för att betona betydelsen av ett uppoffrande liv i denna världen. ⁵⁷

Men skulle inte en tro på universell återupprättelse farligt försvaga moralen? Varför anstränga sig att vara god när Gud ändå kommer att rädda oss? Detta är den andra och mest vanliga protesten mot universell frälsning. Men denna anmärkning glömmer bort evangeliets huvudbudskap.

Rättrogna protestanter förnekar att vi är räddade därför att vi är goda. Kristus kommer för att rädda de rättfärdiga utan syndarna. Vi blir räddade trots våra synder. Så ortodoxa kristna använder inte en moralstandard för att avgöra vem som skall bli frälst. I detta så litar varken ortodoxa eller universalister på lagens- eller moralens definition av vad som är rätt. Kristus är det offer som sonar alla världens synder (1 Joh. 2:2), eftersom Gud vill att alla människor skall räddas (1 Tim. 2:4), och ingen skall gå förlorad (2 Petr 3:9).

Dessutom denna fråga glömmer bort den högsta motivationen för godhet. Frälsning är inte enbart en belöning för att man är god. Snarare är godhet det naturliga uttrycket för ens kärlek till Gud och vår medmänniska. I själva verket stimulerar tron på en universell frälsning det moraliska livet tack vare vår tro på en allomfattande kärleksfull Gud och vår tro på det oändliga värdet hos varje människa. Är detta inte en starkare motivation för att göra det goda än att tro att de flesta människor är alltför värdelösa för att räddas. En vanlig judisk syn som tagits över av kristendomen visar Gud som en sträng domare, som granskar varje gärning i en människas liv, lägger ihop det goda och drar ifrån det onda för att se om personen förtjänar himmel eller helvete. Ändå så skulle aldrig någon av de större kristna skolorna fullständigt hålla med om en sådan dom baserad på enbart gärningar.

Med början i Paulus, så förkastades en sådan tro på "gärnings-rättfärdighet". Katolikerna erbjöd en utväg genom att erbjuda den troende ytterligare hjälp genom den enorma ackumulerade godheten från helgonen. Lutheraner förkunnade att frälsning kommer som en oförtjänt gåva. Calvinismmen gick till och med så långt som att förneka att hur vi lever har inget alls att göra med ens slutliga öde, eftersom Guds lagar om människans öde var redan bestämt innan skapelsBn av denna världen. Lätt som det är att förlöjliga "billig nåd," så gör noggranna teologer rätt i att undvika att vara alltför enkla i sin moralism.

Samtidigt betonar kritiker av apokatastasis behovet att kombinera Guds nåd med Hans rättvisa. Nya Testamentet varnar alltid att man måste välja Kristus eller också betala de fruktansvärda konsekvenserna. Om människan förkastar ljuset, så får hon leva i mörkret. Gud behöver inte döma henne, ty hon dömer sig själv när hon avvisar Guds utsträckta hand. Brunner betonar därför att ta livet på allvar innebär att vi inser att vi måste svara för våra liv inför den gudomlige domaren. ⁵⁸

Origen erkänner dessutom detta faktum. Han liknade våra liv vid en skola där alla människor får lära sig att förverkliga sina möjligheter som Guds barn. Om de misslyckas att bli fullärda före döden så blev de tvungna att fortsätta sin utbildning i livet därefter. Även satan kommer förr eller senare att inse det felaktiga i sitt rebelliska betéende och åter förenas med Gud. ⁵⁹

Som ett eko från förkunnelsen i Lukasevangeliet, så kände Origen så mycken glädje det kommer att ge Gud allteftersom varje förlorat får återförenas med flocken! Så för Origen är universell frälsning någonting som inte enbart är begränsat till detta livet. Så långt som möjligt, så borde vi lägga åt sidan sådant i detta livet som hindrar återföreningen med Fadern. Men hur som helst så kvarstår möjligheten till fortsatt utveckling i nästa liv.

Många doktriner om den slutliga domen bygger på en ytlig tolkning av rättvisa. Människor kastas i helvetet för att lida för sin ondska. Origens uppfattning vilar på den renande eller ångrande effekten av straff. Om människor döms till fängelse så är det för att de skall bli bättre. Så för Origen är de tillfälliga plågarna i livet efter döden avsett av Gud att rena dem så att de blir anpassade för den härlighet som skall komma. Hans tro på universell återförening kombinerar Nya Testamentets varning om dom, med tron på Guds slutliga totala seger.

Låt oss därefter se hur den universella frälsningen skall ske, enligt Unification Thought. Divine Principle ger oss ett tredelat schema över frälsnings-historien, på samma sätt som många kristna tolkningar av Guds program för världens återupprättelse. Först så har vi Gamla Testamentets tidsålder som börjar med Adams fall och slutar med födelsen av Jesus Kristus. Därefter kommer Nya Testamentets tidsålder under vilken kristna har tjänat som Guds centrala redskap för att utföra den gudomliga viljan. Genom att inse detta, så talade Paulus om den kristna församlingen som det "nya" eller "andliga" Israel. På samma sätt som det Gamla Testamentets Tidsålder var till för att förbereda för Messias ankomst, så var Nya Testamentets tidsålder avsett att förbereda scenen för det slutliga fullbordandet av Guds vilja.

Så här långt är det inget som separerar Unification Church syn från den vanliga konservativa protestantiska uppfattningen. Enighetsteologin är djupt rotad i den skrift-centrerade världsuppfattningen. Samtidigt så går Divine Principle mycket längre än vanlig Bibel-centrerad protestantism.

Vad upptäcker vi i dessa tre perioder av den heliga historien? Med varje ny tidsålder så sker ett nytt stort steg framåt i den religiösa förståelsen, upplevelsen och världssynen. Divine Principle talar därför om dessa tre perioder som olika nivåer av parapsykisk evolution, vilka beskrivs som processer av andlig uppståndelse, som utvecklar sig genom historien.

På grund av fallet, så blev det nödvändigt för Gud och människan att sammarbeta i återupprättelsen av den mänskliga karaktären. Med början i Adams familj, så arbetade därför Gud för att lägga grunden för återuppståndelsen. Abraham var en speciellt betydelsefull person i frälsnings-historien. Eftersom tillsammans med honom så kunde Gud till sist säkra en påtaglig bas för uppståndelsen till utformningssteget. När Moses gav de tio budorden till det utvalda folket, så kunde de utveckla sig i sin förståelse av religion och de upplevde ett mycket närmare förhållande till Gud. Denna Torah-centrerade tro blev senare mycket fördjupad och förbättrad genom profetemas förkunnelse. Igenom hela den Gammaltestamentliga tidsåldern, så krävde därför Gud att hebréerna skulle respektera och följa Lagen som Mose givit.

Ändå så är det lätt att se bristerna i tro och etik hos det Gamla Testamentets period, när vi ser tillbaka på den. Med några få anmärkningsvärda undantag, så bestod den gamla hebreiska religionen av djuroffer i templet i Jerusalem, ⁶¹ strikt lydnad av de många exakta reglerna föreskrivna i den mosaiska Torah och nationell stolthet i att tillhöra det utvalda judiska folket. Som profeterna upprepade gånger förklarade, så led en sådan populär tro av en mängd svagheter.

Det fanns ytterligare en viktig brist i Gamla Testamentets religion. I många fall, så sågs Gud som en avundsvärd, nästan son onärmbar monark som satt på en tron i en avlägsen himmel. Folk såg upp på Honom med fruktan och bävan medan Han styrde dem genom sina förmedlande änglar.

Därför kunde dessa lojala Guds tjänare endast växa upp till toppen av utformningssteget. Divine Principle förkunnar, precis som Swedenborg, att det existerar en grundläggande relation mellan den nivå av andligt medvetande som vi uppnår på jorden och den nivå vi hamnar på i livet efter döden. Som en konsekvens, så blev Gamla Testamentets patriarker, domare, profeter, heliga män och rättrogna kungar, "form-andar" som fick möjlighet att skapa utformnings-steget i andliga världen.

Men det Gamla Testamentets period innehöll även uppblomstringen av det messianska hoppet. Som ett resultat av förkunnelsen av Jesaja, Jeremia och de andra kanoniska profeterna, så började det utvalda folket att längta efter ett närmare förhållande till Gud, ett nytt förbund, och gryningen av en ideal tidsålder av rättfärdighet och fred.

Därför var även i andliga världen, hängivna själar från Gamla Testamentets tidsålder, ivriga att hjälpa till i nästa steg framåt i Guds program för universell återupprättelse. Jesu mission var att låta människan uppstå från utformningssteget ända upp till fullkomlighetssteget. Som den av Gud tillsatte Messias, så försökte han att ta bort avståndet mellan människan och deras Skapare genom att uppenbara föräldrahjärtat hos den Allsmäktige.

Istället för den vördnadsfulla respekt som de dittills visat den Gud vars namn det var förbjudet att uttala, så kallade Jesus Gud för vår käre Fader, Abba, bokstavligen "Pappa."

På samma sätt i sina liknelser, så vädjade han till det brustna hjärtat hos Fadern och Hans karlek för Sina förlorade barn. På detta sätt gick Jesus mycket längre än den tempel-dominerade och Torah-omskurna tron hos sina samtida. Genom att göra så, kom de som följde honom närmare Gud och blev upplyfta från nivån som Hans tjänare till den som Hans adopterade barn. Hur som helst så vet vi att Jesus skapade en stark opposition.

Eftersom hans förkunnelse avbröts innan den fick fullbordas, så uppnådde Jesus bara återupprättelsen av historien till tillväxtsteget. Därför lever han och de som följt honom i den nivå där 'livs-andar" lever som evangeliet kallar Paradiset. Jesus lovade tjuven som korsfästes bredvid honom, "Sannerligen, redan idag skall du vara med mig i Paradiset." (Luk. 23143). Det Gamla Testamentets helgon som stog på utformningssteget i andliga världen såg med iver fram emot Jesu ankomst, och de kom ner till jorden för att hjälpa honom. På liknande sätt har kristna helgon och hängivna människor i Paradiset ivrigt inväntat fullbordandet av riket.

Om den messianska tidsåldern håller på att gry, så betyder detta att vi står i den unika situationen att ha möjlighet att uppstå till fullkomlighetssteget -både andligt och fysiskt- genom att sammarbeta i skapandet av riket. Äntligen till sist, så får individer privilegiet att förenas fullständigt med Gud och bli helt transformerade till "gudomliga andar," och dela glädjen och härligheten hos Herren för evigt.

En del teologer som Barth försvarar tanken att alla människor i alla tider är lika långt från Gud. Gud var inte längre från Abraham än från Paulus eftersom Han är lika osynlig oavsett vilket århundrade. Utifrån Divine Principles ståndpunkt, så är en sådan uppfattning felaktig. Om Gud agerar i historien, som Bibeln påstår, så uppenbarar Han också alltmer av sig själv allteftersom tiden går. I Abrahams tid så verkade Gud mer avlägsen från människan. Medan i vår tid verkar Han mycket närmare. Förr i tiden så red människan på hästar, medan vi nu kan flyga ut i rymden. På samma sätt, enligt Unificationister, så har Gud arbetat tillräckligt länge i historien, så att vår tid är en tid av ej tidigare upplevd gudomlig närhet.

Det unika andliga framåtskridande som skett i vår tid är ett resultat av både gudomlig och mänsklig ansträngning. Dvs. Jesus och alla helgon i Paradiset har energiskt sammarbetat med människor på jorden i Guds slutliga vilja. Enighetsteologin tillämpar Joels profetia till vår tids Återkomst: "Och det skall ske därefter, att jag skall utgjuta min ande över allt kött, och era söner och era döttrar skall profetera, era gamla män skall ha drömmar, era ynglingar skall se syner" (2:28). Detta utgjutande av Anden, syftar på allt vanligare parapsykiska fenomen som orsakas av de hjälpande andamas nedkomst till jorden.

Enighetsteologin håller med Origen och senare försvarare av apokatastasis. ⁶² Om Gud slutligan skall segra, så innebär detta nödvändigtvis universell återupprättelse och obegränsad frälsning. Även satan och hans medhjälpare måste inte bara bli avväpnade utan även till sist återförenade med Gud. Men till skillnad från Origen och de flesta universalister så förutspår Divine Principle att förändringen av denna världen till ett Guds rike behöver inte bli en långsam, utdragen process under flera århundraden.

Hur skull en sådan andlig, intellektuell, moralisk och materiell pånyttfödelse ske? Först behöver vår värld, naturligtvis, inspirationen, ledningen och kraften av en Ny Ledare. Bibeln och apokalyptiska skrifter erkänner i allmänhet att den Nya Tidsåldern måste startas genom en av Gud ledd karismatisk person som kan motverka mänsklighetens lätja, tvivel och slöhet. En dynamisk ledare är alltid nödvändig för att vända historiens lågvatten. Således är en Messias unika roll delvis att skapa energin som krävs för en total andlig, moralisk och kulturell förändring.

För det andra, historien lär oss att varje messiansk person kan bara lyckas om han kan dra till sig en hängiven kärna av energiska och begåvade anhängare. Förklarar inte detta hur svårt det var för Jesus att uppnå sitt mål? Vilka blev kvar som han kunde förlita sig till? Evangelierna beskriver att lärjungarna försåg Jesus med magra mänskliga resurser. När han väl mötte kraftfull opposition, så förnekade Petrus sin mästare, Judas förrådde honom för en handfull silverpenningar, och resten av lärjungarna flydde mot säkerheten. Hur annorlunda skulle det inte ha varit om Johannes Döparen hade givit sitt fulla stöd till Jesus. Eller om någon så kapabel som Paulus hade stått vid hans sida före Palmsöndagen. Så för att Ledaren skall lyckas i sin av Gud givna uppgift så måste han omges av ivriga anhängare.

För det tredje, den länge efterlängtade Nya Tidsåldern kan också påskyndas kraftigt om Ledaren får möjlighet att arbeta i en fredlig istället för fientlig omgivning. Det måste finnas ett positivt åsiktsklimat för att Gud skall vara effektiv i att förverkliga Sitt förlossande syfte. Detta innebär att varje program för återupprättelse måste vinna sympatin hos de som innehar positioner av ansvar och stort inflytande. I Jesus fall, hur annorlunda hade inte hans karriär varit om han hade vunnit stödet hos den mäktiga minoriteten i Sanhedrinen och/eller några få vänner som var rådgivare till den, romerska regeringen.

Märk exempelvis hur snabbt kristendomen spreds i romarriket så fort Konstantinus accepterade den. Därför kan man med stor sannolikhet säga att den messianska återupprättelsen av världen kunnat ske mycket snabbt så fort den lilla gruppen av opinionsbildare förstått att sådana förändringar skulle var till fördel för alla inblandade.

Får det fjärde och till sist, en Guds-centrerad rörelse kommer att få hjälp av de enorma krafterna från andliga världen. Man skall aldrig underskatta den förändrande påverkan som kan ske genom vad skriften kallar "himmelns härskaror". När vi på jordeplanet visar vår vilja att bygga Guds rike, så kommer andliga världen att strömma ner över oss till dess till och med öknen blommar med rosor, som Jesaja förutspådde. Om Gud står på vår sida, vem kan då stå kvar emot oss.

När väl andens utgjutelse accelererar, så kommer den psykiska atmosfären i vår värld att bli annorlunda. Människor kommer allt lättare att kunna uppleva Guds kraft och närvaro. De båda världarna kommer inte längre att verka åtskilda, allteftersom folk ser syner, hör röster och tar emot drömmar. Så kommer andliga världen att bli en vardagsupplevelse. Det kommer då att bli lätt att tala om Gud och att övertyga människor om Guds nya vilja.

Tänk att du skulle förklara vårens värme till någon som aldrig upplevt den. Det är svårt för honom att tro att han inte kommer att behöva sina tunga överkläder. Men när våren verkligen kommer, så tar han av sig sina extra kläder av sig själv. Till en stor del så håller detta redan nu på att ske, som vi kan se i våra böcker, tidningar och andra nyhetsmedia.

Men kom ihåg att våra mänskliga aktiviteter kommer att växa till ännu mer intensivt. Funderar du någon gång över hur universell frälsning eller Guds rike på jorden någonsin är möjligt? Hur kan allting förändras så radikalt? Jag tror att dessa enorma förbättringar kan bara ske efter att den andliga miljön förändrats. Om våra liv förändrats så drastiskt genom flygplan, TV, och rymdfärjor, hur mycket större kommer inte förändringarna då att bli när allting är genomsyrat av en dynamisk och positiv andlig atmosfär!

⁴² Epistel 138, till Marcellinus. ⁴³ Jmfr. N. Berdyaev, The Beginning and the End (1952), sid. 235-239.
⁴⁴ När den i vår tid levande tyske jesuitpastorn Karl Rahner blev tillfrågad på sin 75-års födelsedag, vilken bok han fortfarande ville skriva, svarade han att han ville utarbeta en skrifttrogen doktrin om apokatastasis. (Amerika, 10 mars 1979, s. 179).
⁴⁵ Jmfr. J. Danielou, Origen (1955), sid. 276-289.
⁴⁶ F. Schleiermacher, The Christian Faith (1960), sid. 547-548.
⁴⁷ E. Stauffer, New Testament Theology (1955), s.222.
⁴⁸ N. Berdyaev, The Destiny of Man (1960), sid. 273-283.
⁴⁹ J.A.T. Robinson, In the End God (1968), sid. 132-133.
⁵⁰ A. Tennyson, "In Memoriam," LIV.
⁵¹ Jmfr. J.E. Odgers 'Universalism' i Hastings Encyclopedia of Religion and Ethics (1922).
⁵² Efes. 4:25.
⁵³ Berdyaev, Destiny, s. 276.
⁵⁴ Rom. 9:3.
⁵⁵ Balthasar, Word and Redemption, s. 163, Rahner, Theological Invéestigations (1974), 1-IV, sid. 339-340.
⁵⁶ Barth, Church Dogmatics, II/2 (1957), s. 477.
⁵⁷ Jmfr. H. Schwarz, On the Way to the Future (1972), sid. 146-147.
⁵⁸ E. Brunner, Dogmatics (1962), vol. III, s. 419.
⁵⁹ Förlossningen av satan har tolkats genom G. Papini, The Devil (1954). ⁶⁰ Eftersom många teologer hävdar att biblisk akpkalyps är av zoroastriskt ursprung, så är det värt att lägga märke till att parserna trodde på den tillfälliga naturen av helvetet. (se H. Schwartz, s. 144). ⁶¹ Divine Principle, tolkar offersystemet under Gamla Testamentets tidsperiod som en symbolisk representation av människans behov av en medlare.
⁶² Till exempel, John Hick i Evil and the Love of God (1966), s. 373-385.