Hela mänsklighetens livsväg

  Ärade gäster, mina damer och herrar. Jag är mycket tacksam över att ni avsatt tid från era upptagna tidsschema i syfte att få dagens sammankomst att bli en sådan framgång. Vårt tema för i dag är "Hela mänsklighetens livsväg".

I dag är världen förlorad i stor förvirring och skriker ut i smärta. Vi möter ändlösa konflikter som individer, i våra familjer, i våra nationer och i världen. Våra familjer plågas av våra ungdomars moraliska dekadens och familjetraditionernas sammanbrott. Historiska rivaliteter leder till misstroende och till och med krig bland våra nationer, tjänande som vedträn i brasan av världens osäkerhet och hopplöshet. Lösningen på alla dessa problem ligger i att erfara ett idealt kärleksförhållande med Gud.

Genom historien har mänskligheten sökt besvara den grundläggande frågan: Varför är vi födda? Några har dragit slutsatsen att de föddes för sitt lands skull. Andra har slutit sig till att de föddes för sina föräldrars skull. Åter andra tror att de föddes för sin egen skull. Troende människor menar att de föddes för att Gud ville ha det så.

Ändå räcker det inte med att säga att Gud skapade universum enbart till förmån för mänskliga varelser, eller ens till förmån för Honom själv. Mänsklighetens skapelse inbegrep samverkan mellan många varelser och element. Även om var och en av dessa hade sitt eget naturliga syfte, måste de anpassas till skapelseprocessen. Guds skapelsesyfte, änglarnas syfte med att medverka, naturens syfte med att vara behjälplig med råmaterial och till och med människans syfte med att bli skapad; allt detta måste stämma överens. Varje deltagande part måste tillfredsställas. Det måste finnas något gemensamt innehåll som kan tillfredsställa Gud, änglarna, resten av skapelsen och själva de mänskliga varelserna.

Detta gemensamma innehåll måste vara något som ger större lycka och glädje ju längre det är i någons ägo. Det måste vara något som vi, då vi en gång har det i vår ägo, inte vill skiljas ifrån. Det kan inte finnas som ett yttre fenomen i naturen. Det måste vara något inre och osynligt. Fenomen som kunskap, pengar och makt är endast underordnade ting som behövs i människors dagliga tillvaro. Vi föds inte till den här världen för det enda syftet att äga dem. Sådana yttre företeelser kan existera i ett ömsesidigt förhållande med mänskligheten, men endast tillfälligt, ej evigt.

Gud behöver inte pengar. Om Gud allsmäktig skulle behöva pengar, kunde han skapa så mycket han önskade. Vi vet också att Gud är roten till all kunskap, eftersom han skapade universum genom vissa principer och lagar. Yttermera är Gud skaparen all makts upphov, så han har inget behov av att söka efter makt.

Vad består då detta gemensamma innehåll i? Det är någonting vi inte kan uppnå blott genom mänsklig ansträngning. Det beror på att mänskliga ansträngningar inte kan kontrollera livets fundamentala ursprung. Detta innehåll måste vara någonting som förmår styra motivation, riktning och till och med varje människas slutliga livsmål.

Utifrån detta perspektiv är det klart att detta gemensamma innehåll endast kan vara sann kärlek. Mänskliga varelser föds i kärlek och är förutbestämda att gå kärlekens väg. Detta visar att kärleken är värdefullare än själva livet. Dessutom ser vi att kärlek föregår liv. Det är därför människor villigt offrar också sina liv för kärleks skull.

Kärleken är evig. När mänskliga varelser når det medvetandestadium i vilket de förmår älska hela universum, står alla universums dörrar öppna för dem. Jag är till exempel bara en liten varelse som upptar just det här utrymmet. Men inriktad på kärlek kan jag samverka med en varelse av vilken storlek eller betydelse som helst. Låt oss säga att Gud är en extremt stor varelse. Genom kärlekens kraft kan jag uppnå en position motsvarande den som intas av den absolute Guden. Detta är möjligt därför att kärlek är ett attribut till Gud.

Sålunda kan en person som erkänner och håller Guds kärleksförbund åtnjuta frihet var som helst i universum. En sådan individ, kallad av Gud att representera hela mänskligheten inriktad på denna kosmiska kärlek, skulle vara Messias. Jesus är denna representant. Vi kan aldrig finna denna kosmiska kärlek utan att gå genom Messias. Det är meningsfullt att säga att alla jordens människor måste följa Messias. Jesus sade: "Jag är vägen, sanningen och livet; ingen kommer till Fadern utom genom mig." (Johannes 14:6). Meningen med detta skulle vara klarare om ordet kärlek tillfogades: "Jag är vägen, sanningen och livet och kärleken; ingen kommer till Fadern utom genom mig."

  Enighetskyrkans Gudomliga principer lär att energi framställs när ett subjekt och ett objekt blir ett. I en familj intar föräldrarna den subjektiva partnerns position, medan barnen intar den objektiva partnerns position. När de en gång växelverkar i ett kärlekens förhållande blir de en enhet – en sann familj. Denna enhet blir därefter ett nytt objekt, som kan gå in i en enhet med ett större objekt. Om Gud är detta subjekt så blir föreningen av barn och föräldrar ett med Gud. Vi kan också säga att när ett fullkomligt förhållande subjekt-objekt bildas med Gud, inriktat på Hans kärleksideal, kan Gud och mänskligheten existera i total enhet. När kärlekens rike mellan Gud och mänsklighet blir verklighet, kommer kärlekens ljus att skina genom hela universum lika ljust och envetet som solen.

Varje person är inte bara en livssammanlänkande enhet i vilken båda föräldrarnas liv förs samman till ett, utan vi är också partners i våra föräldrars kärlek. Vi är ett med deras kärlek. Vidare är vi ett med deras ideal, inklusive lycka och frid.

Varje person är sammanlänkad med sina föräldrars livs-lina, kärleks-lina och ideal-lina, och ingen kan klippa av dessa linor. Inte ens Gud eller universum kan klippa av dem. I själva verket samverkar alla krafter i universum för att skydda dessa linor. Det beror på att föräldarna är orsak och barnen verkan. Föräldarna och barnen är ett i kärlek. Orsak och verkan blir ett i syfte att bilda ett påtagligt kärlekens rike. Detta är en universums princip.

Livets tre stadier

  Varje person kommer till världen genom tre uppsättningar föräldrar. Den första föräldern är den materiella världen. Element från den värld som består av materia kombineras för att forma varje person som den materiella världens centrum och som en sammansatt materiell varelse. På så sätt kan det sägas att dessa fysiska element själva är de förfäder som gav oss liv. Å andra sidan är den materiella världen en förlängning av oss själva. Universum är skapat så att materia endast kan komma i balans i kärlekens ideal. Det är bara i kärlekens ideal som alla celler kan leva i ro. Men allt detta slås i spillror när helst en person blir arg.

Vår andra uppsättning föräldrar är våra fysiska föräldrar. Genom att föda oss gav våra föräldrar oss en särskild form, och i så måtto är de herrar i våra liv. Oavsett hur hårt de än må anstränga sig kan emellertid dessa föräldrar inte blir vår kärleks herrar.

Kärlekens herre är Gud. I det sammanhanget existerar Gud så att kärleken kan expandera i hela universum och göras evig. Eftersom Gud är kärlekens subjekt, blir han kärlekens förälder. Det är därför Gud är vår tredje förälder. Så vi har tre uppsättningar föräldrar.

Det mänskliga livet kan indelas i tre perioder: livet i livmodern i ungefär tio månader, ett fysiskt liv om ungefär etthundra år samt livet i den andliga världen som varar tiotusentals år in i evigheten.

Om vi studerar våra ansikten ser vi också tre delar: munnen, näsan och ögonen. Dessa återspeglar våra livs tre stadier. Munnen symboliserar stadiet i livmodern, vilket är en materiens värld. Näsan symboliserar stadiet på jorden, vilket är mänsklighetens värld. Ögonen symboliserar stadiet i himmelriket, vilket är den andliga världen.

För fostret är vattentillvaron i livmodern en värld av total frihet. Intressant nog känner sig fostret, trots att det är fängslat inom livmoderns avgränsningar, fullständigt fritt. I livmodern kan det inte sträcka ut sina ben lika mycket som det skulle vilja göra, och fostret måste lita till en navelsträng i syfte att andas och ta emot näringsämnen för dess överlevnad eftersom dess näsa och mun båda är otjänliga i denna värld. Icke desto mindre är världen i livmodern för fostret en tillvaro av fullständig frihet.

Så snart barnet har fötts, börjar det skrika. På samma gång börjar det andas genom näsan och blir därmed sammanlänkad med den andra världen, luftens värld.

När barnet lämnar livmodern för att träda ut i luftens värld, förstörs navelsträngen jämte vattensäcken och allting annat det behövde i livmoderns värld. Med dessa tings död föds barnet in i livmodern till sin nya moder, planeten Jorden. Sedan det en gång fötts börjar barnet äta med sin mun och andas med sin näsa. Den föda vi äter på jorden ger näring till våra fysiska kroppar, men den innehåller inte det oundgängliga livselementet. Detta livselement är ingenting annat än kärlek. När vi sålunda befinner oss i den här världen, behöver vi också andas kärlekens luft. Vi är i behov av att inandas denna kärlekens luft från vår far och mor.

Att växa i kärlek

  Ett nyfött spädbarn söker sig automatiskt till sin moders bröst i det att det följer hennes kärleks vibrationer. Om hon är vacker eller ful spelar ingen roll för barnet. Det enda som betyder något är att hon är dess moder. Det är en helig scen som utspelas på oändligt många sätt. Vi föds i kärlek och vi växer genom att ta emot kärlek.

När vi väl har fötts tar våra föräldrar ansvar för att vi blir goda mänskliga varelser under vårt liv på jorden. Våra föräldrar handlar på världens, nationens och familjens vägnar för att undervisa oss och sörja för oss. Vi tar emot materiella ting och utbildning från våra föräldrar så att vi kan bli hela människor. På den grunden blir vi sedan sammanlänkande med en horisontal grundval av kärlek – äktenskapet.

Föräldrar tar ansvar för oss till dess vi gifter oss. Efter äktenskapet ärver vi den kärlek som vi delar med vår mor och far. När vi gifter oss och börjar föda upp våra egna barn börjar vi förstå hur mycket våra föräldrar älskade oss och kommer på så vis att ärva föräldrakärleken. På detta sätt blir det möjligt för individen att fullständigt ta emot och ge kärlek. Det är så var och en av oss mognar till en hel man eller kvinna.

Vi föds och mognar i våra föräldrars vertikala kärlek, och senare engagerar vi oss i horisontal kärlek. Bara på så sätt kan vi finna kärlekens integrerade rike. Himmel och jord formar tillsammans en sfärisk värld som omspänner alla dimensioner från topp till botten, vänster och höger lika väl som bakifrån och framifrån. När de vertikala och horisontala kärleksförhållandena länkas samman samverkar de, roterar, integreras och uppträder slutligen som ett enda harmonins centrum. När en gång himlens och jordens vertikala kärlek etableras fast såsom det inres och yttres axel, uppstår behovet av horisontal kärlek. Detta äger rum under ungdomstiden.

Under ungdomstiden kan till och med ett höstlöv som blåser längs marken tyckas inspirerande. Flickor som brukade vara så reserverade när de var yngre börjar plötsligt göra saker med sitt hår, sminka sig och pröva alla sorters kläder och tillbehör. Deras intressen utökas också. Dessa är horisontella fenomen som har med kärlek att göra.

Livets väg

  När en man och en hustru älskar varandra så symboliserar detta Guds sådd. Föräldrar representerar Guds ursprungliga position. Här förkroppsligar man och hustru var för sig olika sidor hos Gud. På samma sätt är varje barn som en liten Gud. Eftersom Gud är den sanna kärlekens ursprungliga enhet, blir de skilda medlemmarna av familjen, när de länkar sig samman med den sanna kärleken, ett med Gud. Här utgör föräldrarna Guds levande inkarnation och representerar Honom. Man och hustru representerar Gud, liksom barnen gör. Sålunda står tre generationer, inriktade på sann kärlek, i Guds position.

Det är därför alla medlemmar av en familj – föräldrar, äkta män och hustrur och barn – behöver sann kärlek. En familj som formeras på detta sätt, med sann kärlek i centrum, utgör grundvalen för Himmelriket. Om vi inte först etablerar en sådan grundval, kan Himmelriket aldrig upprättas. Detta är formeln. Familjen är centrum för hela det fysiska universum. Människor i dag inser inte att deras familj representerar deras land, värld och universum. De vet inte att deras familj är centrum. Att bryta sönder en familj är en upprorisk handling riktad mot landet, världen och universum.

Eftersom en fullkomlig familj utgör grunden för ett fullkomligt universum, är det möjligt för en person som älskar hela universum som sin egen familj att färdas fritt överallt. I ett sådant fall sitter Gud, i egenskap av hela universums Förälder, i centralpositionen för dessa mångahanda kärlekens yttringar.

När en man och en kvinna blir ett med sann kärlek som centrum för sin strävan, bildar de ett idealt par och bygger en ideal familj. Genom att göra det befinner de sig i en position som Guds representanter och är på så sätt förbundna med allting i universum. Om detta sker blir alla Guds ägodelar deras. Tänk er, hur underbart detta skulle vara! Detta är orsaken till att vi på ett naturligt sätt strävar efter att dominera hela skapelsen.

Män och kvinnor kommer tillsammans som par i syfte att bygga familjer, samhällen, nationer och världen. Sålunda måste familjen inriktad på en man och en kvinna vara ett mönster för släkten. Denna släkt, i sin ordning, måste vara ett mönster för landet. Familjer måste sträva efter att uppnå den ideala familjen, släkten och nationen. Därför kan ideala nationer aldrig framträda så länge det inte finns ideala familjer.

Gud och min familj

  Ärade gäster! Den sanna kärlekens storhet är att den gör det möjligt för oss att bli Guds medarbetare och också möjliggör för Gud att bli oss. Bibeln talar om att Gud och Jesus är i oss. Detta liknar tanken att föräldern är i barnet, barnbarnet i far– eller morföräldern och far– eller morföräldern i barnbarnet.

En farmor/mormor och farfar/morfar skulle sammanfoga sina hjärtan med barnbarnen som centrum. Detta är nödvändigt så att den vertikala kärlekslinjen kan få en början. På samma sätt måste barnbarnen bli ett med sina far/morföräldrar. Far/morföräldrar är i samma position som Gud, så vi bör betjäna dem som vi betjänar Gud. Barnbarn kommer inte att finna kärlekens vertikala axel utan att göra detta.

Efter bildandet av denna axel kan den horisontala expansionen komma till utveckling. Det horisontala kan anknytas till alla riktningar, men det vertikala har endast en riktning. Det horisontala kan vrida sig mot norr, söder, öster och väster; det har en 360 graders spännvidd. Det vertikala kan röra sig endast genom att fokusera på en punkt och kan inte delas upp.

Vår första uppgift är att skapa enhet mellan sinne och kropp med kärleken i centrum. Därefter behöver vi lära oss hur vi kan älska andevärlden, vilken är den vertikala världen inriktad på Gud. Om yttermera i framtiden ett centralt land framträder på världsscenen, skulle vi älska mänskligheten med detta land i fokus. När vi älskar andevärlden och hela mänskligheten med uppoffringar, tjänstvillighet och hängivenhet som medel kan vi automatiskt bli de centralgestalter vilka kan styra de båda världarna och göra dem till ett. I det fallet kommer Gud i sanning att kunna vistas där.

Hela den andliga världen kallas, jämte hela det påtagliga universum, för kosmos. Andevärlden och universum längtar efter kosmos enande med sann kärlek i centrum. Sann kärlek kan ena kosmos. Sann kärlek kan omvandla alla familjer till ideala familjer och göra dem till ett. Därför kan vi sluta oss till att sann kärlek är det enda ting som mänskligheten i absolut mening behöver, oavsett om vi lever på jorden eller befinner oss i den andliga världen.

Vi kan därför dra slutsatsen, att ingenting i denna värld är mer värdefullt än en sann person som äger sann kärlek. I egenskap av den högsta varelsen i universum intar människan en position som kan jämföras med Guds. Så människorna borde kunna handla till och med snabbare än elektriciteten eller ljuset, vilket färdas med en hastighet av trehundratusen kilometer i sekunden. Det är våra andliga jag som gör en sådan sak möjlig. Världens snabbaste rörelse är inte den som utförs av de elektromagnetiska vågorna.

I Guds ursprungligen tilltänkta, ideala värld har en person som upplevt sann kärlek förmågan och myndigheten att omedelbart äga vad Gud än vill ha.

Människorna är i behov att erfara ett sådant tillstånd här på jorden. Det är möjligt att stiga till denna position blott om de fysiska och andliga jagen blir ett under det att de etablerar ett kärleksförhållande till Gud med den sanna familjen som centrum. Vi kan känna Guds kärlek genom att älska våra landsmän, världens folk och skapelsen. Var och en av oss, oavsett nationalitet, måste utveckla det hjärta som krävs för att älska människor av alla raser. Vi skall kunna älska inte bara människor utan även den minsta mikroorganism. Denna kärlek måste välla fram på ett naturligt sätt från vårt inre. När en blomma slår ut kommer dess skönhet och doft naturligt. Kärlekens blomknopp måste gå i blom på samma sätt. Kärlekens doft skulle fylla luften på ett naturligt sätt.

För att uppnå detta behöver vi tillgodogöra oss de näringsämnen som kan få kärlekens blomknopp att slå ut.

På samma vis som växter tar emot näringsämnen från jorden och solen, tar vi emot näringsämnen genom vår fysiska kropp och vårt andliga jag. Vi får vitalitetselement genom våra fysiska kroppar, och vi erhåller även levande andeelement genom våra andliga jag.

Det är på det sättet vi blir varelser som är helt och fullt utrustade för kärleken och som vi utvecklar förmågan att förflytta oss vart som helst. När detta sker blir solsystemet och hela universum scenen för våra aktiviteter.

Nästa värld

  När vi avslutar vårt fysiska liv genomgår vi en andra födelse. Denna kallas döden. Den plats vi föds in i denna andra gång är den andliga världen. Vi går in i den andliga världen och mottar å hela universums vägnar kärlek från Gud, vår tredje förälder. Det vill säga vi erhåller ideal kärlek. Så i den andliga världen är enande någonting oundvikligt.

I andevärlden andas och lever människor med kärlek i centrum. Vi föds i kärlek, lever i kärlek och föder söner och döttrar genom kärlek som Guds representanter. Slutligen når vi kärlekens viloplats och återvänder till Gud så att vi må leva i Hans närhet i evighet. Med andra ord – våra liv börjar i kärlek, mognar i kärlek och skördas slutligen såsom kärlekens frukt. När en person dör skördar han eller hon frukten av sin kärlek.

Under våra liv tar vi emot våra föräldrars kärlek, delar kärleken med vår man eller hustru och ger kärlek vidare till våra barn; därmed förverkligar vi alla de kärleksfrön som Gud sått i kärlekens inre värld. Slutligen skördar vi denna frukt och träder in i nästa värld. Så när vi blir helt och hållet ett i kärlek kommer vi att likna Gud. Om man och hustru arbetar tillsammans i syfte att fullborda kärlekens tre steg och därpå inträder i den andliga världen, kommer de att existera som skapare och herrar i ett ömsesidigt förhållande med Gud, som är det eviga subjektet. Det är vad som sker när en man och en hustru dör med kärleken i fokus. Vi börjar och slutar i Gud.

Att dö är att förflytta sig från en värld av land, där vi kryper och går, till en värld där vi fritt flyger fram. Vi passerar genom döden i syfte att bli kvalificerade resenärer, vilka, med kärleken i resväskan, kan glädja sig åt hela universum. Det är därför som döden i verkligheten är en ny födelse.

Guds lidande

  Mina damer och herrar, vår livsväg är inte en bekymmersfri väg att gå. Det beror på att de mänskliga varelserna föll. Våra ursprungliga förfäders fall resulterade inte blott i människornas elände. Också Gud tvingades uthärda detta elände. Av den anledningen viger vi inte våra liv enbart åt att upprätta den ideala världen. Våra liv har ett ännu viktigare syfte, nämligen att avlägsna den sorg och den smärta som finns i Guds hjärta – Gud, som är allt livs källa. När människorna slutligen uppnår lyckan, kommer sålunda också Gud att bli lycklig. Gud och mänskligheten har genomlidit historiens gång i samma situation under strävan efter samma mål.

Som en följd av att ha förlorat Adam och Eva har Gud gått den svårast tänkbara vägen, en väg som ingen frivilligt skulle välja att gå. Också de mänskliga varelserna har gått denna oundvikliga ödets väg, förorsakad av fallet, med ett ständigt hopp om frälsningens framtida ankomst.

Mänsklighetens mest brinnande hopp i förhållande till Gud är att bli Hans söner och döttrar. Detta beror på att inget förhållande är innerligare än det mellan förälder och barn. Vi föddes när våra föräldrars kärlek och liv sammanstrålade och representerar på så sätt deras ideal. Men ord såsom kärlek och ideal syftar aldrig på bara en person. Liv kan inte skapas av en enda person utan måste komma från ett kärleksförhållande mellan man och hustru. Så när Gud skapade mänskligheten, skapade Han oss att bli föremål för Hans kärlek, Hans liv och Hans ideal. Detta är förunderligt och märkligt.

Om jag inte existerade, skulle inte mina föräldrars kärlek ha kunnat göras synlig. Mina föräldrars kärlek, liv och ideal existerar i förhållande till mig. Jag är frukten av mina föräldrars kärlek, liv och ideal. Det är därför barnets position är viktigast av allt.

Om Adam och Eva inte hade fallit, skulle de ha blivit barn av Guds direkta släktlinje och Hans kungliga ättlingar. Adam och Eva var alltså prinsen och prinsessan som skulle ha ärvt Himmelriket i den andliga världen och på jorden. Samtidigt var Adam och Eva, emedan de var skapade som subjekt till den osynlige Guden, som är subjekt, påtagliga varelser med förmågan att ta emot Hans kärlek. De var påtagliga manifestationer av den osynlige Guden.

Det är ett särskilt privilegium för ett Guds barn att säga: "Gud är min. Allt som är Hans är också mitt. Också Hans kärlek, Hans liv och Hans ideal är mina." Det är människornas ansvar att återvinna detta förunderliga och märkliga värde som ursprungligen var vårt.

Messias uppgift

  Om Gud är kärlekens subjekt som existerar i evighet, så måste Hans kärleks ömsesidiga medarbetare också existera i evighet. När jag blir ett med Guds kärlek blir Gud mig.

Om inte Adam och Eva hade fallit så skulle deras kroppar ha blivit väsen avsedda för kärlek, liv och släktlinje, i evighet förenade genom sann kärlek. Om de hade åstadkommit detta skulle vårt sinne och kropp inte vara i konflikt med varandra i dag.

Fallet betydde att vi ärvde ondskans liv och släktled, inriktade på ond kärlek. Vi föddes av falska föräldrar. Vi måste därför restaurera släktlinjen. Vi måste ta det falska olivträdet och förändra det till ett sant olivträd. För att kunna göra detta måste vi ympas till det sanna olivträdet, passera genom minst tre generationer och producera den frukt som kan bli det sanna olivträdet representerande den ursprungliga värdenormen. Bara på så vis kan fallna mänskliga varelser bli återupprättade till sin ursprungliga ställning. Det är då som Frälsningens försyn kommer att fullbordas.

På detta sätt söker Gud förvandla människovarelserna till barn av det godas föräldrar, inriktade på kärlek som är ett med Honom. Det är därför Han sänder Messias till jorden som Sanna Föräldrar. Messias är den som kommer för att återge hela mänsklighetens härstamning till Gud och etablera skapelsens ursprungliga ideal.

Innan de sökte utmärka sig på världsscenen, borde mänskligheten först ha utmärkt sig i Adam och Evas ursprungliga familj. Om Adam och Eva hade tagit sina platser som prins och prinsessa i rakt nedstigande led från Gud, skulle de ha varit de mest upphöjda bland alla män och kvinnor. De föll emellertid och förlorade sina givna positioner som äldste son och äldsta dotter, kronprins och kronprinsessa i Guds kungadöme. Denna tragedi har ägt bestånd under hela den mänskliga historien. Det är därför som mänskligheten har färdats en väg under ständigt sökande efter förstfödde sonens och förstfödda dotterns positioner, på det att vi må återerövra Guds sanna kärlek.

Om vi skall kunna ta emot Hans sanna kärlek kan vi inte leva själviskt, med våra egna jag i centrum. I stället borde vi leva för Guds, mänsklighetens och våra bröders och systrars skull. Ju mer en person utgjuter blod och tårar för sina bröder och systrar i sina föräldrars ställe, desto djupare, vidare och högre kärlek kommer hon att kunna ta emot. Det är sådana söner och döttrar vi måste bli om vi skall kunna ärva allting från våra föräldrar. Varje man och kvinna måste gå denna väg. Även om vi ställs inför döden tio eller hundra gånger måste vi fortsätta vårt sökande efter Guds sanna kärlek. Detta är livets förnämsta väg.

Det ursprungliga hemlandet

  Enighetskyrkans Gudomliga principer lär, att syndafallet ägde rum när de mänskliga förfäderna lämnade Guds sanna kärleks rike. Återupprättelse innebär att återvända till detta rike. När en person inträder i en sådan kärleks rike, kan han eller hon endast kasta en blick på sin kropp och prisa den tusenfaldigt. I denna värld vet du att din egen kropp mottager Guds sanna kärlek. Ord kan inte ge uttryck för en sådan glädje. Denna underbara värld kallas Himmelriket.

Fram till i dag hade människor relativt ringa kunskap om den andliga världen. Det är en värld där människor erkänns beroende på hur troget de efterlevde Guds principer för tillvaron – principen att leva för andras skull. En värld skapad med denna innebörd är det ideala Himmelriket.

Det är detta ursprungliga hemland som hela mänskligheten måste söka. I dag lever vi som fallna människor som har blivit utkastade ur vårt hemland, varför det är vår ödesbestämda uppgift att återvända dit. Vi kan emellertid icke göra detta av oss själva.

Gud har genom historien arbetat för att lösa detta problem genom att upprätta talrika religioner i enlighet med olika nationers skiftande kulturella, sedvanemässiga och traditionella bakgrunder. Han har gjort detta så att människorna skulle ha en väg på vilken de kan återvända. Religionen är ett övningsfält där vi kan utveckla de kvalifikationer som gör det möjligt för oss att återvända till vårt hemland. I enlighet med varje regions kulturella bakgrund leder oss Gud mot en enad religionens värld som kan föra oss till en högre nivå.

Låt oss göra det nya årtusendet till en tidsålder av sann fred och sanna ideal där människorna kan praktisera den sanna kärlekens väg. Jag hoppas vi skall kunna återvinna det värde som vidlåder sanna, ursprungliga mänskliga varelser med Gud i centrum, etablera sanna familjer och leva för andra i evighet inriktade på Gud och Sanna Föräldrar.

Må era familjer och ert land fyllas av ett ännu större överflöd av Guds kärlek och välsignelser.

Tack så mycket.