S K A P E L S E N S    P R I N C I P

VERKLIGHETEN HOS GUD OCH HANS NATUR

Principerna hävdar att Gud har både maskulina och feminina egenskaper, baserat på det universella faktumet med alltings polaritet, och enligt Bibelns påstående (l Mos. 1:27.). Denna trosuppfattning gör Principerna mycket annorlunda från de flesta vanliga tolkningar av den kristna tron. Principerna startar med polariteten som den viktigaste ledtråden för att förstå Guds verkliga natur. Således är den inte intresserad att försvara treenigheten som fastslogs vid kyrkomötet på 300-talet. Den liknar inte heller den vanliga liberala protestantismen som endast framhåller Gud som Fadern, broderskapet mellan människor och Jesus ledarskap.

På artonhundratalet, så skapade tron på Gud som Fader och Moder, en stor mängd kritik. När Ann Lee, grundaren av "Shakers" och grundaren av Christian Science, Mary Baker Eddy, lärde ut att Gud hade både maskulina och feminina egenskaper, så blev de ofta fördömda som villolärare. Men idag efter födelsen av kvinnorörelsen, så har det intellektuella klimatet förändrats mycket. De flesta människor upplever idag begränsningen i en exklusivt manlig tolkning av det gudomliga. Så som teologen Mary Daly påstår, den moderna tron måste gå ett steg längre än Gud Fadern. Kanske kan vår tids betoning av det unika värdet hos "det mystiska feminina"¹ hjälpa oss att uppskatta polariteten hos det gudomliga.

Men vilka bevis finns det för denna uppfattningen ? Vilken grund finns det för att överge den traditionella kristendomen att Gud är manlig, eller den ganska vanliga uppfattningen att Gud är större än maskulinitet och femininitet² ?

Hur kan man lära känna Gud? Han uppenbarar sig på två sätt: genom hela skapelsen och genom människan. En del av de stora världsreligionerna är trosuppfattningar baserade på en medvetenhet och uppskattning av naturen. Hinduismen bygger till exempel på vördnaden inför allt levande som kommer av skönheten, ordningen och mäktigheten hos världen. Andra trosuppfattningar, exempelvis judendomen och kristendomen, kan kallas människocentrerade mer än världscentrerade religioner. För kristna och judar, så uppenbarar sig Gud när vi studerar oss själva. Känn dig själv och du känner Gud. Människan är gjord i Guds avbild så om vi betraktar undret med människans existens så kan upptäcka verkligheten hos Gud och Hans natur.

Mänskligheten uppvisar en grundläggande lag av polaritet. Låt mig visa flera exempel:

En mänsklig varelse är produkten av sitt arv och sin miljö.

Så fort vi blir medvetna om oss själva så blir vi också medvetna om universum utanför.

Varje individ upptäcker att han består av en yttre form och en inre personlighet. Eller som Principerna förklara det, vi har "en yttre form och en inre karaktär." ³

När så en person undersöker sitt verkliga jag så upptäcker han att han äger ett sinne och kraftfulla känslor.

Till sist så har vi den uppenbara skillnaden att vara en man eller en kvinna.

Vad har alla dessa dualiteter gemensamt ? De visar alla på den grundläggande lagen om polaritet. Människan måste definieras i termer av förhållanden. Vi existerar endast i förhållanden. Den mänskliga naturen består av parade förhållanden. Vi lever och agerar tack vare en process av ömsesidigt utbyte som sker mellan vår yttre form och inre karaktär. Vår kropp och vår personlighet, våra rationella och känslomässiga delar. Dessa dualistiska egenskaper hos människans natur borde därför kunna visa oss något om verkligheten och karaktären hos Gud.

Den moderna protestantismen har gradvist upptäckt att en dynamisk syn på människan kommer att producera en dynamisk bild av Gud. Under den senare delen av artonhundratalet så påstod Albrecht Ritschl att teologin borde fokusera sin uppmärksamhet på Guds förhållande till människan. Han påpekade att den vanliga metafysiska bilden av Gud var alldeles för abstrakt och livlös. Enligt hans uppfattning så är Guds moraliska attribut betydligt viktigare än hans ontologiska.⁴ I enlighet med Kants "Critique of Pure Reason", så hävdar Ritschl att på grund av vår begränsade uppfattningsförmåga, så ligger Guds innersta natur utanför människans fattningsförmåga. Vi kommer kanske aldrig att exakt kunna först vad Gud är i sig själv. Allt vi kan förstå är hans förhållande till oss själva. Men för Ritschl så är just detta det viktigaste av Hans gudomliga egenskaper.

Varför är detta sant? Eftersom de metafysiska definitionerna av Gud tenderar att separera honom från oss, medan de moraliska attributen för oss närmare Honom. Karl Barth förstod detta i sitt verk "Dogmatics", först tog upp "fullbordandet av den gudomliga kärleken", innan han betraktade "fullbordandet av den gudomliga friheten.⁵ Enligt Barth så är de sex attributen hos Guds kärleksfulla natur: Hans nåd och helighet, barmhärtighet och rättfärdighet, tålamod och visdom. Se hur alla dessa gudomliga fullkomligheter står i direkt relation till människan, hennes problem och längtan.

Låt oss nu se på attributen för Guds absoluta frihet, som också är sex till antalet: den gudomliga enheten och närvaron överallt, Hans fasthet och allmakt, Hans evighet och härlighet. Alla dessa betonar Guds metafysiska unikhet. Genom att betona hur olik Gud är människan, så gör de Honom mer avlägsen, mer svår att närma. I vår tid då tro på Gud är så svårt för de flesta människor, så behöver vi inte tala om hur högt och långt borta som Gud är. Vad människor längtar efter är tecken på att Han finns nära oss. Detta kan också förklara varför Principerna lär ut att polariteten i människan pekar på att det existerar en polaritet i Gud. Genom att visa hur den mänskliga naturen avslöjar Guds natur och existens, så kommer Han närmare oss.

Eftersom den mänskliga naturen kommer i två komplementära former, så borde man fråga om inte förhållandet mellan maskulinitet och femininet kan hjälpa till att förklara Guds natur. Barth trodde det. Han påstod att den traditionella doktrinen om "imago dei" inte syftar på något som människan har som gör honom lik Gud. Den gudomliga avbilden syftar inte på det faktum att vi liknar Gud därför att vi äger förnuft eller fri vilja, så som tidigare teologer hävdat. När Bibeln talar om att Gud skapade mannen och kvinnan i Guds avbild. så antyder detta att vårt släktskap till Gud kan ses i vårt kärleksfulla förhållande till varandra. Vi är skapade man eller kvinna som ett uttryck för vårt behov att bli fullkomliga genom kärlek. Således är vi Guds avbild eftersom vi förstår vår natur, så som Han uppfyller Sin, i upplevelser av harmoni, enhet och kärlek.⁶

Precis som Barth, så lär Principerna ut att imago dei texten i Bibeln har att göra med det grundläggande förhållandet mellan män och kvinnor. Men enligt Principerna så visar berättelsen om Adam och Eva att deras skapelse som ett par i själva verket representerar den yttre och objektiva manifesteringen av Guds polaritet. Adam kunde inte ensam representera den fullständiga gudomliga avbilden. Eva behövdes för att fullständigt reflektera Guds likhet. Således måste Gud existera i polaritet. Dvs. Han måste inom sig själv bestå av de dualistiska egenskaperna maskulint och feminint som uttrycks perfekt och fullständigt harmoniserat i Sin natur.

Doktrinen om den gudomliga polariteten som Principerna lär ut skall inte ses som något nytt utan snarare en bekräftelse av gällande teologisk kunskap. I gamla tider och kulturer, så har hängivna människor upptäckt de maskulina och feminina aspekterna hos Gud. Detta var helt klart i den kinesiska och indiska filosofiska och religiösa traditionen. Från den tidigaste perioden, som vi kan se i den klassiska konfucianska I Ching, så tolkades världen som ett uttryck av den Störste manifesterad genom de kompletterande egenskaperna maskulint (yang) och feminint (yin). Yin-yang filosofi var grunden för både Konfucianism och Taoism trots deras oenighet över ämnet. Enligt den kinesiska legenden så syftar yin på jorden, kvinnan, mottaglighet och de vackra sidorna av livet, medan yang symboliserar himmel, maskulinitet och de aktiva dygderna som mod och rättvisa.

Man skall vara försiktig så att man inte misstolkar yin-yang doktrinen. Den är inte dualistisk i någon strikt mening. Yang och yin är olika men inte på något sätt varandras motsatser. Kommande från en gemensam överlägsen källa, så är maskulint och feminint skapade att komplementera varandra. Inte heller är någon av dem överlägsen den andre. Hårt och mjukt är båda lika önskvärda. Vått och torrt har samma förtjänster, beroende på omständigheter. På samma sätt är det med maskulint och feminint eller aktivitet och mottaglighet. Det manliga är annorlunda än det kvinnliga, men båda har sin rätta funktion, vilket inte får blandas samman med förhållandet mellan primärt-sekundärt eller bättre och sämre.⁷

Arkeologer har upptäckt ett oändligt antal statyetter från omkr. 3000 f.Kr, som visar att de urgamla indianerna dyrkade den stora gudomliga Modern. Hinduer uttrycker gudomlig polaritet på två sätt: det heliga äktenskapet mellan Siva och Sakti och den romantiska föreningen av Herren Krishna och koflickan Radha. Låt oss se på den senare, som vi kan se i teologin hos Brahmavaivarta Purana, en helig skrift från 1400-talet, Den vackra Radha, herren Krishnas tröstare, prisas som världens moder, den största Gudomligheten, full av nåd. Krishna och Radha omfamnar varandra för evigt, och blir föräldrar för hela mänskligheten. Som gudomlig moder, så skyddar Radha sina barn. Hon förkroppsligar total kärlek och hängivenhet till sin make, och förser oss också med en båt för att korsa livets ocean, tack vare hennes oändliga kärlek till all sin jordiska avkomma.⁸ I vår tid så inspirerade denna Gudomliga Moder (under namnet Kali), den exalterade mysticismen hos den välkände Sri Ramakrishna.⁹

En jämförelse mellan den starka kinesiska och indiska traditionen med den gudomliga polariteten, och den judisk-kristna-islamska uppfattningen av Gud, visar att den senare i de flesta fallen varit exklusivt maskulin. Precis som kvinnliga teologer som Mary Daly har klagat på, den Bibliska bilden är av en himmelsk patriark som styr sitt folk enligt Hans mystiska och som det verkar godtyckliga vilja. En sådan uppfattning stöder och legitimerar en förtryckande, manligt dominerande social organisation, som gör det nästan omöjligt för kvinnor att utöva deras rättigheter och göra deras unika värde gällande. Om Gud är manlig, då är det manliga Gud, är den slutsats hon drar.¹⁰

Som ett resultat av kvinnorörelsen, så har teologer börjat att omtolka de semitiska religionerna. Rafael Patai's studier av Den hebreiska Gudomligheten markerar en milstolpe omtolkningen av den judiska traditionen.¹¹ Var judarna omedvetna eller fientliga till en maskulin-feminin uppfattning av Gud? Inte alls, säger Pitai. Upprepade gånger så erkände judarna de kvinnliga aspekterna av Gud. Under den största delen av konungatiden så verkar israeliterna att ha dyrkat både Jahve och Hans medhjälpare som kallades A h s e r a eller Astarte, himmelns drottning. Med samma iver och hängivenhet så åkallade de välsignelser från Moder Jord och deras ledare i strid med Världens Herre. Hos Philo från Alexandria tolkades Guds polaritet i termer som maskulina attributen hos Elohim och de feminina attributen hos Jahve. Senare i den mystiska judendomen lades stor vikt vid kärleken hos Jahve för Hans älskade partner, Shekhinah.¹²

När det gäller kristendomen, under den senare medeltiden, så bekräftade kardinalen Nikolas från Cusa (född 1401) den polära uppfattningen av Gud. Han definierade Gud som "föreningen av två motsatta". Det mycket stora och mycket lilla, det avlägsna och det nära. Det tidlösa och det närvarande är inga motsättningar utan är helt förenade i Guds natur. Denna uppfattning togs över av den tyska romantiken i slutet av 1700-talet. och den är speciellt viktig i teologin hos Schleiermacher.¹³

Han beskrev Gud i termer av ett polärt förhållande mellan Hans absoluta inåtvändhet och Hans absoluta vitalitet. När kristna pekar på de gudomliga egenskaperna av Hans evighet och oändlighet så pekar de på Guds obegränsade inåtvändhet; och när de hänvisar till hans allmakt och att Han är allvetande. så talar de om Guds outtömliga vitalitet. I den kristna doktrinen om Skaparen så betonas Hans outtömliga vitalitet. I beskrivningen av Gud som kärlek så menar vi Hans närhet. Hans inre närvaro och uppträdande i alla ting.¹⁴ Detta liknar Principernas tolkning av förhållandet mellan Guds hjärta (Hans absoluta inåtvändhet) och Hans universella urkraft (Guds absoluta vitalitet).

En äldre samtida med Schleiermacher, Emanuel Swedenborg (1688-1772). Beskrev den gudomliga polariteten ännu mer konkret på tre sätt.

För det första så lärde han att Guds natur består av de dualistiska egenskaperna gudomlig vishet och gudomlig kärlek. Gudomlig vishet reflekterar de maskulina aspekterna av Guds natur och den gudomliga kärleken Guds feminina kvaliteter. Gudomlig kärlek och vishet existerar i ett resiprokt förhållande inom oss själva. Dessutom, varje äger människa både maskulina och feminina kvaliteter som en del av hennes personttttttttlighet.

För det andra det finns inom Gud och igenom hela Hans skapelse en polaritet mellan Hans yttre form och inre essens vilket motsvarar det som Principerna kallar hyung-sang och sung-sang. Gud manifesterar Sin natur igenom hela universum men speciellt i människan.

För det tredje, såg Swedenborg det grundläggande förhållandet som existerar mellan den andliga världen och vår jordiska existens. Människan är en avbild av Guds vishet och kvinnan en representation av Hans kärlek. Således manifesterar den grundläggande polariteten av man och hustru i ett lycklige äktenskap det högsta uttrycket för Guds totala natur. Äktenskap skulle därför vara för evigt enligt Swedenborg, eftersom den lyckliga föreningen av en man och en kvinna uppfyller skapelsens yttersta syfte. Män och kvinnor är skapade för att "förenas till ett" som en del i Guds plan.

Mannen skapades av Gud för att kunna förstå sanning, medan kvinnan skapades för att bli ett uttryck av godhet. Därför är ett sant andligt äktenskap ett där den maskulina förståelsen av sanning är förenad med den feminina godheten. Ett sant äktenskap är heligt eftersom det symboliserar den ömsesidiga lyckan som kommer genom den manliga kunskapen om kärlek och den kvinnliga kärleken för kunskap. Enligt Swedenborg så kommer ett andligt äktenskap ursprungligen från Gud, fyller människor med himmelsk kärlek och gör det gifta paret till en avbild av Herren.¹⁵

Modern psykiatri har också betonat vikten av maskulin-feminin polaritet, speciellt i C.G. Jungs skrifter.¹⁶ Genom klinisk erfarenhet så upptäckte Jung att det mänskliga psyket bestod av flera grundläggande polariteter. Vi upplever alla en viss bipolär spänning mellan vårt förnuft och vår instinkt, vårt medvetande och vårt undermedvetna, vår kärlek och vårt hat. Viktigast är den maskulina-feminina polariteten. Denna finns i var och en av oss. Varje man har något litet av det feminina i sitt psyke som Jung kallade "anima" och varje kvinna har ett inslag av maskulinitet i hennes natur, "animus". För att vara frisk så måste man erkänna och acceptera dessa psykiska polariteter, ty om vi gör det så blir de källan till skapande energi och gör det möjligt för oss att växa till en helhet. Vi mognar genom kampen att harmonisera dessa skilda tendenser inom våra individuella naturer.

Förutom att upptäcka existensen av psykiska polariteter, så var Jung speciellt angelägen om det speciella värdet hos den feminina aspekten. Västerlandets man har blivit obalanserad, bekymrad och neurotisk bara därför att Väst har förnekat, nedvärderat eller försökt att glömma de feminina elementen i den mänskliga naturen. Männen är för rationella, för dominerande, alltför analytiska i våra dagar. Eftersom de har vägrat att acceptera den värdefulla feminina sidan hos deras personligheter. Kvinnor kan lära männen vikten av varma förhållanden, djupa känslor och en mystisk verklighet som övergår vanlig logik. Mänskligheten behöver uppskatta både Eros och Logos, hävdade Jung.

Han kände också att vi radikalt borde omvärdera vår uppfattning av Gud för att kunna förstå det stora värdet av det feminina. Som Han sa, den helt manliga treenigheten måste utökas och också inkludera Guds femininet . Men på det hela taget så hade inte Jungs tankar något större inflytande på kristendomen medan han levde.

Men trots detta så har Ann Belford Ulanov vid Union Seminary fortsatte Jungs arbete, speciellt i hennes bok med titeln "The Feminine Jungian and in the Christian Theology (1971)". Hon påstår att Jungs förståelse av personlighetens bipolära natur visar på viktiga brister i den kristna uppfattningen av Gud, Kristus, anden och frälsningen. Om vi glömmer bort det feminina eller endast tänker på det som näst bäst, så accepterar vi inte det fulla uttrycket av vår individualitet, hur vi kan ge oss själva fullständigt till Gud. När protestanterna förtryckte den feminina aspekten av kristen symbolism under reformationen genom att angripa jungfru Maria-kulten, så förnekade de samtidigt den feminina aspekten av Gud. Som ett resultat så har huvud-egot blivit dominerande över hjärte-egot. Till dess att vi på något sätt återtar respekten för det feminina likaväl som de maskulina aspekterna i den gudomliga naturen, så kommer vårt sociala system att fortsätta vara farligt ur balans och våra individuella liv hotas av psykisk obalans, varnar Ulanov.¹⁷

Ulanovs arbete år också viktigt eftersom hon avsiktligt försöker att relatera Jungs tankar till den centrala strömmen av kristna tankar. Trots att Han var son till en schweizisk protestantisk pastor, så brydde sig Jung, mest om de perifera aspekterna av den judisk-kristna traditionen - Gnosticism, Kabbalistisk mysticism, medeltida alkemi. Genom att belysa bekräftelsen av hans analytiska djuppsykologi med dessa illustrationer, så förenade sig Jung olyckligtvis med de etablerade kyrkorna. Ulanov rättar till detta. För henne, så finns material som bekräftar Jungs uppfattning inom den mer brett accepterade kristna teologin. Således bekräftar hon sanningen hos den Jungska analys genom att referera till Barth,¹⁸ Tillich,¹⁹ Fader F.X. Arnold²⁰ såväl som ryska ortodoxa religionsfilosofer, Solovyev²¹ och Berdyaev.²²

Eftersom Gud existerar i polaritet, så är Gud av naturen älskande. Precis som Nya Testamentet betonar, så är Gud agape. På det mänskliga planet så är kärlek alltid ett dynamiskt förhållande mellan två personer. Kärlek fordrar en vital och fruktsam relation mellan ett subjekt och ett objekt. Kärlek är upplevelsen av en skapande förening, mellan en man och hustru som leder till födelsen av barn. Trots detta så måste vi fortfarande visa hur dessa definitioner av mänsklig kärlek förhåller sig till gudomlig kärlek.

Om Gud är kärlek, så måste Han hålla någon älskad. En del tror att eftersom Gud år oändlig, evig och en fullkomlig varelse, så behöver Han absolut ingenting. Han är redan absolut lycklig, så ingenting kunde öka hans totala lycka. Om vi säger att Gud är kärlek så menar vi helt enkelt att Han skulle vara nöjd att bara älska sig själv, för evigt. Gud finner lycka genom att tänka sig själv som den älskade som Han sedan tänker sig, att Han älskar. Vissa tolkningar av treenigheten liknar detta resonemang. Gud är kärlek. Den älskade parten kallas Gud Fadern. Det gudomliga objektet för Faderns kärlek är den aspekten av Gudomen som kallas Sonen. Eftersom Fadern älskar Sonen och Sonen älskar Fadern så kallas deras gudomliga kärlek för den Helige Ande.

Men det finns ett allvarligt fel i denna tolkningen. Eftersom det bara finns en enda Gud, så älskar alltså Gud endast Sig själv; och en egocentrisk kärlek är otillfredsställande till och med på det mänskliga planet.

Eftersom Gud är kärlek, så skapade Han människan, hävdar Principerna.²³ Med människan så planerade Gud att ha ett Jag-Du förhållande, som Martin Buber skulle säga. Därför planerade Gud hela sin natur in i Hans mänskliga avbild. Han skapade mannen och kvinnan för att manifestera sitt osynliga jag i form av en synlig och påtaglig avbild Kärlek kan inte vara ömsesidig om det inte finns både ett subjekt och ett objekt, en älskare och en älskad.

Därför skapades människan att vara Guds partner. Gud ville rikta sin oändliga kärlek till mänskligheten och att ta emot deras fulla ansvar. Så genom att studera konsekvenserna av den gudomliga polariteten, har vi kunnat förstå behovet av en skapelse. Vårt universum skapades för att Gud skulle hinna få uppleva den yttersta kärleken genom att ha ett kärleksfullt givande och tagande med människan.

Så här långt har vi antagit att kärlek på den mänskliga nivån och kärlek på den gudomliga nivån är lika. Men är detta sant? Biskop Anders Nygren skiljer starkt på dessa i sin bok Agape och Eros.²⁴ Eros är mänsklig kärlek baserat på önskan och har inget gemensamt med Guds kärlek, Eros representerar människans ansträngningar att nå upp till Gud, medan agape å andra sidan hänför sig till en oförtjänt gåva av nåd från en fullkomlig Gud till en ytterst syndfull människa. Lägg märke till att Nygrens definition av agape är inte riktigt en beskrivning av den kärlek som vi känner den. Det som Nygren talar om är inte kärlek utan människokärlek. När en enormt rik man till exempel kastar några mynt till en tiggare. Den rike mannen är inte skyldig tiggaren något. Kanske har han aldrig ens sett honom tidigare. Så enligt Nygren är agape, en gärning av ointresserad nåd.

Den rike mannen och tiggaren är inte på något sätt bundna till varandra genom kärleksband. Nygren glömmer bort den grundläggande sanningen om alltings polaritet. Därför missar denna beskrivning verkligheten.

Kärlek producerar en högre upplevelse av glädje än att bara göra något av ren nåd. Nåd kan bara verka i ett ensidigt förhållande från givaren till mottagaren.

Utifrån utgångspunkten med polaritet, vad betyder egentligen kärlek? Kärlek är beroende av en process av givande och mottagande. Kärleken måste vara ett två-vägs förhållande. Den kan aldrig bli fullständig förrän den är besvarad. Om Gud älskar mänskligheten, så måste Gud dra lika mycket fördel av den som vi gör. Gud skapade människan för att kunna uppleva den största lyckan av att ha ett kamratskap. Gud längtar efter den absoluta tillfredsställelsen att vara accepterad som en partner till människan. Därför vill Han bli älskad och kunna ge kärlek.

Nyortodox teologi bortsåg ifrån lagen om polaritet som är absolut nödvändig i en doktrin om Guds kärlek. Emil Brunner visar på denna svaghet när han insisterar om ett envägs förhållande mellan Skaparen och Hans skapelse. Gud minus världen är fortfarande Gud. Men världen minus Gud är detsamma som ingenting, förklarade Brunner. Vad detta innebär är att skapelsen är helt beroende av Gud, medan Gud inte får någonting extra utav det faktum att Hans karaktär är att älska.

Till skillnad från nyortodoxi, så förklarar Principerna skapelsens syfte i termer som Guds inneboende behov att utrycka Sin kärleksfulla natur och Hans önskan att känna den fullständiga glädjen att kunna ta emot evig kärlek. Eftersom Gud är all-älskande av naturen, så längtar Han efter sällskapet av en sympatiserande och lojal partner. På samma sätt som en man och en hustru uppnår den högsta glädjen genom ett bestående givande och tagande med deras älskande partner, så är Guds djupaste längtan att kunna älska någon annan helt fullständigt och att uppleva den enorma glädjen att bli fullständigt älskad tillbaks. Eftersom Gud är kärlek, så var huvudsyftet med skapelsen att uppleva glädjen att älska och bli älskad.

Ett nutida processtänkande har en väldigt liknande uppfattning om Gud.

Principerna talar om det vitala samarbetet mellan Guds sung-sang (egentligen inre karaktär och vilja) och Hans hyung-sang (yttre form manifesterad genom skapande energi som tar fram hela skapelsen och arbetar i historien. Whiteheadindianer talar om polariteten hos Guds ursprungliga och konsekventa naturer. Hans ursprungliga natur är strukturen hos alla möjligheter: evig, perfekt och hård. Hans följdaktliga natur agerar och reagerar inom världens tid och process, är skapande i förhållande till världen och påverkas av resultaten i världen. Gud agerar i historien på ett dynamiska, agerande-reagerande sätt.

Ett lika viktigt syfte med skapelsen var för att Gud skulle kunna yttrycka sig på ett fysiskt sätt. Principerna utvecklar en mycket sakramental teologi: människan skapades för att tjäna som ett redskap för Guds kärlek och ett tempel för Hans närvaro, som det står i Nya Testamentet.²⁵ Med andra ord, Gud som är oändlig ande skapade ändliga människor i Sin avbild som ett sätt för Honom att bli inkarnerad. Som prologen till Johannesevangeliet slår fast, Guds Ord var från begynnelsen avsett att bli kött. Varför ville Gud bli inkarnerad?

Han ville delta fullständigt i människans liv, att fullständigt få känna på våra upplevelser. Gud försökte Själv att uppleva vad det innebär att leva i den fysiska världen. Därför kan vi säga att Gud skapade människan för att vara Hans kropp.

Är denna uppfattning helt olik äldre kristna teologier? Nej, inte helt. Låt mig få, visa på två någorlunda lika uppfattningar. För det första, de grekiska kyrkofäderna utarbetade en starkt inkarnerande teologi. Människans mål var enligt dem att bli gudomlig, (teosis).²⁶ Gud vill att vi skall bli som Han själv är. Således kom Kristus för att låta oss bli en inkarnation av Gud. Till skillnad från de latinska fäderna som hävdade att Gud blev människa för att försona världens synder, så förstod de öst-ortodoxa teologerna att Guds primära syfte med skapelsen var att människan skulle bli en synlig, påtaglig manifestation av den gudomliga naturen.

För det andra, medan många medeltida teologer lärde att inkarnationen bara blev nödvändig som ett botemedel för människans syndfulla tillstånd på grund av fallet, så påstod flera Franciscanska teologer²⁷ att inkarnationen var en del av Guds ursprungliga plan för skapelsen. Det vill säga, från begynnelsen så avsåg Gud att bli inkarnerad i människan.

Enligt Principerna, så skulle Adam och Eva bli det första förkroppsligandet av Guds ande. Den fullkomliga Adam och Eva, skulle tjäna som sanna föräldrar för mänskligheten, profeter, överstepräster och konung och drottning i den mänskliga familjen: profeter eftersom de skulle instruera människan om Gud, överstepräster eftersom de skulle tjäna som Guds medlare, och härskare eftersom de skulle representera den gudomliga auktoriteten, och uppfylla de tre funktionerna hos Kristus, så som Calvin och Brunner tolkade det. Om Guds plan hade blivit uppfylld så som den var tänkt, genom att starta med det första människoparet, så hade alla efterföljande män och kvinnor tjänat som redskap för Guds fortsatta inkarnering. Mänsklighetens mål är således att bli en synlig manifestering av Gud och därigenom skapelsens rätta herre.

På detta sätt så påstår Principerna om att Gud existerar i en polaritet av inre karaktär och yttre form. Hans inre karaktär eller ande är evigt gömd för vår syn trots att Hans närvaro och kraft kan upplevas.

Hans yttre form kan emellertid bara bli fullständigt manifesterad när en man och en kvinna blivit till inkarnationer av den Gudomliga avbilden. Tidigare, medan Hans hyung-sang uttrycktes som ren gudomlig energi, så var Guds kraft mycket begränsad ; medan efter Hans inkarnation, så kommer Guds allmakt att bli fullständigt förverkligad enligt lagen för Hans kärlek.

En del tycker kanske att en sådan doktrin om inkarnationens betydelse tar bort något av Guds värdighet. Måste man inte som kristen alltid erkänna Guds unikhet och storhet? Men att tro att teosis är människans yttersta mål tar egentligen inte bort något av Guds auktoritet och kraft eller suddar ut skillnaden mellan det skapade och Skaparen. Gud förminskas inte på något sätt när Han sträcker ut sin närvaro genom att inkarnera i människan. Tvärtom, eftersom Han expanderar sitt aktionsområde genom att en del av alla glädjeämnen och sorger hos sina barn. Medan Han står kvar som unik Skapare, så vill Gud på varje sätt dela Hans söner och döttrars liv, så att i dem har Han sitt liv och sin gärning. Precis som Uppenbarelseboken säger, när riket kommer, "Se. Guds tält står bland människorna och han skall bo ibland dem, och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem" (Upp.21:3).

Hur kan då denna ideala relation mellan Gud och människan skapas? Låt oss se på Bibelns plan för skapelsen för att finna ledtrådar. Enligt berättelsen i 1:a Mosebok, så placerade Gud Adam och Eva i Edens lustgård, med planen att de skulle växa upp i vänskap med Honom och med varandra. Om de hade uppfyllt skapelsens syfte, så hade de förenats i ett äktenskap centreras på Gud och blivit sanna föräldrar för en lycklig och harmonisk mänsklig familj. Adam och Eva tillsammans med sin avkomma hade kunnat ge Gud ett fotfäste på jorden genom vilket Han hade utövat sitt fulla herravälde över världen. Således skulle Adam och Eva ha tjänat som ett fundament för en Guds-centrerad familj som skulle ha expanderat till en klan, stam, nation och globalt samhälle.

Om inte syndafallet hade skett, så hade hela jorden förblivit Edens lustgård där glädje, harmoni och rättfärdighet skulle råda. Det var denna typ av samhälle som Jesus kallade för Guds rike, ett förverkligande av det gudomliga herraväldet på jorden.

Låt oss nu se på en annan aspekt av den Gudomliga karaktären. I det Gamla Testamentet, så betonade judendomen vikten av en individs band till sin familj och nation. Icke någon, påstod judarna, kommer in till Guds närhet--ensam. När du känner att du är i Guds närhet, så upptäcker du alltid att du är tillsammans med andra människor. Således är aldrig Gud en privat Gud. När Han är din himmelska Fader, så är Han alltid "Vår Fader" samtidigt. Med andra ord, människan lever i närhet till andra människor.

Ingen förväntas leva i isolering. Ytterst så är inte Gud intresserad i oss som individer. Han är endast intresserad i oss som en del av ett större samhälle. I egenskap av personer så har vi ett unikt nätverk av relationer. Vi upptäcker Gud genom dessa relationer. Genom att relatera till varandra på en djupt personlig nivå så upplever vi Gud. Vi borde aldrig tänka, jag är vad jag är. I själva verket så är jag till tack vare dig. Allt vad jag är avgörs genom vad andra är. Vi är en varelse ibland en samling varelser.

Hur som helst, så går Principerna mycket längre i sin teologi än till en religion som bara är baserad på social solidaritet. Trots att Gud alltid är vår universella Fader, så är det möjligt att ha ett mycket personligt förhållande till Honom. En teologi baserad på polaritet sätter kärleken i centrum. Reinhold Niebuhr insisterade att kärleken är och måste begränsas till direkta förhållanden person till person. Vi kan helt enkelt inte relatera till en hel grupp med samma närhet som vi kan uppleva mot en enskild individ.²⁸ Så vår vänskap med Gud kan och skall baseras på en nära hjärtlig kontakt. Det är därför som vårt förhållande till Gud har liknats vid förhållandet mellan man och hustru.

Se på problemet från en annan synvinkel. När vi först beskriver Guds karaktär så säger vi att Han är Skaparen. Han är Gud därför att Han skapat himmel och jord. Eller för att citera Principerna, Gud är den universella urkraften. Det är för detta som Tillich säger att Gud är "grunden för att existera". Han är den skapande källan till allt som existerar. Enligt Principerna, så är Gud mycket mer än bara den ständiga eviga energin som har skapat allt och som håller allt vid liv.

Enighetsteologin betonar den mycket personliga sidan hos Gud. När man ser på vårt universum inifrån så uppenbaras det en Gud med hjärta. Gud är inte endast "en Kraft som strävar efter rättfärdighet."²⁹ - Inte bara "den orubbliga Kraften" i Aristoteles metafysik. Inte endast en allsmäktig vilja. Inte kosmisk ordning och naturlagar. Även om alla dessa uttryck säger oss något om Gud, så pekar de inte på Hans viktigaste egenskap: det gudomliga hjärtat.

I vår tid, så är det svårt för de flesta religiösa att acceptera tanken på en personlig Gud. Är det inte att göra honom alltför mänsklig, frågar dom?

Eftersom vi är människor så försöker vi att tolka om hela universum i mänskliga termer. Jovisst är den kosmiska processen högt över människans förståelse, precis som en elefants upplevelse av naturen är helt olik en myras. Med vilken rätt kan vi då mäta universum med vår futtiga mänskliga standard?

Tänk att vi tar för självklart att Guds natur är vida överlägsen vår egen. Vi måste fortfarande uttrycka honom med det högsta vi kan säga. När vi beskriver Gud som en person, så erkänner vi bara att han är som det bästa vi kan tänka oss.³⁰ Till skillnad från de som förnekar den personliga aspekten hos Gud, och ofta tenderar att uttrycka Hans karaktär i något lägre än mänskliga termer: som en opersonlig kosmisk kraft till exempel.

När vi väl bestämmer oss för att tillskriva Gud kvaliteter som liknar våra egna, så står vi inför ett annat problem. Vilka av våra mänskliga egenskaper är de bästa? Ända sedan tiden för de antika grekiska filosoferna, så har människans nobilitet beskrivits i termer av hennes tänkande. Vårt förnuft gör oss besläktade till gudarna, påstod man. Men detta är en högt intellektuell definition av jaget. Finns det inget högre hos människan än hennes förmåga att tänka?

Principerna hävdar att hjärtat är viktigare än sinnet. Det är inte så mycket vad vi tänker utan vad vi känner som ger en människa verkligt mänsklig. Vi blir prisade eller dömda på grund av djupet av våra känslor snarare än på grund av vår kunskap. Det är av denna orsak som Nya Testamentet sätter kärleken högst på listan över dygder, till och med högre än tro.

Av de stora protestantiska teologerna så betonar Schleiermacher, hjärtats religion. För honom så är tro inte en doktrin som de lutheranska skriftlärde hävdar, inte heller är det bara etik som Kant påstod. Tro är ett varmt levande förhållande mellan människan och Gud. Religion är intuition och känslan av ett absolut beroende, upplevelsen av ett gudsmedvetande och att bli ett med det oändliga mitt i det ändliga.³¹

Om hjärtat symboliserar den inre kärnan av den mänskliga personligheten, så skall man även tänka på Gud i dessa termer. Over allt annat, så är Han en hjärtats Gud. Vad betyder då detta? Det betyder att vår förståelse av Gud måste baseras på en uppskattning av mänskliga känslor. Gud känner minst lika djupt som vi gör. Han är precis lika känslig för vad som sker i världen som vad vi är. Om Han är en hjärtats Gud, så upplever Han också hela skalan av känsloupplevelser. Alltifrån ensamhet och djup sorg, till underbar glädje. Om Han är förlåtande, så är Han också sårad av smärta.

Gud kan älska och uttrycka rättfärdig indignation. Eftersom Gud är en hjärtats Gud, så måste Han som en konsekvens, bli grundligt, påverkad av allt som sker i Hans skapelse.

Detta förklarar varför Principerna, precis som förklarande teologi, vägrar att beskriva Gud som helt enkelt allsmäktig och allvetande.³² Den vanliga betydelsen av dessa attribut glömmer bort polariteten. Gud är inte allsmäktig. Hans makt är vida större än människans men den begränsas genom Hans egen natur och Hans kosmiska lagar. Gud är inte fri att gå förbi Sitt grundläggande förhållande till människan eftersom detta är en del av Hans egen varelse. Även människan skapades på ett sådant sätt att hon kan begränsa Guds syfte. Vår förmåga att svara kan avgöra effektiviteten i Guds Varningar i historien.

Precis som Jesus visade, om en människa saknar tro så, kan han inte hela den sjuke. Människans gensvar till den gudomliga viljan kan antingen tillintetgöra eller förverkliga Guds vilja. Guds vilja kan hindras under en viss tid om vi inte reagerar ansvarsfullt. Men vi kan ändå vara helt övertygade att Gud kommer att segra fullständigt till sist. Hans övertalningsförmåga kommer till sist att föra människan över till Hans sida så att skapelsens syfte kommer att fullbordas Inte heller är Gud all-vetande. Hans allvetande, precis som Hans allmakt måste stå i förhållande till människans fria vilja. Gud vet inte allting som skall hända, eftersom om det även är Hans vilja att något skall ske, så kan det inte hända om vi inte samarbetar. Trots detta så är Gud allvetande på en mycket viktig aspekt. Han vet absolut alla möjligheter. Inget vi gör kan någonsin överraska Honom.³³

De flesta av världens stora trosåskådningar har givit något erkännande till Guds hjärta. Man kan se det uttryckt i Hasidisk Judendom, Islamsk Sufism, Bhakti Hinduism och en del former av Mahayana Buddism. På samma gång så har många religioner motsatt sig en tro på hjärtats Gud, genom att hänvisa till förnuftet eller Hans gudomliga överlägsenhet. Genom att därför belysa hjärtats centrala roll i vår förståelse av Gud och människan, så ger Principerna ett grundläggande bidrag till den moderna teologin.

PARTNERSKAPET MELLAN GUD OCH MÄNNISKAN

I Bibeln så är processen med givande-tagande beskriven som ett gudomligt-mänskligt förhållande. Gud gjorde ett förbund med Noa, Abraham och Moses. De kristna kallar sina heliga skrifter för Nya Testamentet, det Nya Förbundet, till skillnad från Guds Gamla Förbund med Israels barn. Men om ett förbund är en av de centrala doktrinerna i Skriften.³⁴

Vad betyder det att bekräfta ett förbund? Ett förbund är ofta en politisk eller militär överenskommelse mellan två nationer. Varje sida accepterar vissa förpliktelser i gengäld för löftet att få vissa fördelar. När således detta värdsliga ord "förbund" tillämpades på religion, så syftade det på ett förhållande av givande-tagande mellan människan och Gud. Varje part accepterade vissa definitiva plikter för att kunna ta emot vissa speciella fördelar.

Under den protestantiska reformationen återupptäcktes vikten av förbundet.³⁵ Därför formulerade 1600-talets puritaner förbundsteologin som betonade principen med givande och tagande. Dessa Calvinister föreslog att det finns fyra nivåer av utbyte.

För det första så startar en nation från en social överenskommelse mellan härskaren och undersåtarna. Regeringen lovar att skydda de mänskliga rättigheterna och medborgarna lovar att lyda samhällets regler.
För det andra. en kyrka skapas som uttryck för ett frivilligt förbund mellan Kristus och hans folk. Varje part har vissa privilegier såväl som motsvarande förpliktelser.
För det tredje, så har vi de sociala, moraliska och religiösa band som binder samman en man och hustru.

Äktenskap skulle betraktas som ett högtidligt förbund. Precis så som Nya Testamentet föreslår, så borde den äktenskapliga föreningen liknas vid Kristi förening med sin kyrka. Och för det fjärde, på det personliga planet så gäller samma regel i en persons förhållande till Gud. Enligt förbundsteologin, så innebär det att bli kristen, att lova att följa de gudomliga buden för att i gengäld få evig välsignelse. På varje nivå (från individen till kyrkan till staten), så tillämpar således Gud lagen om givande och tagande.

Trots att förbundsteologin erkände värdet av den gudomliga-mänskliga gemenskapen så var dess språk hellre affärsmässigt och juridiskt. Vid en tidigare period så hade Joakim från Fiore uttryckt förhållandet mellan människan och Gud i mer personliga termer.³⁶ För Joakim så är en vänskap med Gud historiens mål. När riket anländer till jorden, så kommer människan att uppnå den högsta och slutgiltiga formen av vänskap med vår Skapare. Vid gryningen av den messianska tidsåldern så kommer människan till sist att bli "Guds Vänner". Att inte vara Guds tjänare eller Hans barn utan att vara Hans vänner, kommer att vara människans slutliga mål. De som tror på Principerna skulle hålla med om Joakims profetia men samtidigt, mer i detalj förklara hur människan blir vän och intim partner till Gud.

Principerna hävdar att Gud efter att ha skapat Adam och Eva gav dem tre välsignelser:

att vara fruktsam,

att föröka sig och uppfylla jorden,

att lägga skapelsen under sig och ha herravälde över hela skapelsen. (lMos. 1:28).

Denna trehövdade välsignelse visar Guds ursprungliga och eviga syfte med mänskligheten. En sådan tolkning av människans roll verkar vara en grundläggande lära hos Principerna. Ingen annan modern teologi, judisk eller kristen, har så klart fokuserat på detta speciella bibelställe för att utarbeta en doktrin om människan.

BETYDELSEN AV FAMILJEN

Under 1900-talet så har de protestantiska doktrinerna betonat mänskligt släktskap och ansvar. En individ blir en vuxen varelse genom sitt förhållande till andra. Ingen kan egentligen existera för sig själv eller av sig själv. Människor är sociala varelser. De föds in i ett samhälle och formas genom sin grupp. Utvecklingsteologi och frihetsteologi betonar den sociala dimensionen av människan. Båda motsätter sig en rent individualistisk tolkning av den mänskliga naturen. Vem vi är och vad vi gör beror på vårt förhållande till gruppens liv och aktiviteter.

Nyortodoxin betonar människans ansvarsfulla natur. Vi har förpliktelser mot varandra och ännu viktigare emot Gud. När Bonhoeffer satt i fängelse och väntade på avrättning för sina antinazistiska aktiviteter, så komponerade han ett poem om den kristna doktrinen om människan. "Vem är jag'?", frågade han. Var han den påstådda brottslingen som förblev lugn och bestämd trots sin fångenskap? Var han den som talade helt öppet" till sina fångvaktare, som de trodde? Eller var han den rastlöse, arge och livströtte människa som han själv kände sig som? Ytterst så var han ingen av dessa båda. Mer än allt annat så hörde han till Gud. "Vem jag än är, så är jag Din, Gud, bekände han.⁴⁰ En kristen erkänner att han måste vara lojal mot Gud. Eftersom Gud skapade människan. så är människan moraliskt skyldig att tjäna Honom.

Brunners teologi om det gudomligt-mänskliga mötet baserades också på erkännandet av våra grundläggande ansvar.⁴¹ Gud skapade oss för att fullborda Hans vilja. Han utmanar oss att acceptera Hans herravälde. Han tvingar oss att välja för eller emot Honom. Att ha tro innebär att lova trohet mot Gud, att lägga åt sidan vår egoism och bli lydiga Hans heliga vilja. Eftersom vi är mänskliga, så kallas vi att fullgöra våra förpliktelser emot Gud och våra medmänniskor.

Principerna tar hänsyn till människans släktskap och ansvar genom att använda familjen som en modell. För Principerna så representerar den Guds-centrerade familjen det bästa exemplet på hur Gud arbetar i historien. Gud skapade mannen och kvinnan för att söka varandras gemenskap. Deras förening leder till biologisk regeneration, personlig lycka och samhällets utveckling. genom en fyra-positioners grundval, för att använda ett Principerna uttryck, så visar de familjeband som binder samman Gud. mannen, hustrun och barnen. att detta är det grundläggande mönstret för alla meningsfulla former av mänsklig gemenskap. Således så, visar Principerna det familjecentrerade fundamentet för det kommande gudomliga riket. Ett idealt samhälle kan bara skapas efter det att en sant Guds-centrerad familj existerar.

Hur sammansmälter då familjen det mänskliga släktskapet och ansvaret? Som individer så lever och växer vi i skyddet av en familj. Våra föräldrar lär oss vad det innebär att bli meningsfulla människor. Vi växer i visdom och mognad under deras ledning. Från dem lär vi oss att ge och ta emot kärlek. Således de ansträngningar vi gör för vår familj kommer att ha en djup påverkan på. våra barns personliga utveckling och mognad. "Sådan fader, sådan son" eller "Sådan moder, sådan dotter, säger vi. När föräldrar lever enligt Guds standard, så. kommer deras barn att respektera, lyda och följa deras exempel. Gud är ursprunget till familj strukturen, och gör den till ett instrument för att förverkliga Sin föräldrakärlek och auktoritet. Men nästan lika viktiga är de gensvar vikar till vår far. mor, bröder, systrar och barn. Bara om dessa relationer är positiva och skapande så är det möjligt att manifestera det fullständiga givandet och tagandet i kärlek mellan Gud och våra medmänniskor.⁴²

Familjen är också den viktigaste platsen där vi lär oss socialt ansvar. Vi accepterar våra plikter mot Gud därför att vi har respekt för våra föräldrar och lyder deras vilja. Vi lär oss också hur vi skall relatera till andra i samhället genom våra erfarenheter i förhållandet till varje medlem av vår familj. Förutom några få undantag så fördjupas och blomstrar människans naturlig känsla för ansvar, under de första sex uppväxtåren i deras familjemiljö. Av detta skäl så bildar den Guds-centrerade familjen den viktigaste basen av fyra positioner för personlig förökning och socialt skapande.⁴³

Icke desto mindre en fyra positioners grundval existerar på det individuella planet också. Genom att centrera sitt liv på Gud, så har varje människa möjligheten att uppleva ett skapande utbyte (givande-tagande) mellan sin kropp och sin ande. Han får också, då möjligheten att koordinera och harmonisera sitt tänkande och sitt känsloliv. När väl en person förenar sin kropp och ande, sitt förnuft och sitt hjärta, så blir hans liv produktivt, meningsfullt och glädjefyllt. Å andra sidan, utan inriktningen och stabiliteten som ges genom att man hänger sitt liv åt Gud, så blir män och kvinnor till tragiska offer för förtvivlan. leda och depression. Precis så som ett ordspråk ur Gamla Testamentet uttrycker, "Utan en vision så utplånas folket." En Guds-centrerad person är därför en som har ett mål, är energisk idealistisk och hjälpsam, eftersom han har en vision av Guds närvaro och mål.

När två Guds-centrerade människor förenas i ett äktenskap så lägger de grunden för en Guds-centrerad familj. Guds-centrerade familjer gör det möjligt att skapa ett Guds-centrerat samhälle. Allteftersom deras inflytande expanderar, så förbereds vägen för Guds-centrerade nationer och en Guds-centrerad värld. Därför så betonar Principerna betydelsen av individen och familjen som byggstenar för att kunna förverkliga det bästa för helheten. Allteftersom Gud får möjlighet att utöva sitt direkta herravälde av kärlek över individer och familjer, så uppfylls pionjärarbetet för att förverkliga Hans direkta herravälde över hela skapelsen.

Som många redan upptäckt så finns det många uppenbara likheter mellan Principernas familje-centrerade etik och Konfuciansk morallära. Men låt mig då betona för er att pastor Moon inte startade med motivationen att försöka hitta en förening mellan Konfucianismen och Kristendomen. I Korea. så är den Konfucianska läran ett naturligt inslag i den traditionell kulturella miljön. Kanske som ett resultat av detta, så kunde pastor Moon upptäcka en aspekt hos Bibelns uppenbarelse som ofta glöms bort i det kristna Västerlandet, tack vare den dominerande individuella naturen hos Protestantismen och centreringen på kyrkan i Katoliscismen. Hur som helst, Principernas centrering på familjen ger verkligen nytt ljus över den judiskt-kristna doktrinen om människan.

Den Konfucianska läran kan vara till stor hjälp i våra försök att skapa en ny Kristendom som är anpassad till vår tidsålder. En familje-centrerad etik undviker ytterligheterna hos både individualismen och den kollektiva staten. Genom att noggrant studera Mästare Kungs budskap så kan vi kanske rätta till svagheterna i de två rivaliserande västerländska filosofierna. som å ena sidan har producerat självisk liberalism och å den andra ett hänsynslöst omänskligt system.

Enligt Konfucianismen så måste en fungerande person och socialetik baseras på en förståelse familjens centrala roll. I den konfucianska etiken så innehåller den mänskliga naturen fem Stora Förhållanden: de mellan en härskare och hans subjekt, mellan fader och son, man och hustru, äldre syskon och yngre syskon och till sist emellan vänner. Vad har alla dessa relationer gemensamt? För att lyckas i någon av dessa relationer så, är det enligt Konfucius, nödvändigt att praktisera jen. Jen har översatts till många saker, men en av de bästa förklaringarna är "mänsklig hjärtlighet." Att leva som en människa innebär att höja sig över de vilda djurens beteende. Det innebär att behandla alla människor mänskligt. Jen tvingar oss att leva för samhällets bästa istället för att bara intressera oss för vår egen glädje och självisk njutning. Jen växer fram ur den grundläggande lagen om ömsesidighet. Eftersom vi måste leva tillsammans med andra, så måste vi lära oss att behandla alla efter deras behov. För att citera Konfucius gyllene regel: "Gör inte mot andra vad du inte vill att andra ska göra mot dig."

Konfucianismen lär ut kunskapen om respekt, lojalitet och medlidande som lärs ut i familjens atmosfär är också av värde för samhället som helhet. Det personifierar och fördjupar de band som binder människor samman för att utveckla samhället till allas bästa. På så. sätt befäster vördnaden för familjen ett stabilt, rättvist och fridfullt samhälle.

Konfucianismen har ett speciellt värde idag, eftersom det använder familjen som en modell. för samhället som helhet.⁴⁴ I Väst, så talar folk ofta om statsapparaten som en "maskin" som styr nationen på ett opersonligt nästan mekaniskt sätt. Eller de talar om statens "affärer precis som om samhället var en ren affärsangelägenhet, som bara samlar in och spenderar pengar. Är det inte bättre att se samhället som en utökning av familjen? Denna uppfattning innebär att vi måste behandla alla människor med den kärlek, omsorg och respekt som vi behandlar våra släktingar med. Genom att se samhället i denna form så förbereder vi vägen för det stora Världsriket (ta tung), en rike av världsharmoni och glädje, säger konfucianisterna. Av detta skäl så är det positivt att upptäcka likheterna mellan Principerna och den Konfucianska visdomen.

Det finns emellertid två grundläggande skillnader mellan Principerna, och Konfucianismen. Eftersom den är baserad på Bibeln, så är Principerna snarare Guds-centrerad än människo-centrerad, som vanligen är syndafallet med den konfucianska humanismen.⁴⁵ Till skillnad från de flesta former av konfucianism, så hävdar Principerna att människans mål inte enbart är att familjen skall ha framgång utan även uppfyllandet av Guds vilja. Genom samtliga av våra relationer till andra människor så lär vi om Guds kärlek och hur vi kan praktisera den, och därmed öka Hans glädje på flest möjliga sätt. Med familjen som modell så ser vi hur Gud arbetar för att förverkliga sin plan för skapelsen. Detta mönster kan tillämpas på alla människans relationer i klan, stam, nations och världssamhället.

För det andra så skiljer sig Principernas teologi från Konfucianismen genom att tolka Guds plan för mänskligheten i termer som Adam och Evas syften. De skapades för att ge basen för den Guds-centrerade familjen. De skulle bli sanna föräldrar för en rättfärdig mänsklighet. Om Guds ursprungliga plan för skapelsen således skall förverkligas, så är det nödvändigt för en ny Adam och Eva att återigen spela den centrala rollen som Guds representanter.

Konfucianismen är naturligtvis inte det enda etiksystem utanför Principerna som betonar betydelsen av familjen. Varje samhälle erkänner att samhällets stabilitet och solidaritet beror på positiva familjerelationer. Romerska moralister som Seneca betonar värdet av mannens lojalitet, hustruns kärlek och barnens respekt för sina föräldrar.⁴⁶

VI LEVER I TVÅ VÄRLDAR

Alla religioner lär att människan är en invånare i två världar. Förutom den fysiska världen som är öppen för våra fysiska sinnen så existerar det en andlig värld. Denna utomjordiska världen kan kännas och uppfattas, vilket innebär att den är lika verklig och betydelsefull som den värld vi uppfattar med våra vanliga sinnen. Precis som åtskilliga objektiva studier har visat⁵¹, så kan den andliga dimensionens existens bevisas genom parapsykologiska bevis, vilka verkar antyda att det sker en regelbunden påverkan mellan den fysiska och den utomsinnliga världen. Det är av detta skäl som Principerna liknar deras förhålla med polariteten mellan sinne och kropp.⁵²

Om sinnet är skapat för att leda och kontrollera kroppen, så är den andliga världen skapad för att använda den fysiska världen för sina högre syften. Precis som människan inte kan utveckla sin kapacitet fullständigt utan att förena sig med Gud, så kan inte heller den synliga världen förverkliga sitt sanna värde om den inte skapar ett positivt bestående förhållande till den andliga världen.

Principernas förkunnelse om den andliga världen kanske verkar som en underlig avvikelse från den konventionella kristna tänkandet. Teologer behandlar vanligen doktrinen om en människas destination som en del av eskatologin (Yttersta Domen). Till skillnad från detta så gör Principerna tron på den mänskliga odödligheten till en viktig del av sin förklaring av Skapelsens Princip. Vi fortsätter inte bara att existera efter döden. Från första början och genom våra liv, så lever vi i de båda världarna. Även då vi inte är medvetna om det så omges vi av en stor sky av vittnen. Även om de är andar utan kroppar, så finns de överallt kring och påverkar och leder vårt dagliga liv.

Den romersk-katolska och Ostortodoxa teologin erkänner detta faktum genom deras doktrin om den mystiska gemenskapen med helgon. Katoliker hävdar att det är en ständig kommunikation mellan den fysiska och den andliga världen. Som en konsekvens av detta så betonar de betydelsen av de avlidna helgonens förmedlande böner och deras ständiga omsorg om denna världens andliga välfärd. Hela den utvecklade kulten av Mariadyrkan grundar sig på tron att avlidnas själar kan och tar en aktiv del i våra liv. Katolikerna lär också ut att varje människa har en vaktande ängel som hjälper en att undvika det onda och att göra det rättfärdiga. Så för katolikerna så är uppfattningen om en dödlig själ inte begränsad till en doktrin om de yttersta tingen (eskatologi) utan spelar en avgörande roll på flera sätt i deras teologi.

Dessutom så erkänner katolicismen att det existerar en mångfald onda andar och att de påverkar oss på jorden. Till skillnad från de flesta former av modern protestantism, så har den katolska teologin en noggranna utvecklad demonlära. Istället för att avfärda Nya Testamentets bild av en demonbesatt värld, så accepterar den katolska kyrkan det faktum att demoner kan besätta människor och har därför utövat exorcism för att behandla sådana fall.⁵³ Eftersom Evangelierna helt klart förkunnar att Jesus trodde på de onda makternas kraft och att excorsism var en viktig del av hans förkunnelse, så känner katolikerna att de onda andarna måste tas på allvar som grundläggande fakta för teologiskt övervägande.

Men är inte tron på goda och onda andar ovetenskaplig? Måste inte vår tids kristna avmytologisera evangeliernas omoderna världsbild, som Bultmann hävdar? William James, psykolog och filosof från Harvard, hade något mycket träffande att säga om de som hävdade att tron på parapsykologiska fenomen är ovetenskaplig. Han påpekade att vetenskapsmän ofta behandla mystiska fenomen med föraktfullt avfärdande. Trots detta tillade han så ligger sanningen och bevisen där utspridda över historien. Oavsett var man öppnar dess sidor så finner man saker som gudomlighet, inspirationen, demonisk besättelse, syner, transer, ekstaser, mirakulöst helande och ockulta krafter. Varför är då vetenskapsmän så negativa mot psykiska fenomen?

Enligt James så beror detta på att alla dessa bevis inte på ett enkelt sätt kan förklaras av en mekanisk och materiell vetenskaplig teori. Och eftersom sådana fakta hotar att bryta sönder en accepterad vetenskaplig världsuppfattning.⁵⁴ Sedan James publicerade sitt tal till presidentämbetet för "Society for Psychical Research" år 1896, så har situationen förbättrats något. Han lät senare sina Gifford tal, med titeln "Mångfalden av religiösa upplevelser", handla om mystiska fenomen; och Oxford zologen Sir Aliter Hardy återvände till temat om parapsykologiska upplevelser i sina Gifford lektioner ungefär att halvt århundrade senare.⁵⁵ De båda lärde hävdade att psykiska fenomen är viktiga för att utveckla en övertygande naturlig teologi.

Till skillnad från katolikernas accepterande av tankar om ett kontinuerligt utbyte mellan himmel och jord, så är protestanterna snarare böjda att separera de två världarna åt. Enligt Fundamentalisterna så innebär att söka bevis för psykiska fenomen att man klampar in i en förbjuden region som kallas det ockulta. Denna attityd är egentligen ganska löjlig eftersom hela Bibeln är fylld med parapsykologiska upplevelser. Hur kan man förneka visionerna hos Jesaja och Hesekiel, Josefs och Daniels profetiska drömmar, Jesus andeutdrivning och Pingstens gåva att tala i främmande tungor? Varje biblisk profet hävdar att han tagit emot övernaturliga budskap. Både Gamla och Nya Testamentet talar om händelser med besökande änglar.

Detta betyder en direkt kommunikation mellan denna världen och den nästa.

Om denna slags upplevelse skedde i det förgångna har vi då någon anledning, att inte tro att liknande kan ske också idag? Genom att förklara att den fysiska och den andliga dimensionen existerar i polaritet, så bekräftar bara Principerna den grundläggande tolkningen hos Skriften. När protestanterna helt radikalt separerar de två tillstånden, så har de också gått bort ifrån en av de grundläggande förutsättningarna för Bibelns uppenbarelse. Talmudisk och mystisk Judendom, Hinduism, Buddism och Islam tror också på en regelbunden växelverkan mellan det naturliga och det andliga som därmed visar att detta är en normal följd av religiös upplevelse.

Om människan äger en flerdimensionell personlighet, varför förnekar då så många idag att den andliga världen existerar? Huvudorsaken är att under de senaste århundradena har vi fått lära oss att vara fysiskt inriktade. I protest mot medeltidens extrema andlighet så har den moderna människan koncentrerat sig på att uppnå lycka här och nu. Därför har filosofer och vetenskapsmän försvarat en mer eller mindre materiell världssyn, ändå sedan upplysningstiden. Låt oss erkänna de positiva fördelarna med en sådan inställning. Genom att koncentrera sig på denna världen, så har människan gjort stora upptäckter inom de fysiska vetenskaperna och därmed skapat sociala reformer.

Å andra sidan så begränsas människans medvetande till kroppen och dess behov. Trots det faktum att andra verkligheten existerar omkring oss, så bryr vi oss inte om deras existens och utestänger all den stimulans som kommer frän dem. Det är som om vi stängt våra ögon för att kunna höra bättre. Vi hör faktiskt bättre , det är sant när vi inte störs av synintryck, men samtidigt stänger vi ute en mycket vital del av vår värld.

Som en konsekvens av allt detta så har det ända sedan andra världskriget varit ett nyvaknat intresse för andliga upplevelser och mystiska fenomen. Stora skaror människor förstår nu värdet av att öppna våra inre sinnen och utöka vår uppfattningsförmåga.⁵⁶ Detta nya intresse för andliga upplevelser avslöjar en verklighet som tidigare bara var känd av ett fåtal andeskådare (medier) och andligt känsliga människor.

Enligt Principerna, så är en tro på den andliga världen rimlig eftersom dess existens kan förklaras logiskt genom den universella lagen om alltings polaritet. Vår materiella värld behöver en andlig motpart. På samma sätt som vi har ett sinne och en kropp, så måste det finnas en verklig andlig värld parallellt med vår fysiska omgivning.

Andeskådare från alla religioner har sagt samma sak att den andliga världen är inte helt olik vår synliga värld. Även om den andliga världen har sina unika egenskaper, så finns det en grundläggande likhet mellan det liv vi lever här och våra upplevelser efter döden. Swedenborg betonade att den osynliga världen är en avbild av den naturliga världen. Vår nuvarande vitalitet och kreativitet fortsätter i en annan dimension.

Andeskådare är också ense om att livet efter döden ger en stor variation av möjligheter som passar de olika graderna av andlig utveckling som vi har. Dantes Divina Comedia reflekterar exempelvis upplevelserna hos en medeltida katolsk mystiker. Helvetet, skärselden och Himlen är olika nivåer som visar den typ av liv som människan har vant sig vid.

Således är det inte ett och samma liv som väntar oss alla efter döden. Det som väntar oss efter döden beror på vad vi har gjort av våra liv här på jorden. Enligt det fjärde Evangeliet så finns det många rum i Faderns hus (Joh. 14:2). Denna vers betyder enligt de skriftlärde att himlen består av ett antal regioner eller områden. Den ursprungliga texten på grekiska antyder att livet efter döden har ett antal boningar eller platser för själen. Efter döden så kommer den enskilde anden automatiskt att befinna sig på sitt rätta ställe. Vi kommer att vakna upp till den plats vi har vant oss vid tack vare den grundläggande kärlek som har kontrollerat vårt jordiska liv.

Principerna innehåller emellertid ytterligare information om den andliga världen. ⁵⁷Viktigast så förklarar den syftet med den andliga världens samarbete med människan och andebesättelse här på jorden. Ett underbarn i någon konstart eller vetenskap har till exempel välsignats med hjälp från någon för länge sedan död genis ande. Hjälpande andar hjälper människor att skynda på deras arbete för Gud och kan i gengäld stiga till en högre andlig nivå, genom den person de har hjälpt.

På motsatt sätt kan en hämndlysten ande besätta någon, och tvinga honom att begå våldsbrott. Låga andar tvingar människor att begå nedbrytande handlingar och därigenom ge utlopp för deras djupt rotade ångest och bitterhet. I ett sådant fall så måste människan visa styrka och stå emot den onda impulsen och betvinga den. I annat fall så kan han inte bli fri från den demoniska påverkan och befria den hämndfulle anden.

Andar dras alltid till personer med liknande temperament och mission. Det måste finnas någon gemensam grund, antingen medveten eller undermedveten. Dessutom sker en ovanligt stor förstärkning av andlig påverkan under en större andlig övergångsperiod i historien. Således kan vi förstå hur nära besläktade de båda världarna är och att ingen undgår deras påverkan.

Under 1900-talet så har stora förändringar skett i vår vetenskapliga världsuppfattning som gör det lättare att kunna tro på verkligheten hos en andlig värld. Alltsedan Isac Newton så har vetenskapsmännen trott på universum som en stor maskin styrd genom orubbliga mekaniska lagar. Människan sades vara fångad av en värld av tid och rum som strikt begränsade henne.

Vår personlighet var helt styrd genom arv och miljö. Våra tankar orsakas av elektriska vågor i våra hjärnor och våra känslor regleras genom våra körtlars funktion. En sådan "vetenskaplig" världsuppfattning hade naturligtvis ingen plats för den andliga världen.

Idag så ifrågasätts emellertid denna materiella tolkningen av vetenskapen. Den andliga världens verklighet och inflytande är idag helt tänkbar med vår tids vetenskapliga uppfattning.

För det första så har vår förståelse av naturen hos den materiella världen drastiskt förändrad. Tidigare vetenskapsmän reducerade materien till små, fasta, oförstörbara block som hela universum var uppbyggt av. Till skillnad från moderna vetenskapsmän som tolkar det fysiska tillståndet som osynliga mönster av energi. Det finns inte längre någon skarp gräns mellan det fysiska och det andliga.

För det andra så ger djuppsykologin, speciellt den av Jung, en ny syn på människan. Vi är inte helt enkelt varelser i tid och rum, som formats av arv och miljö. Förutom att vi påverkas av medvetna tankar och känslor, så påverkas varje individ påtagligt av ett kraftfullt undermedvetet tillstånd som uppenbarar sig i drömmar och som beskrivits i urgamla mytologier. Denna icke-fysiska värld är en del av vår omgivning och påverkar starkt vår hälsa och vårt välmående. Det undermedvetna är det andliga tillståndet för Jung.

För det tredje, så har man nu under ett århundrade undersökt vetenskapligt om parapsykologiska fenomen. Precis som noggranna studier hos Brittiska och Amerikanska Instituten för Psykiska Studier visar, så existerar det verkligen en andlig dimension som bekräftas genom översinnlig uppfattning, clairvoyance, trancemedium, förutsägelser och utomkroppsliga upplevelser. Till sist så har antropologer och studenter av primitiva kulturer börjat att seriöst studera religionerna hos s.k. primitiva kulturer. De har blivit medvetna om den universella tron på övernaturliga krafter som står i kontakt med människan och påverkar hennes beteende. På så sätt så stöder den moderna fysiken, psykiatrin, parapsykologin och den kulturella antropologen, Principernas förklaring är att vi lever i två världar.

Fundera på vad det innebär att vara skapad i Guds avbild. Du och jag kommer att leva för evigt. Vad innebär odödlighet? Vi är tänkande och älskande varelser. Dessa båda egenskaper visar vårt släktskap till den evige Gud. De gör oss till en del av den oändliga andliga världen. Vi kommer att tänka och älska för evigt.

På så sätt kan vår visdom gradvis växa och vår kärlek kan fördjupas allt mer. Det är detta som Swedenborg lärde. Det kommer inte att bli någon statisk förändring mellan livet här och efter döden. Det vi påbörjar här fortsätter att förbättras och expanderar i det oändliga. Den evige Guden skapar var och en av oss för att ha en evig vänskap till Honom.

Så om denna världen är vacker så är den andliga världen ännu vackrare. Om denna världen är god, så är den andra världen ännu bättre. I våra djupaste stunder så längtar vi efter att ha mer kärlek, kunskap och skönhet. Den andliga världen ger oss en möjlighet att tillfredsställa detta. Därför är den andra världen lika dynamisk, vital och utmanande som denna är.

Övers. kommentar: Sun Myung Moon beskriver den goda andliga världen som helt fantastisk, där varje människa längtar efter att få vara, mer än att leva i den fysiska världen.