Gud är god, hans syfte med skapelsen är gott, han genomför återupprättelsens plan till hela mänsklighetens väl. Därför förutsäger han ingen att gå förlorad eller att falla. Vad Gud förutsäger är hans vilja för mänskligheten, vilken är evig och oföränderlig. För att genomdriva sin oföränderliga vilja utväljer och kallar Gud personer, som är lämpade för genomförandet av hela hans plan. När Gud kallar människan för särskilda missionen tas naturligtvis hänsyn till härstamningen eller det andliga arvet, den sanna karaktären och förmågan liksom hans omgivningsbeskaffenhet, liksom t. ex. en hantverkare använder precis de material, som är erforderliga, för hela verkets mest skilda delar. Då Gud förutser alla dessa saker, kallar han dem som han vill använda. Om de uppfyller sin mission, blir de rättfärdiggjorda och förhärligade av Gud. (Rom. 8:30)

Gud delar emellertid ansvaret för verkets utförande med människorna, Guds vilja kan bara bli uppfylld genom människans fulla medarbeta. När Gud därför kallar någon att uppfylla en bestämd mission, kan Guds vilja inte gå i uppfyllelse om människan vägrar att bidraga med sin del därtill. Detta har hänt upprepade gånger som det visas oss i livshistorierna om Adam, Noa, Abraham, Mose, Jesus o. s. v. Människan är inte någon maskin utan har vilje - och handlingsfrihet. Bara när människan efterkommer sitt ansvar, träder Guds hjälp i kraft. När aposteln Paulus kallades av Herren, svarade han av hela hjärtat. Guds val som träffade honom fick ett underbart resultat till följd. Inte Guds ovanliga kallelse utan Paulus uppriktiga svar åstadkom ett framgångsrikt resultat. Guds 95 % kan träda i kraft först då människan har uppfyllt sina 5 %. För att kunna uppfylla sitt ansvar och sin del, måste människan använda vishet. Under den tid då människan uppfyller sina 5% uppenbarar Gud ingenting för henne och leder henne inte heller utan lämnar henne fullständigt ensam.

Många skall bli renade och tvagna och luttrade, men de ogudaktiga skall öva sin ogudaktighet, och ingen ogudaktig skall förstå detta, men de förståndiga skall förstå det. (Dan. 12:10)

Herren skådar ned från himmelen på människors barn, för att se om det finns någon förståndig, någon som söker Gud. (Ps. 14:2)

Jag kan vittna om ivern i deras Gudstro, men de sknar den rätta insiken. (Rom. 10:2b)

När Johannes Döparens lärjungar frågade Jesus om han var den som skulle komma eller om de skulle vänta någon annan, sade Jesus till dem, att de skulle säga till Johannes vad de hade hört och sett. Johannes måste använda sin egen vishet och avgöra om han skulle tro på Jesus eller inte. "...Men vishetens gärningar har gett Visheten rätt. " (Matt. 11:19) Följaktligen manifesteras vishet genom handlingar.

Gud gör bruk av sitt förutseende och sin rätt och utväljer och kallar särskilda människor för särskilda missionen, så att hans oföränderliga vilja blir genomförd.

Men tror du, stackars människa, att du kan göra invändningar mot Gud? Kan det formade säga till formaren: Varför gjorde du mig sådan?

Bestämmer inte krukmakaren över sin lera, så att han av en och samma klump kan göra både ett fint kärl och ett som inte är så fint? (Rom. 9:20-21)

Då människan genom fallet förlorade sitt ursprungliga värde, har hon verkligen ingen rätt att inför Gud beklaga sig över sin livslott.

Jakob har jag utvalt, men Esau har jag förkastat. (Rom. 9:11-13) Eftersom han hade utvalt Jakob för en särskild mission. Skulle emellertid Jakob ha svikit i sin mission, skulle Guds val ha varit förgäves. När Esau uppfyllde sin del, kunde Gud inte tillbakavisa honom utan välsignade även honom. Gud föredrog människor motsvarande deras mission eller ställning i hans plan och inte för personens skull. Gud har predestinerat sin vilja, hela sin plan för mänskligheten, enskilda personers lott förutsäger han emellertid inte.

Se även:

• Återupprättelsen centrerat på Abraham och Isak.
• Profetia 1 (1972!) (eng.)
• Profetia 2 (1973!) (eng.)
  om kommunismens sammanbrott!
• Profetia om Koreas förening! (1991!) (eng.)
• Profetia om fred på Irland! (1992!) (eng.)

- Slut -