GUD INGRIPER I HISTORIEN

KATOLSK KOMPENSATIONSTEOLOGI

Den romersk katolska kompensationsteologin liknar till en viss del Enighetsteologins tolkning om upprättelse genom gottgörelse. För katoliker så har kompensation två betydelser ^l
1) en gärning att reparera det skadade ursprungliga förhållandet mellan människa och Gud och återupprätta vänskapen med vår Skapare, och
2) kompensation för en skada mot en annan medmänniska eller Gud. I teologin syftar därför kompensation till att göra bot för orätter mot Gud på grund av människans synder. Anselm från Canterbury definierar synd som människans tillfredsställelse med den förolämpning Adam gjorde mot Guds rättmätiga auktoritet. Genom att synda så förrådde Adam och Eva deras löfte till sin Skapare.

Den katolska kompensationsteologin betraktar synd som en personlig skada eller förolämpning mot Gud. Genom att synda så förnekade det första paret människor sin Skapare den absoluta lojalitet och lydnad Han förtjänar. Så de förolämpade personligen Guds majestät. Eftersom Adam och Eva dessutom representerade hela mänskligheten så avskiljde för all framtid deras olydnad människan från Gud. Som en avkomma av Adam och Eva, så är varje människa inblandad i denna förrädiska och rebelliska gärning mot det gudomliga herraväldet. I Adams synd så syndade vi alla, säger den medeltida teologen.

På grund av synd står mänskligheten under både skuld och straff för skadan gjord mot Gud. Skuld skiljer människan från Gud. För att kunna ta bort Guds fiendskap och ersätta Hans vrede, så måste människan betala ersättning. Synd följs av straff. För att uppnå förlåtelse så måste kompensation betalas. I Gamla Testamentet så finner vi att ett nära förhållande existerar mellan synd och vedergällning (4 Mos. 16:25-35, Ps. 78, Jer. 15:1-9).

Eftersom synden är en personlig förolämpning emot Gud, så gör den människan till Guds fiende. Synden kan döda själen och föra syndaren in i sataniskt slaveri. Dessutom säger romersk katolska teologer, så skapar syndaren en skuld till Gud som sedan måste betalas.

Hur kan människan betala av sin skuld till Gud? Hur förändras han från att vara Guds fiende till att vara Hans vän? Judendomen i Gamla Testamentet pekade på flera försonande gärningar som offer, fasta, allmosor och olika former av straff. Under den hellenistiska perioden, så blev martyrskap också ansett som en särkilt stor försonande gärning.

Kristna övertog dessa judiska ideer som ett sätt att förklara hur Jesu död kan ta bort barriären mellan människan och Gud. Kristus fick lida Guds vrede i stället för och på grund av syndarna, sades det. Eller för att förklara det i en mildare form, Kristus förväntades att gottgöra Syndafallet genom sin Kärlek, Lydnad och Ödmjukhet genom att gå med på korsfästelsens lidanden.

Hur tog Kristus bort världens synd? Genom att omvända den väg som Adam tog. Medan Adam var fylld med stolthet, så blev Kristus ödmjukheten förkroppsligad. Medan Adam var olydig mot Guds bud, så förblev Kristus lydig ända fram till döden på korset. På så sätt så försonade Kristus människan till Gud genom att omvända Adams kurs och exemplifiera det goda i den Lidande Tjänaren, säger katolikerna till oss.

Nya Testamentet förkunnar att alla kristna borde följa den väg av gottgörelse som Jesus tog. Han är ett exempel att följa. Han pekar på vägen till evigt liv. Detta antyder att vi liksom han, kallas för att ta bort skuldens börda och återupprätta allting till dess ursprungliga tillstånd av godhet. Gottgörelse kan genom oss ske genom lydnad till kyrkans bud tillsammans med speciella religiösa gärningar av självförnekelse och intensiv religiositet. Principernas (Divine Principles) tolkning av bot genom gottgörelse blir till en viss del förstådd när man ser den i samband med den urgamla kristna tron och livet även om där finns en del viktiga skillnader.

¹ Baserad på artiklar "Reparation, duty of" och "Reparation, theology of" i New Catholic Encyclopedia.

ÅTERUPPRÄTTELSE GENOM GOTTGÖRELSE

I grunden så är den judiskt kristna traditionen en religion av förlossning och uppenbarelse. Vi vill inte bara lära känna Guds natur utan vi måste också inrikta våra liv efter Hans vilja. "Vad måste jag göra för att bli frälst? Hur kan man bli pånyttfödd? Var är vägen som leder till ett fullkomligt liv, här och efter döden?" Detta är grundläggande frågor som ställs av Skriften.

För Enighetsteologin, måste historien ses som Guds ständiga försök att återupprätta den fallna människan till hennes ursprungliga tillstånd. Gudomlig återupprättelse syftar på vårt åter-skapande och vår åter-upprättelse. Vi är frälsta när vi med Guds hjälp kan separera oss själva från satan. Människan blir förlossad genom befrielsen från ondskans slaveri, och när hon blir renad från ursprunglig synd och växer till fullkomlighet som Guds söner och döttrar.

Vilken är vårt nuvarande tillstånd? Eftersom vi är skapade av Gud, så behåller vi något som binder oss till Skaparen och som inget fullständigt kan klippa av. Samtidigt på grund av syndafallet, så har alla människor blivit medvetet eller omedvetet medhjälpare till satan.

För att använda Principernas målande språk, satan har kommit in i oss och blivit en del av vårt blod. Därför så befinner sig varje människa placerad i en mellanposition mellan Gud och hans motståndare. Medan Gud ständigt försöker dra oss uppåt, så drar satan samtidigt lika ursinnigt neråt. Därför befinner vi oss i en fångad situation mellan paradisets glädje och helvetets ångest. När vi agerar moraliskt så gör vi sällskap med Gud och när vi syndar så cementerar vi våra band med satan.

Hur kan detta obekväma och otillfredsställande tillstånd förändras? Människan kan bara förändra sin situation genom gottgörelse, säger Divine Principle. ² Vad betyder detta? I den vanliga världen så betyder gottgörelse detsamma som avbetalning av en skuld. Vi blir fria när vi betalat vad vi är skyldiga. Eller för att använda traditionellt kristet språk, vi gör bot för våra synder genom speciella botgärningar. Därför utvecklade kyrkan under många århundraden ett system för botgöring genom vilket den fallna människan kunde separera sig från satan och uppnå fullständig försoning med Gud. Baserat på insikterna från Bibeln, så har Kristendomen lärt att vi kan få förlåtelse eller befrielse från synden på tre sätt:

För det första så kan en person försona en synd genom att kompensera för den med en god gärning. Det berömda Gamla Testamentets 'lex talionis' var baserat på denna princip för något ont man gjort någon annan, så måste man sona öga för öga, tand för tand, skada för skada (2 Mos. 21:23-25). Till exempel i de flesta gamla kulturer, om en man befinns skyldig till mord, så måste han sona, med sitt eget liv. Eller om han säljer felaktiga varor, så måste han kompensera sitt offer med goda varor.

Ytterligare ett slag av gottgörelse innebär att man betalar ett pris lägre än mängden av skuld från ursprunglig synd. I vår tids brottsbalk så kan en mördare istället för att dömas till döden, bli inspärrad under en lång tid. Eller i Syndafallet med att någon inte kan betala sina skulder, bli dömd av rätten att betala sin skuld genom att betala sina långivare 1 krona för varje tia han är skyldig. Ett liknande arrangemang har ofta utarbetats inom religionen. Till exempel många kristna tror att ursprunglig synd kan tas bort genom dopet och Kristi lidande för vår skull.

En tredje metod krävs också ibland. Vi kan behöva betala ett högre pris för att gottgöra våra misstag. Till exempel, när hebréerna sände spejare till Kanan under fyrtio dagar för att se om det var möjligt att gå in i det utlovade landet, så var deras rapporter när de kom tillbaks så avskräckande att ingen vågade gå framåt som de ursprungligen planerat. Som ett resultat av deras bristande tro, blev de tvingade att fördröja intåget i Kanaan med fyrtio år. (4 Mos. 13-14). Har vi missat en möjlighet, så får vi ofta betala ett betydligt större pris som gottgörelse för att uppnå nytt framåtskridande. Synder lagras på varandra och gör återupprättelsen betydligt svårare. Som ordspråket varnar oss, "Ett stick i tid sparar nio."

Hur lägger då en person det rätta villkoret för tillräcklig gottgörelse? Det enda sättet att ta bort syndens efterverkningar är att omvända den väg människan har tagit som orsakat sönderfallet av vår ursprungliga status. För att använda symbolspråket i fjärde evangeliet, vi måste bli pånyttfödda. Om människan orsakade sorg i Guds hjärta genom att inte lyda honom, rebellera emot Honom och korrumpera den mänskliga naturen, så kan han bara reparera skadan genom absolut disciplin, medveten lydnad av den gudomliga viljan och plågande återupprättelse av hennes ursprungliga natur som Guds älskade barn.

Som Jesus lärde i sin liknelse, när väl den förlorade sonen upptäcker det felaktiga i sina vägar, så måste han kämpa sig tillbaks till sin Faders hus.

Hur fick de första kristna sona för det sätt som Jesus blev förkastad av sina egna, sin familj, förnekad av sin främste lärjunge och övergiven av sina närmaste? För att den kristna rörelsen skulle komma förbi tragedin med korsfästelsen, blev det nödvändigt för de första apostlarna att genomlida offentligt åtlöje, lida förföljelse och även behöva dö för sin tro. Precis som Jesus, så blev de första kristna hånade, smädade och hatade. Inget utom blodet av oräkneliga martyrer var tillräckligt för att komma över de hinder, skapat genom den ständiga lojaliteten till en dömd och korsfäst Messias.

Vem kan bortta fläckarna på Guds skapelse, skapade genom synd? Kan Gud bara blunda inför människans olydnad, själviskhet och rebelliskhet? Kan Guds ära bli upprättad bara genom att vända Hans vrede mot en lidande och oskyldig Kristus, som en del teologer verkar förkunna? Nej, inte om man tror på människans ansvar och Guds kärleksfulla natur. Eftersom människan misslyckades att uppfylla sitt ursprungliga ansvar och föll under satans herravälde, så måste människan återupprätta sig själv i Guds ögon genom att uppfylla de förpliktelser som hennes status kräver.

Det finns inget annat sätt för er än att arbeta för er egen frälsning" (Fil. 2:12). Människan måste själv sätta upp villkoren som gör det möjligt för Gud att förverkliga sitt syfte med Skapelsen. Vi är inte frälsta, enligt JESUS bara genom att säga "Herre,Herre" utan genom att göra vår himmelske faders vilja (Matt.7:21}

Principernas uppfattning om gottgörelse är grundat i den judiskt-kristna förkunnelsen om en etisk lag av orsak och verkan. Vi skördar vad vi sår. Som Jesus lärde vi kan inte vänta oss att skörda fikon från tistlar. En person måste bygga sin tro på en fast grund, eftersom ett hus uppfört på sand kommer att blåsa bort med stormen. I hinduism och buddismen, finns ett liknande begrepp om moral-lag som kallas karma. Om man gör ont, så finns det ingen möjlighet att undfly dess konsekvenser. Någon gång och på något sätt måste man betala det tunga priset och återupprätta sitt rätta tillstånd genom att kompensera genom många goda gärningar.

Bonhoeffer upptäckte tidigt hur lätt den protestantiska uppfattningen om frälsning genom nåd allena kunde snedvrida Nya Testamentets budskap. Som en konsekvens så angrep han den utbredda evangeliska uppfattningen om "billig nåd", nåd utan att betala, utan lärjungaskap ³, utan total lydnad till rikets sak. Vilken sorts lärjungaskap krävde Jesus? Han krävde inte ett erkännande av tro på honom själv utan lydnad till auktoriteten hos riket.

Jesus bad människor att följa honom, att vara lika hängivna Gud som han själv var. Som Bonhoeffer uttrycker det, lärjungaskap innebär att endast den som är lydig tror verkligen och bara den som tror är verkligen lydig. Jesus förklarade: Lyd först, klipp av era band till den vanliga världen, ge upp det som hindrar er att göra Guds vilja. ⁴ Om man följer Bonhoeffers råd så skulle teologer säga att mycket viktigare än ortodoxi (rätt tro) är ortopraxis (att göra rätt). ⁵

Men, skulle en del fråga sig, gör inte en sådan betoning av ortopraxis att man bortser helt från Guds nåd? Om vi understryker människans del av ansvaret, glömmer vi inte då Guds överlägsna roll i mänsklighetens frälsning? Är inte Divine Principle en ny Pelagianism, ett återuppväckande av "rättfärdighet genom arbete"? ⁶

Enighetsteologin liksom 1600-talets puritaner, tolkar återupprättelse i termer som den bibliska vänskapen mellan Gud och människan. Frälsningen kan bara uppnås i ett ömsesidigt partnerskap. Gud kan inte förlossa människan utan människans medhjälpan och människan kan inte bli återupprättad till sin ursprungliga status utan Guds ständiga hjälp.

Unificationister minskar inte Guds roll i frälsningsprocessen. För att förstå detta, låt oss återigen se på återupprättelsens process. Den fallna människan lider under satansk invasion. Satan kommer att fortsätta att behålla sitt grepp över oss till dess vi betalat den fullständiga gottgörelsen för vår frihet. Detta är en sida av frälsningens problem. Men vi måste också försonas med Gud. Här är situationen helt annorlunda. Det finns egentligen inget sätt människan kan gottgöra för den stora otacksamhet hon visat sin skapare.

Men Gud längtar lika mycket som människan efter försoning, så Han accepterar tacksamt en liten betalning för allt Han lidit. Om vi ger oss själva till Gud, även om allt vi kan ge bara täcker 5% av hela frälsningsskulden, så är Gud mer än glad att bidra med de återstående 95%, så att säga. Även om dessa siffror bara är symboliska, så visar de att Enighetsteologin erkänner Guds huvudroll i återupprättelsen medan den samtidigt hävdar det absoluta behovet av människans ansvar.

På intet sätt är därför Divine Principle en återgång till Pelagianism. På samma gång skiljer sig Unificationism från Augustinianism som betonar frälsning enbart genom nåd. Precis som östortodoxer, så tror den på samarbete.

Gud och människan i sammarbete - Gud som den primära kraften för förlossning, - människan som ett sekundärt men nödvändigt instrument.

² Divine Principle, sid. 223-224.
³ Evangelister i Europa syftar vanligen på Lutheraner medan i Amerika man menar vänster reformatoriska protestanter och fundamentalister av baptist eller metodistbakgrund. Bonhoeffers kritik riktar sig till alla sorters evangelister. ⁴ D. Eonhoeffer, The Cost of Discipleship (1963), sid. 69,73. ⁵ T.ex. J.B. Metz och Harvey Cox. ⁶ Paulus, Luther och nyortodoxa teologer har varit särskilt fientliga till varje form av frälsning genom arbete därför att det skulle innebära att människan kan frälsa sig själv. Bonhoeffer och andra har försökt korrigera en extrem tolkning av Paulus genom att betona både Guds nåd och människans lydnad.

BIBLISKA LEDTRÅDAR TILL ÅTERUPPRÄTTELSENS HISTORIA

Om historien har ett bestämt mål och beskriver Guds mäktiga gärningar, finns det då något sätt som vi kan förstå hur Gud kommer att upprätta sitt rätta herravälde? Kan man förstå Guds plan för framtiden?

Många människor skulle idag säga att det inte finns något sätt som vi kan förutsäga vad som skall ske imorgon. Allting är flytande. Vi skapar eller fördärvar vår framtid därför att vi är utrustade med en fri vilja. Det finns ingen bestämd plan, ingen bestämd riktning för utvecklingen av människans liv.

Även kristna säger ibland att framtiden är ett mysterium vars innehåll ingen människa kommer att avslöja. Historien är i Guds händer vars plan är outgrundlig. Hur kan enbart människor tro att de kan förstå de innersta hemligheterna hos en mycket oändlig Guds "Hans vägar är inte våra vägar ej heller Hans tankar våra tankar", brukade Barth säga, för att visa den ofattbara oändligheten hos den Helige Ande.

Ändå så har kristna även gjort två andra bekräftelser.
För det första så säger den judiskt kristna traditionen att Gud gör sin vilja känd i historien och att historien går emot ett definitivt mål som Gud har satt upp från begynnelsen.
För det andra, både judar och kristna hävdar att skriften innehåller gudomlig uppenbarelse, bokstavligen ett avslöjande av Guds syfte med människan och hela skapelsen. Om det är så i så fall borde Bibeln innehålla viktiga ledtrådar till historiens mål såväl som Guds metoder att förverkliga dem.

Eftersom Gud arbetar i historien och Skriften förutsätts att avslöja hans långtidsplaner, så kan inte kristna logiskt hävda den totala ofattbarheten hos Gud eller att Hans plan ligger helt fördold. Av detta skäl, påstår Enighetsteologin att de grundläggande ledtrådarna till frälsningens historia kan avslöjas genom en inspirerad tolkning av den Bibliska litteraturen.

Vilka regler gäller då för en riktig skrifttolkning? Hur kan vi upptäcka Guds ord i Bibelns ord, för att använda nyortodox terminologi?

För Enighetsteologin, så är skildringen av Adam och Eva speciellt viktig för att förstå den mänskliga naturen och dess mål. När väl de första kapitlen i 1 Mosebok är rätt tolkade, så kan vi förstå källan till människans nuvarande elände och framtida härlighet.

Hur förväntade Gud att Adam skulle uppfylla sin roll i skapelsen? Enligt Bibeln, så hade Jahve planerat att det första paret människor skulle leva i evig lycka i Eden genom att skapa ett trons fundament och ett verkligt fundament. Genom en inre tro på Gud och en yttre konkret lydnad till den gudomliga viljan, så hade Adam och Eva kunnat växa i visdom och kroppsstorlek, till glädje för Gud och varandra. På denna inre och yttre grund, så kunde det första paret människor ha skapat en fyra-positioners grundval, gjort det möjligt för en Guds-centrerad familj i en Guds-centrerad värld. Genom att uppfylla skapelsens ursprungliga syfte, så skulle Guds vilja därefter ha utförts på jorden som i himlen.

I hjärtat av den messianska teologin i både Gamla och Nya Testamentet finns övertygelsen att skapelsens slutliga mål kan och måste bli uppnått genom ett återupprättat partnerskap mellan Gud och människan. Gud får möjligheten att starta den Nya Tidsåldern när väl människan grundlagt ett fundament av tro och substans. Dessa representerar de grundläggande kraven för att den messianska tidsåldern skall starta i all sin härlighet.

Alltsedan Adams fall, så har Gud således kämpat i historien rör att finna en väg att skänka människan de tre välsignelserna han ursprungligen lovat Adam. Skriften skall tolkas utifrån detta perspektivet. Deras huvudbudskap handlar om de metoder genom vilka fallna människor kan återupprättas så att Guds glädje kan bli fullständig.

Efter att ha skildrat händelserna med Adam och Eva, så går 1 Mos. vidare med att skildra den katastrofala konflikten mellan deras två söner. Här ser också Divine Principle en viktig historisk lärdom. Även om den dödliga kampen mellan Kain, Adams förstfödde och Abel, hans andre son, kan ha flera symboliska betydelser - till exempel, den naturliga fiendskapen mellan den kringvandrande herden och den bofaste bonden - så är dess primära syfte att visa hur fiendskap mellan bröder kan förhindra det gudomliga syftet med skapelsen.

I den judiskt kristna traditionen så har Kain länge fått symbolisera den fallna människans fiendskap till Gud och nedbrytande hat emot andra. Abel ses tvärtom som Guds lidande tjänare och martyr för rättfärdighetens skull.

Enighetsteologin håller med denna allmänna uppfattning men avslöjar samtidigt betydligt djupsinnigare betydelser hos berättelsen. Om Abel väljer Guds sida och Kain samtidigt blir ett lydigt redskap för satan, hur kan det då någonsin bli möjligt för en delad mänsklighet att skapa Guds rike? Hur kan Abel besegra sin broders fiendskap och bli ett effektivt redskap för Gud? Kain använde våld för att få vad han ville ha, bara för att upptäcka att hans hat hade separerat honom från Gud och alla människor. Abels uppgift var att vinna tillbaks sin bror genom kärlek. När det gällde Kain, så kände han sig avskiljd från Gud och bitter mot sin yngre broder. På grund av sin sårade stolthet och avundsjuka, exploderade han i ilska och dödade Abel. Vad skulle Kain ha gjort? Trots sin sårade stolthet, sin bitterhet, så skulle Kain ha behärskat dem med hängiven trohet mot sin broder och mot Gud.

Genom att uppfylla vars och ens ansvar, så kunde Kain och Abel ha reparerat den skada som skett genom deras fallna föräldrar, själva blivit förenade med deras Skapare, och gett Gud en möjlighet att uppfylla Sitt ideal med skapelsen.

Igenom hela historien pågår därför en kamp mellan Kain och Abel. Denna destruktiva kamp sker på alla plan -individuell, -familj, -nationell och -global - som en manifestering av den kosmiska kampen mellan Gud och satan. Ändå är det enda sättet för Gud att segra över Sin motståndare, genom att finna någon som effektivt kan besegra ondskans makt genom tjänande, ödmjukhet och kärlek. Abels tragiska öde reflekterar hela mänsklighetens tragiska situation, eftersom han misslyckades att demonstrera den triumferande kraften av osjälvisk kärlek. Hur kan Guds vilja uppfyllas förrän någon kan visa oss hur man kan komma förbi människans omänsklighet mot varandra?

Hur förklarar skriften Guds metod att återupprätta mänskligheten? Vad är Bibelns plan för frälsning? Guds första steg är att finna en centralfigur genom vilken han kan manifestera sin vilja och utöva sitt herravälde. Efter Adams fall, så sökte Gud efter någon i Adams familj. Men inte ens Abels död avskräckte Honom att fortsätta. Som Gamla Testamentet uttrycker det, Gud vände sig till Noa, Abraham, Isak, Jakob, Moses - och till sist Jesus - för att de skulle bli medhjälpare för Hans frälsande vilja.

På detta sätt ser vi att Gud arbetar genom centrala personer för att utföra sin vilja. Detta är en av de viktigaste lärdomarna ur Skriften. Bibeln beskriver hur energiskt och kontinuerligt Gud arbetar i historien för att förkroppsliga sin vilja på det individuella-, familje-, stam-, nations- och globala planet. Från Adams dagar till vår tid, så har Gud arbetat för att skapa harmoni på jorden och i himlen. Därför tolkar Divine Principle planen för återupprättelsen som ett återvändande till Guds ursprungliga plan för skapelsen.

Ytterligare en regel som gäller Guds frälsande arbete glömmer man ofta bort i vår tid, även om en del av kyrkofäderna och många rabbiner var klart medvetna om det. Läser man Bibeln noggrant, så märker man hur vissa tal upprepas om och om igen i den judiskt kristna frälsningshistorien. En del av dessa heliga tal är 3,4,7,10,12,40,70,120 och 400.

Låt mig ge ett par exempel. Adam hade 3 söner (Kain, Abel och Set), Noa hade 3 söner (Sem, Ham och Jafet) och Jesus hade 3 huvudlärjungar (Petrus, Jakob och Johannes). Jakob hade 12 söner, Moses förenade de 12 stammarna och Jesus utvalde 12 apostlar. Floden under Noas tid varade i 40 dagar, hebréerna vandrade 40 år i vildmarken och Jesus frestades av djävulen under 40 dagar. Det fanns 70 medlemmar i Jakobs familj, Moses utsåg 70 äldste och Jesus utsände 70 lärjungar att förkunna om det kommande riket. Kan alla dessa nummer bara vara slumpmässiga? Eller är de ledtrådar till hur Gud arbetar för att återupprätta mänskligheten?

Divine Principle drar slutsatsen att en noggrann studie av de ofta upprepade numren i Bibeln skulle avslöja de nödvändiga villkoren som först måste uppfyllas för att Gud skall kunna befria människan från sitt satanska fångenskap. Om vissa mystiska nummer är viktiga för att avslöja skriftens plan för frälsning, så visar de också att Gud arbetar i steg för att skapa Sitt rike. På samma sätt som det är tre steg av utformning, tillväxt, och fullkomning i naturens värld, så kan på samma sätt historien delas upp i en Gammaltestamentlig, en Nytestamentlig och en kommande Messiansk Tidsålder. Det vill säga historien följer mer eller mindre ett fast mönster. Detta är den tredje viktiga saken som Skriften lär oss.

För de troende judarna, så är Toran Skriftens hjärta, "Lagen" uppenbarad genom Gud för att människan skall finna evig lycka genom att lyda de gudomliga reglerna. Kristna ser för det mesta Gamla Testamentet helt annorlunda. För dem är den judiska frälsningshistorien av bestående värde i första hand därför att den visar hur Gud förberedde Israel för den väntade Messias. Kristna har därför traditionellt givit mer uppmärksamhet till de messianska tolkningarna av de gamla heliga hebreiska skrifterna. Detta är också den metod som Divine Principle följer.

Alltsedan mitten av 1800-talet, har en tredje slags tolkning ofta ersatt dessa båda äldre metoder. Istället för att betrakta Skriften teologiskt, så har de flesta forskare försökt att förstå den historiskt. Även om den historiskt kritiska metoden är användbar för att förstå Bibeln i dess sociala, politiska och intellektuella ursprung, så tenderar den att glömma bort de grundläggande religiösa värdena av de heliga skrifterna. Även efter att man studerat ett Bibelställe i ljuset av dess kulturella sammanhang, måste fortfarande frågan ställas: Vad är Guds ord till oss i vår tid?

Med utgångspunkt från Enighetsteologin, så är huvudsyftet med Gamla Testamentet att visa hur Gud och människan sammarbetar för att återupprätta en fallen värld genom att betala gottgörelse. Efter Adam och Abel, så visar sig fem hjältar ur Gamla Testamentet att vara centrala personer i återupprättelsen: Noa, Abraham, Isak, Jakob och Moses. Tack vare den intensiva tron och viljan hos dessa män, så kunde Gud börja att reparera skadan som orsakats genom syndafallet.

Vilka var de speciella bidragen till återupprättelsen från var och en av dessa centrala personer? Divine Principle förklarar i mycken detalj hur de tjänade som Guds instrument. ⁷
För våra syften så räcker det att bara sammanfatta deras resultat:

Tack vare hans tro på Gud och hans beslutsamhet att följa ordern att bygga arken trots enorma svårigheter, så gjorde Noa det möjligt att lägga ett återupprättelse - fundament på familjeplanet.

Till sist med samma slag av målmedvetenhet att frigöra de hebreiska stammarna från sataniskt slaveri, kunde Moses utöka basen för återupprättelsen till nationsplanet.

Enligt Enighetsteologin, så är dessa båda resultat det viktigaste inslaget i Gamla Testamentets religiösa liv och tanke, eftersom dessa fem centrala personer förberedde vägen för Jesu mission att återupprätta människan på världsplanet.
Bakom resultaten av Noa, de tre hebreiska patriarkerna och Moses, så kan vi finna flera grundläggande lagar som arbetar i återlösningens process:

1) Gud är fast besluten att återupprätta sitt herravälde över skapelsen och fullborda sitt ursprungliga syfte.
2) Människan har fått sin del av ansvaret som hon måste uppfylla.
3) Hur mycket Gud kan göra beror på i vilken utsträckning människan uppfyller sin del.
4) Ju större mission en centralperson får, ju större frestelser måste han överkomma.
5) När en centralperson misslyckas, så måste hans efterträdare gottgöra hela den väg man tidigare gått innan han kan fortsätta att expandera återupprättelsens process.
6) För att uppfylla Guds syfte, så måste människan vara beredd att stå emot satans argan list.

Som många Bibelforkare har pekat på, denna judiska tolkning av historien förutsätter att utvecklingen av människans liv sker efter ett visst mönster. Genom att lära läxorna från det förgångna, så kan vi få en uppfattning om vad som skall hända i framtiden. Guds gärningar är aldrig irrationella eller slumpmässiga utan följer snarare en plan, förklarar Skriften.

Detta innebär att den allmänna planen för återupprättelsen i det Gamla Testamentets tidsålder kommer att upprepas på ett anmärkningsvärt sätt i Nya Testamentets tidsålder startat genom ankomsten av Jesus Kristus. Om vi noggrannt studerar hur Gud och människan arbetade tillsammans för att förbereda världen på Jesu ankomst så kan vi se hur Gud har fortsatt att förbereda för den Messianska Tidsåldern ända fram till vår tid.

Vilka är de speciella fördelarna med Principernas förklaring?

För det första, så bekräftar den på ett slående sätt värdet och auktoriteten hos Bibelns uppenbarelser.

För det andra, så använder Enighetsteologin Bibelns tro att Guds arbete i historien är en ledtråd till hela historiens frälsande karaktär.

För det tredje, genom att göra så, rättar den otillräckligheten hos den vanliga protestantiska uppfattningen att på något sätt så slutade Gud att tala och agera så fort Skriften var färdigskriven. Samtidigt som vi erkänner uppenbarelsens auktoritet i Skriften, så tillämpar Enighetsteologin det bibliska budskapet för att förklara den fortgående frälsande aktiviteten hos Gud i vår nutida värld.

Vad var återupprättelsens väg genom gottgörelse som förberedde det nödvändiga fundamentet för Jesu mission?

1. 400 års slaveri i Egypten
2. Domartiden i Israel
3. Det förenade hebreiska konungariket.
4. Det delade riket i Israel och Juda.
5. Den babyloniska fångenskapen och dess återvändande.
6. 400 års förberedelse för Messias ankomst.

Enligt Divine Principle, så har den förlossande verksamheten hos Gud och människan i samarbete alltsedan Jesu död på korset tagit en liknande väg av återupprättelse genom gottgörelse. Om detta är sant, så är vår tid en tid av aldrig tidigare skådat hopp.

⁷ Divine Principle, sid. 239-342.

EN BIBLISK TOLKNING AV DEN KRISTNA HISTORIEN

Enligt Gamla Testamentets profetiska världsuppfattning, så formar Gud historiska händelser i linje med sin förutbestämda plan. Eftersom Israels utvalda folk trodde att Jahve utövar sitt herravälde i historien, så kämpade de vidare med en känsla av förutbestämt öde. Hebréerna såg sina liv som ett svar på förbundet med Gud, så de var övertygade en dag skulle Guds rike bli en levande realitet. ⁸

Vad Enighetsteologin gör är att använda denna bibliska ram av frälsningshistoria för att förklara mönstret för kristendomens framväxande. Medan en sådan metod verkar tillräcklig i ljuset av biblisk tro, så utgör Divine Principle faktiskt ett nytt synsätt. Var har förut gjorts ett så målmedvetet försök att jämföra det Gamla Testamentets mönster av frälsningshistoria med händelserna i den senare kristna eran?

Befrielseteologer betonar betydelsen av det faktum att Moses befriade de hebreiska stammarna ur den fyrahundraåriga eggptiska fångenskapen. Gammaltestamentlig tro grundar sig på två upplevelser: slaveri och frihet. I Nya Testamentets tid, så jämför Matteusevangeliet Jesus med Moses: Jesus mission var att befria människan från satansk fångenskap och hans förkunnelse gav en ny Torah för det andra Israel.

Vi borde därför leta efter någon parallell mellan Israels fyrahundra år i Egypten och den första perioden av kristen historia. Vilka bevis finns det som visar att den första kristna historien liknar perioden av egyptiskt slaveri? I båda fallen, så möttes den troende av motstånd från den härskande världsliga makten. På liknande sätt som israeliterna led under en grym farao, blev de kristna omänskligt förföljda av en del av de romerska kejsarna. Inte förrän Konstantin blev kejsare på 300-talet så blev tro på Jesus accepterad som en av de accepterade religionerna i den romerska världen. På detta sätt illustrerar de två perioderna den bibliska lagen om återupprättelse genom att betala gottgörelse.

De fyra första århundradenas kristendom gjorde ett outplånligt intryck på framtiden. Det var under denna period som den förhållandevis flytande kristna rörelsen fick en fast form. Hur segrade de kristna över sina fiender? Genom att betona vikten av enhet.

Bara en förenad kristen församling kunde överleva i en fientlig värld. Därför utvecklade församlingen gradvis en accepterad nedskrift av Nya Testamentet, en grundläggande trosförklaring och ett officiellt prästerskap.

Kanske lika viktigt i det långa loppet var den första kristna historiesynen utarbetad av den nordafrikanske biskopen Augustinus. Varför var hans "Gudsstaten" så inflytelserik?

För det första därför att den var baserad på människans fallna villkor och Guds beslutsamhet att återupprätta sin skapelse.

För det andra därför att den betraktade historien som en kamp mellan den av ondska dominerade staten i denna världen och den ideala Gudsstaten.

För det tredje eftersom Augustinus gav människan hopp i en tid av politisk oro ocn andlig förtvivlan orsakad genom barbarernas seger över staden Rom.

För det fjärde eftersom Gudsstaten påminde de kristna om deras praktiska skyldigheter i att förverkliga Guds ursprungliga plan för skapelsen.

När väl israeliterna tågat in i det utlovade landet började en lång tid styrd av domare som slutade med profeten Samuel. Det gamla Testamentet beskriver denna andra period som en tid av bekymmer. En liknande period gick de kristna igenom från 400 till år 800 e.Kr.

Det nya kristna Rom som skapades i Konstantinopel blev belägrat av ett flertal fiender. Till det yttre försvagades det genom angrepp av våg efter våg av barbariska erövrare. Ännu värre muhammedanerna svepte över hela mellanöstern och nordafrika, ockuperade Spanien och angrep Frankrike.

För en tid måste det ha verkat omöjligt för Kristendomen att överleva. ⁹ På samma sätt som israeliterna varit hårt pressade av filistéerna under domarperioden, så led det nya Israel fruktansvärt från delningen av det romerska riket.

Såväl till det inre som till det yttre så stod kyrkan inför allvarliga problem. Strax efter att Konstantin accepterat kristendomen, blev det naturligt för ett fåtal nyckelstäder att bli huvudcentra för den kyrkliga makten. Biskoparna i Konstantinopel, Alexandria, Antiokia, Jerusalem och Rom, som kallades patriarker, blev avundsjuka på varandra och kom ofta i sönderslitande strid med varandra om makten:. "Var och en gjorde vad honom behagade" för att citera domarboken (21:25).

Den tragiska brist på enhet tog tre destruktiva former: gräl mellan de fem patriarkerna, fiendskap mellan de kristna kejsarna och prominenta kyrkomän, och konflikter orsakade genom försök att skapa teologisk enhet. Upprepade gånger delades den kristna församlingen, som när arianer argumenterade mot försvar av den Nicéenska trosbekännelsen, halv-Nestorianer kämpade mot halv-Monofysiter. Biskoparna av Rom tog varje tillfälle att försvaga det rivaliserande patriarkatet i Konstantinopel och Alexandria.

Ut ur den kaotiska situationen under israeliternas domartid, föddes det förenade israeliska konungariket. På ungefär samma sätt när den största delen av den kristna världen behärskades av muslimer eller barbarer, så uppträdde Karl den Store i Västeuropa som den störste förkämpen av kristendom och politisk enhet.

Divine Principle hävdar att Karl den Store spelade en nyckelroll i Guds återupprättelse. Varför var hans insats så viktig? Hans farfar, Karl Martell hade stoppat den muslimska invasionen av Frankrike och tvingat dem att retirera till Spanien.

År 771 e. Kr. blev Karl den Store ensam härskare i det Frankiska riket. På juldagen år 800 kröntes han i Peterskyrkan av påven Leo III som Helig Romersk Kejsare. Under lång tid härskade Karl den Store över ett enormt stort område som täckte Frankrike, Belgien, Nederländerna, det mesta av Västtyskland, Osterrike och Tjeckoslovakien, Schweiz, norra och mellersta Italien, såväl som delar av Ungern och Jugoslavien. Karl den Store skapade därför idealet av ett enat Europa. ¹⁰

Hans regeringstid markerar också en monumental förändring i den kristna historien. Före hans välde så var centrum för kyrkolivoch tanke lokaliserat till det östromerska väldet. Hädanefter ända fram till 1914 så skulle alla de viktigaste händelserna i den kristna historien ske i Västeuropa.

Karl den Store tog ganska medvetet på sig ansvaret som en kristen konung och försvarare av tron. Han såg sig själv som en ny kung David, och det är på detta sätt han tolkas av Divine Principle. För att uppfylla detta så försvarade han påven, tog en aktiv del i teologiska frågor, stödde de bästa av kyrkans män i hans tid och stimulerade den kulturella renässansen i det kristna Europa. Olyckligtvis, precis som den israeliska monarkin började bryta samman så fort David dött, så kunde inte heller vad Karl den Store åstadkommit bevaras av de som kom efter honom. Trots Karl den Stores tappra försök, så kunde inte det heliga Romerska Riket skapa ett säkert fundament för Augustinus ideala Gudsstat.

Efter Salomos regeringstid, så gjorde de tio norra stammarna uppror mot Jerusalem och satte upp ett rivaliserande rike. Delningen försvagade allvarligt israeliterna både religiöst och politiskt. Jämförbart med de 400 åren av konflikt mellan de två rikena Israel och Juda rike, så led det kristna Europa under ca. 400 år av politisk oro och religiöst gräl.

Vilka var huvuddragen av perioden från år 1000 till år 1500? För det första, år 1054 så bannlyste den romerske påven den kyrklige patriarken i Konstantinopel, och orskade därmed en splittring mellan den Ostortodoxa och Katolska kyrkan, som har varat fram till idag.

För det andra, så var det upprepade strider mellan de mäktige påvarna och ambitiösa europeiska monarker.

För det tredje, den västliga kyrkan blev infekterad av girighet, stolthet och världslighet trots alla munkar och medeltida mystiker vars religiositet och hängivenhet var så exemplariska. Till sist spred sig en nationalistisk anda över hela Europa som hotade att krossa den enhet som kristedomen en gång givit. Det Gamla Testamentets profeter varnade att om inte israels folk bättrade sig, så var nationen dömd. Deras profetior uppfylldes när Nordriket invaderades av Assyrierna och Sydriket senare blev förda till den babyloniska fångenskapen.

Liknande katastrofer kom över den korrumperade katolska kyrkan och de kristna i Europa. Exempelvis påvedömet misslyckades totalt i dess stora korståg för att erövra det Heliga Landet. Trots en del tidiga motgångar, så lyckades muslimerna att behålla sitt grepp över mellanöstern och tvingade sig fram genom östeuropa tills de behärskade staden Wien. När Konstantinopel föll till de ottomanska turkarna år 1453, så låg alla de gamla östortodoxa patriarkaten under icke-kristet herravälde.

För det andra, det kyrkliga maskineriet under medeltideperioden hade blivit omodernt. Det mäktiga påvedömet skapat genom Gregorius VII (1073- 1085) och Innocentius III (1198 -1216) behövde stora reparationer. Eftersom kyrkan så ofta och av dumhet blandat sig i politiken, flyttades i början av 1300-talet påvehovet från Rom till Avignon för att komma under den franske kungens beskydd.

Ett århundrade senare så befann sig katolikerna i en situation med tre påvar på samma gång en påve i Rom, en i Avignon och en tredje vald genom ett reformglatt kardinalsmöte i Pisa. Vilken kommedi av misstag!

Troligen ännu farligare än de framryckande islamska arméerna och den skandalösa oenigheten mellan kyrkans ledare, så var den nya tidsåldern genomsyrad av sekularism. Vi lever i denna världen och vår högsta önskan är att njuta av dess nöjen, sa människor. Även om renässansen inte var öppet anti-kristen, signalerade den försvinnandet av det medeltida idealet. Livet sågs inte längre som en pilgrimsresa till himlen. Renässansmänniskan trodde att en god Gud skapat jorden för att den skulle njutas av till det yttersta.

Från kyrkans ståndpunkt, så måste nedgången av medeltiden ha varit lika traumatisk som den babyloniska fångenskapen varit för de gamla judarna.

⁸ Jmfr. J.L. Crenshaw's studie av det Gamla Testamentets teolog Gerhard von Rad (1978), s. 158. ⁹ Jmfr. K.S. Latouret te, Thousend Years of Uncertainty (1970), sid. 286-288. ¹⁰ Jmfr. H. Fichtenau, The Carolinian Empire (1964); Einhard, Life of Charlemagne (1960) A. Cabaniss, Charlemagne (1972).

IDEOLOGINS TIDSÅLDER

Eftersom den kristna historien upprepar det grundläggande mönstret från Gamla Testamentets tidsålder, så måste det finnas någon speciell providentiell betydelse till de senaste 400 åren i vår tid. Beskriver vår tid enbart den andliga tröttheten hos västcivilisationen, dess moraliska ruttenhet och bristen på samvete, som rabbi Berkovits tror? ¹¹

Eller är det möjligt att hela världen rör sig mot en ny tidsålder av hopp, som Moltmann förutspår? Enligt Divine Principle, borde vi undersöka de messianska tecknen i vår tid. Även om det verkar som vår tids människa rör sig i en öken, så kan det vara vägen till det utlovade landet, som israeliterna upptäckte.

Vi har tidigare visat hur historien upprepade gånger skapar två rörelser, som kan liknas vid Adams båda söner, Kain och Abel. Detta innebär att historien arbetar i termer av grundläggande lagen om polaritet. Den moderna tidsåldern såg därför en hel rad nära besläktade men ändå motsatta utvecklingslinjer:
a) Renässansen och Reformationen
b) Upplysningstiden och Pietismen
c) De Engelska/Amerikanska och Franska revolutionerna.
d) Industrialismen och Social Idealism
e) Nationalism och Imperialism

När vi jämför dessa samtida rörelser med bibliska tolkningar, så skall vi vara mycket noga att inte ställa dem alltför mycket mot varandra. På samma sätt som Gud hade tänkt använda båda av Adams söner och ville att de skulle arbeta tillsammans som bröder för rikets skull, så skall vi aldrig enbart se på Kain- och Abel-rörelser som absoluta motsatser. Renässansen exempelvis var inte enbart satansk eller Reformationen fullständigt gudscentrerad. Inte heller Upplysningstiden var fullständigt dålig och Pietismen enbart god. Precis som Kain och Abel, så hade var och en en positiv roll att spela i den providentiella historien. Tragedin var att de så ofta misslyckades att sammarbeta i harmoni för ett högre syfte.

Vilken var den positiva sidan av Renässansen? Renässansen försökte att rätta till alla medeltidens misstag genom att återuppväcka visdomen hos det klassiska Grekland och Rom. Istället för att försöka fly från världen, så pekade den på hur Gud skapade världen som en plats för människans utveckling. Renässansens förespråkare betonade därför människans värdighet, hennes förnufts styrka, kärleksfulla natur och behovet av vetenskaplig forskning. ¹² På alla dessa sätt sökte de att åter betona människans ursprungliga natur, som Divine Principle bestämt hävdar.

Reformationen var inte skapad för att gå emot Renässansen som sådan, utan snarare för att fördjupa och stärka dess vägar genom att påminna, människan om hennes Bibliska ursprung. Renässansens hellenism och Reformationens hebraism skulle sammarbeta istället för att bekämpa varandra och på så sätt lyfta mänskligheten till en ny nivå i återupprättelsens process.

Enligt de protestantiska reformatorerna så var enda möjligheten för människan att förbättra sin situation genom att acceptera och praktisera en livsfilosofi baserad på Bibeln. Medan Renässansen försvarade en återgång till den grekisk-romerska andan, så uppmanade protestanterna människor att återvända till apostlarnas ursprungliga kristendom.

Vilken var då deras grundläggande förkunnelse?
1) Frälsning beror av ens personliga tro.
2) Bibelns auktoritet är större än påvens, ett kyrkomöte, ens biskop eller lokale präst.
3) Man behöver inte bli munk eller nunna för att leva ett kristet liv.
4) Gud talar direkt till varje människas samvete. Därför får rätten att ta personlig ställning i religionsfrågor inte nekas människan. ¹³

Nästa steg i den moderna människans förståelse av sig själv och omvärlden kom genom 1700-talets Upplysningstid. Vilka var bidragen från Förnuftets Tidsålder? Eftersom överbetoning av den rätta doktrinen under Reformationen och den katolska mot-reformationen hade lett till de förödande religionskrigen ¹⁴, började många intellektuella titta på Jesu etiska förkunnelse istället för metafysiska spetsfundigheter hos kyrkdogmer. Också som ett resultat av en mängd vetenskapliga uppfinningar och upptäckter, lärde de sig hur Gud härskar över skapelsen genom naturlagarna. ¹⁵

Vid denna tid blev också de kristna för första gången medvetna om existensen av stora asiatiska religioner. Jesuitmissionärer sände hem information om den kinesiska civilisationen, så att Konfucius lära blev populär bland de lärda européerna.

Till slut så började författare i väst, trötta på teologiska dispyter, att hävda toleransens värde. ¹⁶ På alla dessa sätt så hjälpte Upplysningstiden det mänskliga framåtskridandet.

Men det var inte tillräckligt att reducera kristendomen till en "religion inom förnuftets gränser" för att använda Kants terminologi. Ännu viktigare är hjärtats religion. ¹⁷

Som ett botemedel till svagheterna i Upplysningstidens rationalism och naturalism växte Pietist-rörelsen fram. Pietismen tog tre uttryckssätt: en central europeisk kristen väckelse baserad på en personlig religiös upplevelse, Metodismen genom bröderna Wesley och den Stora Väckelsen i Amerika. ¹⁸ På liknande sätt som med Kain och Abel så skulle Upplysningen och Pietismen ha hjälpt människan att fördjupa medvetandet om Guds syfte med Skapelsen om de bara hade sam arbetat istället för att bekämpa varandra.

Födelsen av demokratin kan spåras ända tillbaka till det gamla Aten. Hur som helst så började den få sin nuvarande form genom de brittiska attackerna på den absoluta monarkin under 1600-talet. Denna kamp för de parlamentariska rättigheterna i motsats till Stuartarna stöddes av Puritanerna, eftersom det utlovade större religionsfrihet. Medan engelsmännen i allmännhet var nöjda med att begränsa den konungsliga makten, så banade deras idealism om ett representativt regeringsskick vägen för mer genomgripande sociala förändringar.

Politiskt, skapade Förnuftets tidsålder de amerikanska och franska revolutionerna. Samtidigt som de hade många gemensamma drag, så ledde dessa båda revolter mot den absoluta monarkin till väldigt olika uppfattningar om demokrati. I amerika kopplades kampen för självständighet oftast samman med den kristna tanken på varje människas inneboende värde som ett av Guds barn. ¹⁹

Eftersom Gud skapat oss, så har vi vissa inneboende rättigheter och absoluta ansvar, sa de första Pilgrimsf6derna. Denna tro som kom ifrån Bibeln gjorde det möjligt för USA att grunda ett stabilt representativt regeringsskick. I kontrast till detta så var den franska revolutionen i huvudsak anti-kristen i sitt ursprung, och ledde till socialt uppror, klasshat och till sist diktatur. ²⁰ Medan amerikanerna definierade människan i termer av individens frihet, så betraktade de franska revolutionärerna människan som en ständig rebell. ²¹ Man kan därför, verkar det, ganska noggrant beskriva händelserna år 1789 som en satansk immitation av händelserna 1776. ²²

1800-talet bevittnade den utbredda industrialiseringen av västeuropa och USA. Samtidigt manifesterades vid denna tid intellektuellt och moraliskt en intensiv social idealism. Återigen kan vi se Kain-Abel förhållandet. Inte heller var dessa två tendenser fullständigt motsatta varandra. Å ena sidan, så förkunnade profeter av socialt framåtskridande att mänskligheten skulle själv kunna skapa himmelriket på jorden genom industrialisering, vetenskaplig forskning och urbanisering. Å andra sidan, åtminstone några framsynta profeter av social rättvisa varnade att den teknologiska revolutionen skulle underminera moralen, göra människan omänsklig och orsaka en mängd sociala problem.

Ofta i vår tid så prisas Karl Marx för att han sagt att, i det förgångna, så visade filosofin hur människan skulle tolka världen, medan i vår tid den måste säga oss hur vi skall förändra världen. ²³ Det fanns inget speciellt nytt i detta budskap. 1800-talet var fullt av sociala reformatorer som såg felen i sin tid och gjorde något åt dem. Icke-marxister avskaffade tjänarna och förbjöd slavhandeln, utökade rätten att rösta, stiftade lagar mot barnarbete i fabrikerna och kämpade för arbetarnas rättigheter. Skillnaden mellan dessa reformatorer och kommunisterna var att de förra var alltför kloka för att tro på utopin om ett himmelrike när allt privat ägande upphört och en allsmäktig stat hade satts upp under kontroll av den marxistiska eliten. ²⁴

Vår moderna tid skapade ett sista par av motsatta ideologier: nationalism och imperialism. Nationalisterna hävdade det unika värde som låg i deras speciella språk, deras historia, deras kultur och deras speciella ras. ²⁵ Under 1800-talet, krävde ungrare, tjecker, serber, greker, araber, mexikaner och andra sina nationella rättigheter emot respektive imperialistiske ockupationsmakt. Som Woodrow Wilson förkunnade vid fredsfördragen i Versailles, varje nationell minoritet har rätt till självbestämmande.

Samtidigt, så har stormakterna blivit aggresivt imperialistiska i vår moderna tid. Först skapade Portugal och Spanien stora imperier på andra sidan havet. Följande deras exempel, så skapade britterna och fransmännen ännu större koloniala imperier. Som man kunde vänta, så ledde konflikten mgllan nationalister och imperialister till sist oundvikligt fram till 1:a världskriget. ²⁶

Vilka lärdomar kan vi dra av dessa rivaliserande ideologiers Renässans humanism, Protestantism, Rationalism, Pietism, Demokrati, Teknokrati, Nationalism och Imperialism? Enligt Divine Principle, så använde Gud dem för att förbereda mänskligheten till det yttre och till det inre för gryningen av den Nya Tidsåldern. Var och en var ett steg mot återupprättelsen och fullbordandet av skapelsens gudomliga syfte. Vetenskap och industri skapade instrumenten för materiell utveckling. Imperialism hjälpte indirekt den världsvida kristna missionärsaktiviteten ²⁷ och tenderade att förstora människans syn till att omfatta hela globen.

Renässansen och Upplysningstiden påminde människan om den goda jord som Gud skapat för oss och uppmuntrade oss att njuta av dess fördelar. Den amerikanska revolutionen bekräftade värdet hos varje individ och de franska revolutionärerna avslöjade öppet behovet av stora sociala reformer. På så sätt visar var och en av vår tids trender vikten människans ansvar i skapandet av Guds rike.

¹¹ E. Berkovits, Crisis and Fatth (1976), Förord.
¹² För en klassisk tolkning, se J.H. Randall, The Making of the Modern Mind (1976), s. 111-248
¹³ Som psykoterapeuten Victor Frankl från Wien framhåller, den verkligt religiösa människan respekterar sin grannes frihet att välja eftersom han tror på att Gud skapade oss fria. Vilket innebär möjligheten att säga nej till vår tro (The Unconscious God, 1975, s. 56).
¹⁴ Det 30-åriga kriget i Tyskland slutade år 1648, det holländska frihetskriget från Spanien, det brittiska inbördeskriget som ledde till Cromwells protektorat och de första Hussiternas uppror i Tjeckoslovakien (Bohemia).
¹⁵ Sir Isaac Newton var den dominerande vetenskapsmannen under Upplysningstiden.
¹⁶ Den engelske filosofen John Locke (d. 1704) illustrerar hur tron på kristendomens förnuftighet kunde kombineras med krav på religiös tolerans.
¹⁷ "Religiositet måste över allt annat vila i hjärtat" -Prof. Joachim Feller, U. i Leipzig (1689).
¹⁸ För ett samtida försvar av Pietismen, se D. Brown, Understanding Pietism (1978), sid. 9-28 eller F.H. Littell, "Radical Pietism in American History" i F.E. Stoeffler, ed., Continental Pietism and Early American Christianity (1976), sid. 164-182.
¹⁹ Flera av grundarna av den amerikanska republiken var deister (Jefferson, Franklin). Andå skall man inte bortse ifrån de puritanska rötterna i Befrielsekriget (Samuel Adams, John Adams, Roger Sherman}. Till exempel John Adams, spårade det koloniala upproret till Congregationalisternas kamp emot tvånget att ha en anglikansk biskop i New England. Enligt hans uppfattning, så ledde praktiserandet av självstyrande lokala kyrkor naturligtvis även till ett krav på politiskt självstyre.
²⁰ C. Dawson, The Gods of Revolution (1972) visar på de anti-kristna tendenserna i den franska Upplysningstiden.
21. Jmfr. A. Camus, The Rebel (1956) för en jämförande analys av den franska revolutionens tradition och dess problem.
²² Åsikter från konservativa tänkare som Edmund Burke och Joseph de Maistre, till exempel.
²³ Jmfr. E. Voegelin, From Enlightenment to Revolution (1975) för en jämförande kritik av Marx.
²⁴ För en lysande kritik av vår tids marxism, se Bernard-Henri Levy, The Human Face of Barbarism (1979).
²⁵ Jmfr. L. Snyder, The New Nationalism (1968).
²⁶ 1:a världskriget bröt ut på Balkanhalvön, där konfrontationen mellan nationalister och imperialister var det dominerande inslaget i det sena 1800-talets politik. Det var därför som Balkan kallades Europas krutdurk.
²⁷ De spanska konkvistadorerna planterade alltid ett kors som symbol för deras herravälde över landområdena i den Nya Världen. På liknande sätt så förväntade sig kristna missionärer i Afrika och Asien att de skulle få beskydd från deras hemländers regeringar.

GLOBALA KATASTROFER OCH ÅTERUPPBYGGNAD

För dem som växt upp före år 1914, innebar 1:a världskriget den bokstavliga kollapsen av allt de höll mest kärt. Tillich sa en gång att kriget betydde slutet av den protestantiska eran. Barth förklarade att han förlorade all tro på den liberala kristendomen hans lärare lärt honom, när han läste i tidningara att den mest välkände protestantiske teologen i Tyskland gav entusiastiskt stöd till den militaristiska politiken hos kejsar Wilhelm II. Det ryktades att påven Pius X, dog av brustet hjärta när han förstog att Europa hade gått i krig.

Ärkehertig Ferdinand, arvtagare till habsgurgska tronen, mördades den 28 juni 1914.
När Österrike-Ungern förklarade krig mot Serbien, kallade Serbien på det tsariska Ryssland för hjälp. Ryssland, Frankrike, Storbrittanien och Italien mobiliserades för att bekämpa centralmakterna: Osterrike, Tyskland och det Ottomanska imperiet under ledning av sultanen i Turkiet. Eftersom de flesta av stormakterna hade kolonier i Asien och Afrika, startade ett krig även på världsplanet. När det så verkade som om de allierade höll på att förlora kriget gick USA med.

Första världskriget varade endast fyra år, men dess effekter var katastrofala för alla inblandade. De Hohenzollska, Habsburgska, Ottomanska och Romanovska dynastierna blev alla störtade och deras enorma imperier bröts sönder. Frankrike förlorade så många av sina unga män att hon blev för alltid krympling. Politiska gränser runt världen förändrades drastiskt.

När den franske nobelpristagaren poeten Paul Valéry tillfrågades vad kriget lärde, svarade han att världen lärde att hela civilisationer kunde dö bort. Även om inte precis hela den europeiska civilisationen dog genom 1:a världskriget, så skadades den genom striderna andå så svårt att den aldrig kunde återta herraväldet över världområdena.

Enligt Divine Principle, blev Kaisern medvetet eller omedvetet ett instrument för satan. Åtminstone släppte han lös demoniska krafter som härjade världen och till sist också krossade hans egen tron såväl som hans drömmar om ett världsrike. Av obetänksamhet och fåfänga så krossade Wilhelm II den europeiska världsordningen.

Annu värre, 1sa världskriget gav marxisterna en möjlighet att ta kontroll och demoralisera Ryssland. Helt riktigt, som det visade sig, så liknade engelsmännen och fransmännen Kaisern med Hunnen Attila, Guds gissel. Totalitarism kunde uppträda och breda ut sig på grund av den förstörelse, nederlagskänsla och besvikelse som 1:a världskriget orsakat.

Men tack vare att så många miljoner hade lidit bittert, kämpat tappert och givit sina liv för vad de helhjärtat trodde var "kriget som skulle avsluta alla krig," så betalade de tillräcklig gpttgörelse för att skapa utformningssteget i Guds slutliga dispensation, förklarar Divine Principle. ²⁸

Verseilles-fördraget sådde bara fröna till 2:a världskriget. När det stog klart att Nationernas Förbund inte hade någpn verklig makt att sätta emot aggression, så tog japanska militarister Manchuriet från Republiken Kina (1931) och fascistiska Italien sände trupper att ockupera Abbesinien (1936). Under tiden tog nazisterna över Osterrike, annekterade en del av Tjeckoslovakien och kastade sina blickar mot Polen. Med början hösten 1939, pågick 2:a världskriget till sent på sommaren 1945.

Oräkneliga politiska, ekonomiska, sociologiska och psykologiska studier har gjorts på Hitlers och Nationalsocialismens uppgång och fall. Men vilken roll spelade han i sitt motstånd mot Guds plan för universell återupprättelse? Enligt Divine Principle, gav kaiser Wilhelm världen en satansk imitation av Adams mission att fullkomna sig själv på alla sätt och att utöva herravälde över skapelsen.

På liknande sätt som den tyske kejsaren, så var Hitler fast besluten att ta herraväldet över världen. Men det var något mer monstruöst över nazisternas plan för världsherravälde. Lovade inte Hitler att skapa något som liknade ett messianskt tusenårsrike? Han talade om tyskarna som ett utvalt folk, fullt medveten att han använde ett uttryck lånat ur Gamla Testamentet.

Hans tredje rike skulle vara i tusen år, som om det var det länge väntade tusenårs-riket. Dessutom så såg han helt klart sig själv som den messias som kunde skapa den världsordningen, ett jordiskt paradis för sina anhängare.

Av dessa skäl, kallar Divine Principle Hitler för en satansk imitation av Jesus, som erbjöd mänskligheten ett demoniskt surrogat för Gudsriket. Som vi sagt, 1:a världskriget gav marxisterna deras första bas från vilken de kunde starta sin materiella rörelse, av ekonomiskt förtryck och totalitärt herravälde. Tack vare 2:a världskriget, kunde Stalin starkt utöka sina gränser för kommunistiskt herravälde.

Sovjetunionen blev snabbt den största ensamma makt på den europeiska-asiatiska kontinenten; och inom ett fåtal år så gav den tillräckligt stöd åt Kina för att sätta upp en egen kommunistisk regim. Marxister har alltid trott att hela världen förr eller senare kommer att domineras av kommunism och de har agerat därefter. Om detta skulle ske, så skulle Gud återigen förhindras att förverkliga sitt syfte, hävdar Enighetsteologin.

Vad är då de kristnas ansvar i en sådan tid av antingen apokalyptisk dom eller eskatologiskt löfte?
För det första så måste alla kristna sammarbeta med varandra och med människor av tro. Endast en enad kyrka kan hela och rädda en splittrad värld. Men en sådan enhet betyder inte att erbjuda något nytt sätt att fira gudstjänat eller att acceptera någon gemensam trosförklaring. Kristna måste helt enkelt förenas för att kunna skapa Guds rike på jorden. All ting annat är sekundärt.

Därefter måste alla kristna öppna sina hjärtan och sinnen för Guds unika budskap för vår tid. På Jesu tid, kom inte det största motsåndet från ondskan utan från den vardagliga "traditionella religionen". Som evangelierna pekar på, Jesus var ständigt kritiserad av de professionella religiösa ledarna och "religiösa" lekmännen.

Låt det därför inte heta om oss som om dem att de hade öron men kunde inte höra och de hade ögon men kunde inte se. Må Gud upplysa var och en av oss med Hans budskap och sanning för vår tid.

²⁸ Divine Principle, s. 482.